Vi har olika syn på uppfostran

Träffade en underbar man i maj, vi har tagit det rätt lugnt med att träffa varandrasbarn. Nu har våra ungar dock setts ett par tre gånger, och det har INTE GÅTT SMÄRTFRITT. Jag har två grabbar på 4 och 7, de är förvisso två och vana att dela med sig, är relativt väluppfostrade enligt min mening. ( tackar för maten, hjälper till, svär inte osv.) killens son är 8, har en halvbror på sin mammas sida som är 18 som han spenderar mycket tid med. Han är tyvärr rätt bortskämd, svär, springer ifrån matbordet, vill inte dela med sig av sina leksaker, vill gå iväg till andra kompisar när vi är där, trots att han sagt innan att han vill att vi ska komma. Mina ungar är bonnungar, leker mest ute, medan killens son mest spelar tvspel och sånt. Kulturkrock. När de ska spela Xbox eller liknande blir hans son mest irriterad på mina ungar för att de inte kan. Jag lägger mig egentligen inte i hur han uppfostrar sitt barn( fast han säger absolut till honom när han beter sig illa) det som känns jobbigt för mig är att mina barn blir ledsna och det är absolut inte ok! Visst kan vi ses utan barnen, men förhoppningen är såklart att kunna umgås alla fem ibland på helger och så. Vad gör man?