Stoppa Ensamvårdnad till Fadern.

Inom Sverige sker årligen storleksordningen 15-20 adoptioner, men det är riktigt att sociala myndigheter föredrar familjehemsplacering - något som Sverige för övrigt kritiserats för av bla Unicef

Tack!
Jo, det tär mycket på krafterna kan jag lova. Vet att detta inte är något vanligt fall i Sverige. Myndigheterna står lika handfallna som jag och jag har kontaktat olika kommuner för att få mina svar.

Tyvärr finns det inte längre något som heter "öppen" eller "sluten" adoption längre utan vid en adoption inom landet är det adoptionsfamiljen som bestämmer umgängesrätten med biologisk förälder.

Har föreslagit detta för honom ( att finna en familj som vill ha umgänge då man kan ställa det som ett stort önskemål ) men han vägrar utan vill ha egen vårdnad och placera barnet i fosterfamilj de första åren för att sedan komma och bo med honom. Så att han slipper den första tiden. Var extremt svårt för honom att inse att barn är på heltid och nej, man kan inte lämna en nyfödd på dagis! Och skulle han begära pappaledighet anser han att hans anställning kommer upphöra.
Så han vill i teorin ha ett barn på 4-5 år redan nu som han kan använda till att leka i parken med eller öka sina chanser till att träffa en partner ( hans egna ord).... Hur mogen är man då när man vräker ur sig sånt?

Jag vill att barnet hamnar i en och samma familj tills den är redo att flytta hemifrån! Självklart nekar jag inte fadern att ha umgänge med barnet - men anser inte att han är lämplig vårdnadshavare som tänker så egoistiskt.

Han kunde inte ens gå ifrån sitt jobb 20 minuter för att ringa ett samtal och få svar på sina frågor angående det här när jag meddelade honom om situationen. Berättade även ordagrant steg för steg hur han skulle få fram ett telefonnummer och vilken del som skulle kontaktas ang. detta!  När jag ordnat ett möte med mig och kommunen i mitt län ( vi bor inte i samma) så sa jag till honom att det datumet vill jag ha ett svar om vad du vill! Du har nu 3 veckor på dig att ta reda på alla svar på dina frågor och det är dags att sätta igång!
Samma morgon mötet ska ske så ringer han och säger att han inte hunnit på grund av sitt jobb...

Kan man inte avvara 20-30 minuter till ett samtal samtidigt som man kan fika med jobbarkompisarna en timme så undrar jag i alla fall hur lat och egotrippad man får vara.  Andra löser inte ens problem - utan det får man göra själv!

15-20 är i mina ögon så gott som inga.. och jag kan inte annat än hålla med UNICEF stackars barn de behöver få ett besked och en fast punkt i livet.

Då får vi hoppas att soc inser hur olämplig fadern är som vårdnadshavare (förutsatt att ta uppfattning stämmer vilket jag tänker utgå ifrån då det är hennes tråd) och hittar en bra uppväxtplacering. Men steg ett är väl ändå att ts kontaktar berörda myndigheter och förklarar läget samt vädrar sin oro. Tio veckor är ingenting när de byråkratiska hjulen ska börja snurra. Allt jag önskar, precis som ts, är att barnet får en trygg och bra uppväxt hos människor som är kapabla att uppfylla dess behov. För jag blir så himla ledsen av det ts beskriver om faderns sätt att se på/vilja hantera barnet.

Har du pratat med berörda myndigheter om hans inställning? Vad säger de om det? Det känns ju väldigt orealistiskt att han alls kommer få familjehemsplacering "några år" som han vill, är han beredd att ta barnet ändå? Har nån från tex soc förklarat för honom att det inte funkar så, att man inte kan göra så? Han är ju i gravt behov av att sättas i föräldraskola om han ens ska ha en chans.. Tror du att han skulle kunna bluffa sig till vårdnaden genom att agera mer ansvarsfull än han är?

