Som rubriken lyder: Har en dräktig katthona här hemma som ska ha ungar om ca tre veckor. En av sönerna som är två år leker ibland lite väl hårdhänt med henne. Är det någon fara för fostren?
Det är fullt möjligt att få en tvååring att förstå att man måste vara försiktig med djur. Herregud, det finns en pojke på på övervåningen som är ett och ett halvt, som sedan lång tid tillbaka förstått att man klappar lugnt och respekterar djuret. Barn har dåligt minne, men de är inte helt bortkomna. Han blir superglad när han ser en katt, men föräldrarna påminner direkt "Kom ihåg, klappa snällt!" och då lugnar han sig, klappar försiktigt, försiktigt. Ta ansvar, omedelbart!
Jösses alltså. :p Vilka svar.
Jag antar att du inte låter ditt barn vara elak med djuren. En dräktig katt bör man inte bära runt på, och man måste givetvis se på henne hur hon vill leka. De brukar bli ganska lugna med tiden och inte vara speciellt lekfulla när de är långt gångna. Om katten inte själv leker bör din son låta bli den. Men är den med och tycker att det är roligt så är det säkert ingen fara - se till att han inte bär den eller är elak bara.
Det kan ju vara bra att bestämma åt din son nu att sluta leka med katten som han brukar nu en tid. Från och med nu får han bara klappa den, inte leka, det är en enkel regel som han kan förstå trots sin ålder. Du kommer att få påminna, men var konsekvent. Katten kommer att vara trött och ungarna är ju ömtåliga, så det är bra att sätta in den nya rutinen redan nu. Barn är duktiga på att vara försiktiga med djur men man kan aldrig lita på dem och bör aldrig lämna dem ensamma med djur som kan bli skadade eller inte kan säga ifrån/komma undan.
Mina barn får hantera både kaninungar och nykläckta kycklingar - de är nyss fyllda 2 och 4 år. Men aldrig utan min uppsikt, trots att de är vana vid djur och vet vad som gäller - och aldrig har varit hårdhänta. För man kan aldrig lita på små barn, plötsligt får de ett infall att göra något de aldrig har gjort och så händer en olycka.
Sen är det viktigt att barn lär sig att respektera djuren integritet. Att vara provocerande närgången, tvinga, hålla fast och skrämma, är givetvis aldrig okej och där bör man enligt mig säga till på skarpen när en sådan sak händer - ja för det händer även den bästa. Mina ungar har fått veta hut ordentligt om de gjort något oacceptabelt mot djuren. Det är nolltolerans på såna saker precis som det är att göra illa en människa.
Som sagt gör barn ibland elaka saker utan att för den delen vara elaka barn eller ouppfostrade. Barn får infall som dom inte själva alltid förstår. Därför är det viktigt att sätta upp tydliga regler och rutiner som hindrar dem från att komma åt djur som är ömtåliga eller inte kan komma undan. Sen får de hantera dem under uppsikt av en vuxen. Då är det också lättare för oss att visa dem hur man ska vara med djuren.
Hade katten fräst åt ungen eller sagt ifrån med en tass på barnet hade det garanterat blivit ramaskri och djuret hade avlivats, men ungar får bete sig som de vill tydligen.
Jag tycker som många andra härinne.
Absolut viktigast att du ser till att barnet inte går och bär runt på katten och lyfter den hit och dit.
Det är inte säkert att katten säger ifrån till ett barn.
Det är möjligt att den inte får vara tillräckligt ifred.
Se till att den har platser den kan vara på nTOTALT OSTÖRD! Dit ditt barn inte kan nå.
Det är som sagt din plikt som djurägare att se till att ditt husdjur mår bra.
Djur är inga barnleksaker.
Kanske är du redan medveten om detta,men många är alltför slapphänta med detta.
Så det skadar inte att påpeka en gång till.
Särskilt eftersom du formulerar frågan som du gör.
Det borde vara självklart att du vet att en dräktig katt får vara ifred.
Hoppas du löser detta.
Men gud vilka fördomar. Tragiskt. Jag känner väldigt många djurmänniskor med barn och inte en enda låter sina ungar ge sig på djuren eller ifrågasätter katten när den säger ifrån. Snacka om dåligt bemötande i en tråd som började med en helt ärlig fråga och där alla genast började dra slutsatser.
Skaffa ett liv.
Jag förstår din fråga. jag själv har en kusin som alltid varit lite mer åt det hårdhänta hållet när han var liten. Detta straffade katten de hade (En stor maine coon-unghane på 6-7 kg), men denna katten sa självklart ifrån. De fick lämna ifrån sig katten till min stora irritation då jag tyckte det var ungen de skulle kontrollera. Katten var helt underbar och jag hade själv tagit honom om vi inte redan haft en stor skogishane hemma som han inte gick ihop med.
Jag avskyr när man inte säger åt sina barn att ta det lugnt med djuren, men snälla nån istället för att klanka ner på denna person som försöker ta reda på hur pass mycket hon ska låta sitt barn leka med katten just med tanken på att inte skada mamman och fostren. Katten kanske är helt med på leken i vanliga fall då hon inte är med ungar och sonen vant sig vid detta.
Ni drar förhastade slutsatser tycker jag, och borde mer läsa mellan raderna om vad hon vill få reda på! Jag tolkar det som sagt som att hon vill få reda på hur pass känslig katten är i läget (och självklart hur pass lekvillig/känslig den är i vanliga fall) så att hon vet hur mycket hon ska begränsa sin sons lek.
Lär din unge att ge fan i katten och orsaka den stress och hård behandling, vare sig djuret är dräktig eller ej. Det är din förbannade plikt som djurägare att se till att den har ett tryggt liv och din plikt som mamma att lära ditt barn att hantera djur med respekt . Sånt här gör mig riktigt upprörd!
Sen ovanpå att begränsa sonens lek ska man ju självklart lära sina barn HUR man leker/myser med en katt 
Herregud vilka idiotiska svar TS får, var står det att hon låter barnet misshandla katten?
Tack JFrost och Litet My! Alt gick bra..hon fick fem missar på midsommarafton och lillkillen är såå snäll med ungarna...