Vad är det som är så tabu med att må bra när man umgås med folk?

Nästan vem man än umgås med så är det som att man måste sänka sitt mående till dennes/ deras nivå. Annars verkar det som man uppfattas som oförskämd eller egoistisk, om man framstår och ser ut som att man mår bra eller bättre än dem. Vad beror detta "fenomen" på?`Är det någon sorts jantelag som ännu lever kvar som får människor att känna att de måste trycka ned sig när de umgås med eller pratar med andra? Eller är det någon sorts universell lag för att hålla en jämvikt i folks mående så att de inte mår FÖR bra?

Någon mer som tänkt på eller observerat detta?