Vilket fruktansvärt egoistiskt resonemang från pappans sida, jag lider med dig. Han ska ha barnet för sakens skulle liksom, inte för att han egentligen vill eller är intresserad. Så hemskt att det ska vara så svårt att få igenom en adoption i Sverige. Det är väldigt intressant när man tänker på alla idioter som vill förbjuda abort, alternativen för oss kvinnor är ju tammefanken helt begränsade. Nu ska du alltså tvingas in i något slags föräldraskap eftersom du vill göra det rätta och låta det här barnet gå till en trygg familj med en stabil uppväxt. Som att du straffas eller något. Det du får göra är att försöka få myndigheterna att förstå vilken typ av person pappan är. Försök samla bevis mot honom, håll all kontakt via e-post eller sms eller spela in samtalen. Prova och se om hans rätta jag kan komma fram den vägen. 

Känner helt igen resonemanget från blivande pappan:  att barn är värda att umgås med först när de pratar,  går att resonera med  (+  Kan springa emot mig och glatt ropa pappa").

Har även en väninna som tänker så;  hon brydde sig inte om att träffa mina barnbarn förrän de var 4-5 år.   (sitt eget barn tog hon dock hand om från början).

Jättebra råd! Se till att få hans dumheter dokumenterade så att han inte kan manipulera och spela ansvarsfull de korta stunder ham måste imponera på och övertyga berörd myndighetsperson.

Jag har verkligen svårt att tro att en person som uttrycker sig så faktsikt skulle orka med att ta hand om ett barn med allt vad det innebär.

Jag har ett ex som skulle kunna säga sådana där saker som han har sagt utan att mena dem, utan bara för att provocera (det var inte ett bra förhållande). Du som känner honom (?), menar han allvar?

Myndigheter är kontaktade och hjulen i rullning därifrån. De har varit på hembesök hos EN familj som de anser lämplig. Men det är ju upp till familjen också då det finns många frågetecken om barnet får stanna hos dem eller inte...
Om jag ensam fått bestämma hade det underlättat en hel del. Enda positiva är att Familjerätten håller med mig om att det bästa för barnet är att få komma till en trygg och bra familj som vill uppfostra det och ge det ett bra liv.

Pappan får gärna dra upp det här i Tingsrätten, jag tänker inte låta honom få vårdnaden så lätt. All kontakt via skrivna konversationer har jag kvar, men har avslutat samtalskontakten med honom då jag inte orkar lyssna på hans privata problem och hur hans senaste dejt var! Sa det flera gånger - NU måste vi tala om det som är viktigast och det är barnets framtid INGET annat!
Fick då till svar att han planerar att åka till någon sommarstuga på Gotland i sommar och att han såg framemot det...
Då gav jag upp så all kontakt med honom sker via Familjerätten.  Jag har berättat för dem vad han sagt till mig angående barnet ( det som står i ovanstående inlägg) och de såg ganska förvånade ut kan jag lova. Men de ska träffa honom på fredag.
Är uppenbart förvånad över att han tar så pass mycket ansvar att han kan ta ledigt från jobbet en dag och åka hit! Det ger honom i alla fall ett plus i kanten.

Han ser ju det som en positiv sak att gå en föräldrakurs, för då kan han få kontakt med andra föräldrar och kanske hitta en partner (hans egna ord). Men han skulle uppskatta om det kom någon från kommunen och hjälpte honom hemma med barnet. Och om inte det går, vore det bättre att en annan familj fick ta hand om det de första åren.
Han föreslog även att hans egna fostermor kunde ta barnet. När jag frågade om den kvinnans ålder så fick jag till svar att hon är strax över 70 men då skulle han hjälpa henne....

Nej han lever i sin egna drömvärld. Jag gav honom alla medel för att själv kontakta myndigheterna med sina frågor men han hade inte tid... Vore bäst för hans del om jag skötte det hela...

Det värsta är att jag vet att han menar allt han sagt på fullaste allvar.
Jag har frågat flera gånger om han verkligen är seriös och svaret är alltid ja.

