Hej!
jag har en kell-immunisering, dotter född i v37+2 i juni i år.
jag ser att inlägget är några månader gammalt, jag hoppas att det gått bra för dig!
som annan sa så är ju kell väldigt ovanligt. Det kan bli allvarligt eller så blir de inte det.
hos mig såg de att jag hade titer över 1000 vid inskrivningen, troligtvis fick jag kell-immuniseringen pga blödning vid ur Akut kejsarsnitt med min först födde och har gått med det utan att veta, då jag inte hade nån immunisering med min första.
jag har även en kombination av anti-K och anti-E, båda är negativa och båda är stora K och stora E.
min immunisering är tyvärr super aggressiv och höll på att ta livet av min dotter.
jag fick börja med blodprover varannan vecka, de tog blodprov på min sambo för att kolla efter K-fenotypen vilket han bar på, de skickades prover till Holland etc o sen från v16 kunde de då göra anemi screenings, kolla efter dessa små blodkärl och mäta blodflöde för att då sen få fram ett MoM värde som talar om sannolikheten för anemi(blodbrist) MoM runt 1.0 o under är normalt, runt 1.5 kan de vara risk, vid 2.0 är de högrisk. allt detta vet säkert du vid de här laget. Bör tillägga att jag var på specialist mödravården med min första pga andra anledningar så var inte ovant att vara där.
vid v16 så såg allt bra ut på ultraljudet, de kunde inte se nått specifikt då. Hon var livlig (som hon varit under hela graviditeten) vi gjorde sen ett till UL i v18, den 25 feb för att vara exakt, hon rörde på sig, men hon var dålig. Riktigt dålig. Hon hade ett MoM på 2.07, man kunde tydligt se på UL att hon hade vätska runt om i hela kroppen, förstorat hjärta, Akut hjärtsvikt, fetal hydrops etc vi fick samtal samma dag att åka akut till karolinska Solna. på lördagen gjorde vi vår första blodtransfusion, de tar även blodvärdet vid varje blodtransfusion, o de gjorde de, de kunde själva se att hon rörde på sig, men hon hade ett Hb på 12. Hon skulle inte ha levt. Tänk dig att hjärtat pumpar runt vatten med lite rosa i, tänk dig en allvarlig olycka där nån kommer in till akuten o har mer eller mindre förblött. Bebisar får lägst ligga på 90 utanför magen, ibland så lågt som 80, men helst ska de ligga över 100.
där o då fick hon ivf sin första blodtransfusion, de går med nål via magen, sen till en av artärerna i navelsträngen. Min dotter fick blod första gången direkt i buken och sen via navelsträngen. Bebisar kan tydligen ta upp blod genom buken på nått underligt vis. vi fick åka upp till karolinska 8 gånger, så 8 blodtransfusions till min dotter, jag har blivit stucken 8 gånger. Min dotters Hb sjönk runt 20 enheter i veckan så i början var vi inne en gång i veckan. Vi drabbades av de näst värsta vid en kell-immunisering, de värsta hade varit att mista henne. Men vi klarade oss. Hennes lilla kropp läkte i magen. Min kropp höll henne på plats till v37+2, trots att de fick tömma mig på fostervatten en gång, när vi sattes igång då man inte får gå längre än så vid såna här situationer. men min lilla mirakel unge föddes utan att behöva all den beredskap de hade förberett, vi bodde dock på neonatalavdelningen ett tag men hon har enbart behövt blod en gång näR hon var 1 mån gammal, men vi har åkt på massa kontroller o kommer göra, en liten klass 1 blödning i hjärnan som de inte är oroliga över,2 hål i hjärtat som ser ut att läka ihop själva, hon tillhör högrisk barn så kommer uppföljas länge. men hennes benmärg verkar ha vaknat till liv nu men fortsättning följer. Så, saker o ting kan börja hemskt men sluta i lycka.