Varför finns det så många "bonusföräldrar" hatare?

Jag har märkt att svartsjuka och liknande känslor ligger ofta i grunden för hatet. Jag själv är bonusmamma men biomamman har pratat med mig och beordrat mig att inte kalla mig för "plast-, styv-, bonusmamma" eller liknande. Får inte ens kalla mig barnvakt när jag tar hand om barnet på dagarna då hans pappa jobbar....

Det har varit extremt mycket svartsjuka från biomammans sida. Antar att det är för att pappan "lämnade" henne helt (av och på förhållande mellan dom) för mig. Jag var den som förstörde deras familj osv osv.

Jo, jag har förstått det. Men varför finns det så många "bonusföräldrar" hatare på denna sida, eller är det allmänt så? Så fort man säger att man är bonusförälder så är man "den elaka styvmorsan" på en gång! jag förstår inte varför det ska finnas detta hatet mot oss och även (oftast) att barnens mamma inte tycker om oss "bonusmammor". Det är så hemskt tycker jag!

Det är klart hon är svartsjuk och bitter på dig. Men varför lägga ner energi på det? Vad tjänar man till?

Jag tror att det är olika beroende på vem du frågar. Frågar du mig, så får man absolut kalla sig bonusmamma. Vad jag däremot reagerar på är när man kallar mamman för "biomamma". Hon är _mamman_, kort och gott. Bara för att ens ex, som man har barn tillsammans med, träffar en ny, så ändras inte den egna titeln. Om min sons pappa skulle träffa en ny, så skulle jag fortfarande vara MAMMA. Sedan om hon vill kalla sig själv för bonusmamma, så kör på det. Men ge fan i att kalla mig för "biomamma" - jag är mamma, punkt!

Personligen tycker jag att om man har så svårt för bonusföräldrar så borde man hålla sig borta från denna del av forumet. Det är INTE till för att man som bioförälder ska få utlopp för sina undertryckta aggressioner.

Att som förälder få svart på vitt att ens underbara lilla teling inte alls ses som så underbar alla gånger är nog inte alla föräldrar som kan acceptera.

Att inse att ens barn inte kommer få ha högsta prioritetet är nog också en orsak till.

Att inse att barnet kommer får märka den stora sanningen, att man helt enkelt inte är så märkvärdig mer än i ens föräldrars ögon är nog också något som vissa föräldrar har svårt att inse.

Att inse att alla kommer inte göra knut på sig själva för att anpassa sig efter ens barn kan också vara en obehaglig sanning

Att en annan person vägrar att ta att backa upp den andra föräldern kan också vara jobbigt, för då kan man vara tvungen att ta konfrotationen med sitt ex, lättare att skylla på en annan.

Att man inser att den där kvinnan behöver bara göra det roliga med barnet och bli en superfavorit kanske inte heller är så roligt.

Att försöka hantera sitt barn när han eller hon möter sina första besvikelse, t.ex att pappan inte har 100% fokus på barnet eller att barnet inte sitter på en piedestal

Alla vettiga föräldrar inser att barnen är deras ansvar, men ger även utrymme åt andra i ens närhet och alla vettiga nya partners inser att barnet finns där.

Ingen vettig (i mina ögon) gradera de personerna som omger en, utan inser att alla är lika viktiga, fast på olika sätt

Stämmer nog rätt bra.
Skulle vilja lägga till punkterna.
-Att lämna sitt barn till en person som inte prioriterar och sätter barnet före sig själv, och inte skulle riskera sitt eget liv för barnet.

-Att mista "kontrollen" över barnet, helt enkelt.

Jag tror också att det stämmer bra. Men varför ge sig på helt främmande människor som har kontakt med barn man inte känner? Att andras ungar kan vara besvärliga vet väl alla? (Det är bara mina som  är perfekta.)

Fast det är väl ändå ingen som i verkliga livet går runt o kallar ngn för biomamman.... De enda gångerna jag hör det är som ett förtydligande här på FL.

Och jo, det är ibland ett ord som kan hjälpa till att förtydliga - men jag har för mig att Biobonus drog argumenten bra för dig i en annan tråd :D

Sedan, om ngn hänvisar till dig som exet, mamman, biomamman, Anna, Petra eller hon den där förminskar ju inte din roll som mamma eller hur? Och inte kan du heller göra ngt åt det - så varför inte bara fortsätta vara säker i din roll som mamma o släppa det där?