Men som läget ser ut nu, så får han dra upp det i tingsrätten. Jag kommer absolut inte godkänna honom som vårdnadshavare. Ångrar att jag erkände att jag visste vem som är far till barnet men tycker ändå att ungen har rätt att veta.
Tyvärr kan det nu leda till att barnet hamnar i helt fel händer och av fel orsaker :(

Men om det är som ts säger, att pappan vill ha barnet i fosterfamilj dom första åren så han slipper skrik på nätterna, bajsblöjor och allt sånt, så är han uppenbarligen inte redo att bli pappa. Då är det bättre att barnet adopteras bort till nån som kan ta hand om den och inte bara tänker på sig själv.

Fast LÄSTE du i någon av kvällstidningarna för någon vecka sedan, om svenskan som gästarbetat i Norge..? Hon hade dumt nog tagit med sig sina tre barn, och någon hade anmält henne till norska motsvarigheten till soc: "Barnevernet". Barnen blev omhändertagna. Nu är mamman tillbaka i Sverige, och hon har fått veta att hennes barn ska adopteras bort till tre olika norska familjer. Hon kan inte göra ett skit, och hon kommer aldrig att få se dem mer eller ens veta att de mår bra. Så vill vi väl inte ha det i Sverige..?

Varför tar du inte själv hand om ditt barn?

Varför frågar du?
Är väl inte din sak att lägga dig i?
Nu frågar hon hur hon ska göra - inte om hon ska göra. 
Antagligen har hon sina skäl! 

Jag hoppas bara att pappan säger samma saker till Soc som han sagt till mig.
Då anser inte de heller att han är en lämplig förälder.
De ska träffa honom på fredag. Jag håller mina tummar att han klantar till det!

Precis, anledningen till varför jag undrar vill jag inte gå in på då det inte hör hemma i detta forum.
Men skälen är många och stora till varför jag vill adoptera bort barnet. Mer än så behöver jag inte gå ut med.

Trodde inte det var sant, men det ar det:
maukonen.wordpress.com/2013/11/12/3-svenska-barn-tvangsomhandertagna-i-norge/
maukonen.wordpress.com/2014/05/06/sverige-och-ud-inte-intresserade-att-fa-hem-3-barn-fran-norge/

Ja, och det är så det skulle bli i Sverige också, om vi skulle börja införa adoption i stället för fosterhemsplaceringar (som är illa nog, ifall grunden till dem är felaktig). Jag tror att de som förespråkar detta tänker på klockrena fall (typ om Bobbys mamma eller styvpappa skulle avla ett barn till) - men soc lägger sig ju i även så mycket annat... där föräldrarnas brister antingen skulle kunna avhjälpas med stöd, eller gå över med tiden när de blev äldre (om det handlar om mycket unga föräldrar), eller helt enkelt inte finns alls... Ibland går det prestige i utredningarna, och socialsekreterarna bryr sig inte längre om barnens bästa, utan bara om att vinna över föräldrarna...

Finns skräckhistorier om allt även i lilla Sverige! Och dessa artiklar har INGENTING med tråden i sig att göra!

Men visst tycker ni att det är bättre att ungen hamnar hos sin pappa som inte kan ta ansvar alls och ser den som ett dejtingredskap så varsågoda.

Jag gör det här och tro mig, jag har mina skäl!

Nu är bara frågan hur jag går tillväga då jag har ungens bästa som mål!

Hur kommer det sig att du inte gjorde abort direkt när du märkte att du var gravid IOM att du inte själv vill ha barn?

Dra utomlands och adoptera bort barnet. Då ska du helst föda i det landet också och ha hunnit folkbokföra dig där innan dess. Välj ett land med generösa adoptionslagar.

Ett annat alternativ är att du väljer tyskland. De har tydligen lådor där det är tänkt att man ska lämna bort "oönskade" spädbarn. Kolla upp det på förhand hur det funkar så att barnet blir bortadopterat och inte bara fosterhemsplacerat.