en såkallad "pappa"

Jag skulle vilja säga tvärtom. I de flesta fall kan man med goda
 grunder anta vilka som inte kommer att bli bra pappor.

Att en man som man känt i några år och även bott ihop med plötsligt struntar i allt, är inte vanligt, om han varit skötsam och ansvarsfull innan.

Väldigt onödigt svar.

Jag mötte en man som älskade barn, han var barnvakt åt andras barn jämt. hjälpte sina syskon och var super bra med barn. Han bytte blöja på sin lillebror och lillasyster utan problem och ställde alltid upp även i hans tonår.
Nog trodde jag han skulle bli en bra pappa?

När han och jag fick barn. vägrade han byta blöja, vägrade gå upp på natten. vägrade mata, vägrade vara föräldraledig han vägrade allt som var ansvar..

Jag försökte i 3 år att få honom att hjälpa med barnet eller åtminstone göra något han ville inte göra något alls..Inte ens leka. han hellre jobbade eller var med sin egna pappa i garaget... Och jag vart jämt själv med barnet. Han har inte ens hämtat eller lämnat från dagis en enda gång.. inte ens till affären har han gått med barnet själv..

När vi bröt var barnet 4 år. sen dess har pappan hälsat på barnet ca 5 gånger under 5 års tid... Jag hade inte endaste jävla aning han skulle vara en jävla skithög..

med tanke på att nya flickvännen hotat med att skada ts så är det nog snarare oro än svartsjuka.

Jag får då anta att du har den mest underbara av partner eftersom du verkar vara människokännare in i benmärgen?

Hot är anmält. Är hon dömd eller vad händer med anmälan?

Pappan har begärt gemensam vårdnad och umgänge. Med stor sannolikhet får han igenom det och då blir umgänge hemma hos honom utan att du kan styra vem som närvarar.

Men visst kan man få igenom en gradvis upptrappning av umgänget? Dvs att börja med korta stunder och sedan öka på? Det ligger ju i barnets intesse att lära känna sin pappa först och bli trygg med honom, I dagsläget har de ju knappt träffats.

En gradvis upptrappning brukar ske inom några veckor och ytterst sällan över en längre tid.  Hur tänker man att barnet ska knyta an till pappan om mamman ständigt ska närvara?

Ja, det har jag faktiskt.

Vad grundar sig ditt påstående på för någon undersökning eller är det en personlig uppfattning som du har?

Kanske genom att umgås med barnet i en situation där barnet känner trygghet?

"genom att *pappan umgås med barnet" osv  ska det stå

Jag "valde" ingen skitstövel som pappa till mitt barn, han visade sig vara en efter halva graviditeten och han valde då att fortsätta sitt drogmissbruk som han hade varit fri från en tid. Om han tar droger idag vet jag ej. Det är något han får bevisa.

Jag är inte svartsjuk, jag är rädd.

Det jag vill är att umgänget ska fungera och ske på fasta tider och datum så att det "blir av" för nu har han inte tagit ett enda initiativ eller frågat alls om att träffa vårt barn. Jag vill att vårt barn ska ha två föräldrar som älskar den och i framtiden vill jag att vi - (han) ska lägga ner kriget och samsas för barnets skull.

Jag skulle dock aldrig lämna mitt barn till en främling ute på gatan, det skulle säkert inte du heller? Så varför skulle jag lämna till pappan som för barnet är just en främling.

Pappan har inte heller någon koll på hur man byter en blöja, matar, sköter om eller tröstar vårt barn. Barnet har även en medfödd defekt som pappan inte alls är insatt i.

Jag ville bara ventilera lite... Hoppas rätten kommer förstå mig.