• Satvfel

    Hjälp 16-årig tjej här!

    Hej! Jag vet inte vart jag ska börja.. Sen jag blev tonåring har mamma och pappa inte låtit mig gå på fest, vara ute sent, bära shorts, umgås med killar, sova över hos kompisar, tja listan är lång.. Som ni kanske misstänker är de "muslimer". Men vet ni vad? Pappa äter gris och dricker, mamma bär shorts på resor, mamma har druckit (dock skäms hon över det men det är en annan femma). Och pga detta så hatar jag sommaren Jag känner mig helt instängd, jag får inte göra något och om jag gör det måste jag ljuga vilket resulterar i att jag mår dåligt om jag väl är ute och om jag är ute får jag inte vara det efter 22:00 PÅ HELGER. Förra veckan var jag på fest och ljög om det, klockan började närma sig 10 pch mamma börjar bomba med sms, ringer ett X antal och hotar med att om jag inte kommer hem NU så låser hon inte upp dörren (hon låser upp men när hon gör det är hon sur). Min bror får däremot vara ute hu länge som helst, bära shorts, dricka, gå på fest M.m Idag hade jag tex planerat att kolla på melodifestivalen med mina kompisar, men nej inte får jag det. Hjälp vad ska jag göra :(

  • Svar på tråden Hjälp 16-årig tjej här!
  • Lisastina

    Hej ts,

    det här låter ju jättejobbigt! Att dessutom hata sommaren är ju så trist - det är ju fint väder så kort tid varje år. :  (
    Att ljuga är nedbrytande för själen, du verkar må rätt dåligt av att känna att lögn är din enda utväg? 

    Det är svårt att komma med några bra råd, jag känner ju inte dina föräldrar. Om de själva inte är så strikta i sin religion så behöver du nog komma underfund med varför de då blir så upprörda. Här är en tanke: Många föräldrar (upptäckte jag när jag redan var vuxen)  är egentligen inte så upprörda över själva shortsen, festerna eller vad det nu är - utan de är rädda för att bli sedda över axeln av SINA kompisar! De får panik när de tänker att folk de känner pratar och kommenterar deras barn och deras kompetens som föräldrar. Och då börjar de förbjuda saker till höger och vänster. 
    Kanske skall du fråga dem rätt ut var skon klämmer? 

    Och om du har en bror, kan ha vara på din sida och stötta dig och säga att du och han skall ha mer lika rättigheter? 
    För om du med hans hjälp kunde förhandla med dina föräldrar så kanske du kunde få göra vissa grejer? 
    Tex att ha kjol eller byxor strax ovan knät iallafall, att få gå hem till kompisar och titta på film om din mamma  tex har talat i telefon med föräldrarna till kompisarna först och att hon hämtar dig vid 23, sova över om din mamma får lämna dig (helst lite innan de andra översovarna kommer) och förvissa sig om att föräldrarna är hemma och att det bara är flickor som deltar osv.

    En viktig fråga i detta är förstås - på vilket sätt är det farligt att tex vara på fest? Är det för att de är rädda att du frivilligt gör något med killar eller att de är oroliga för att någon skall utsätta dig för övergrepp på festen eller på hemvägen? det är ju en väldig skillnad!  Utan att veta vilket är det nog svårt att tänka ut riktigt vettiga förhandlingsaternativ. (Kanske att de inte heller vet? ) 

    Hur det än är - ge inte upp! En dag är du vuxen (även om det kanske känns avlägset just nu)  och då  får du fatta dina egna beslut! 
    {#emotions_dlg.flower}

  • Satvfel
    Lisastina skrev 2014-05-10 22:57:42 följande:
    Hej ts, det här låter ju jättejobbigt! Att dessutom hata sommaren är ju så trist - det är ju fint väder så kort tid varje år. :  ( Att ljuga är nedbrytande för själen, du verkar må rätt dåligt av att känna att lögn är din enda utväg?  Det är svårt att komma med några bra råd, jag känner ju inte dina föräldrar. Om de själva inte är så strikta i sin religion så behöver du nog komma underfund med varför de då blir så upprörda. Här är en tanke: Många föräldrar (upptäckte jag när jag redan var vuxen)  är egentligen inte så upprörda över själva shortsen, festerna eller vad det nu är - utan de är rädda för att bli sedda över axeln av SINA kompisar! De får panik när de tänker att folk de känner pratar och kommenterar deras barn och deras kompetens som föräldrar. Och då börjar de förbjuda saker till höger och vänster.  Kanske skall du fråga dem rätt ut var skon klämmer?  Och om du har en bror, kan ha vara på din sida och stötta dig och säga att du och han skall ha mer lika rättigheter?  För om du med hans hjälp kunde förhandla med dina föräldrar så kanske du kunde få göra vissa grejer?  Tex att ha kjol eller byxor strax ovan knät iallafall, att få gå hem till kompisar och titta på film om din mamma  tex har talat i telefon med föräldrarna till kompisarna först och att hon hämtar dig vid 23, sova över om din mamma får lämna dig (helst lite innan de andra översovarna kommer) och förvissa sig om att föräldrarna är hemma och att det bara är flickor som deltar osv. En viktig fråga i detta är förstås - på vilket sätt är det farligt att tex vara på fest? Är det för att de är rädda att du frivilligt gör något med killar eller att de är oroliga för att någon skall utsätta dig för övergrepp på festen eller på hemvägen? det är ju en väldig skillnad!  Utan att veta vilket är det nog svårt att tänka ut riktigt vettiga förhandlingsaternativ. (Kanske att de inte heller vet? )  Hur det än är - ge inte upp! En dag är du vuxen (även om det kanske känns avlägset just nu)  och då  får du fatta dina egna beslut! 

    Ja, jag hatar att ljuga. Mina betyg är väldigt bra och jag beter mig oftast bättre och mognare än va de flesta 16-åringar gör, så det brister inte där, men jag är ju tonåring, jag vill också släppa loss och bara leva. Problemet sitter nog i vilken religion vi tillhör, vare gång någon kommer lättklädd i let's dance t.ex. Så flyger det alltid ut en kommentar som "vilken hora, hon har ju inte på sig något" fast på vårt språk med ett begrepp som är något mildare än svenskans "hora" men ändå. Min bror han ser det som världens chans för att reta mig, han gillar inte att killar är på mig och säger alltid "Du, jag är kille, jag vet var de kollar om du bär shorts etc". Om jag bär tighta jeans kommenterar han alltid det osv.. Angående festerna så är det ju dels att killar är där, jag får ju ej umgås med killar på fritiden och dels att de är rädda att någon våldtar mig eller något liknande. Och jag har försökt att prata med mamma men hon säger alltid "kolla vad svensk du har blivit, jag ska inte låta dig att vara med dina svenska kompisar förrän du uppför dig". Skälet till att jag pluggar så hårt är för att jag sedan ska kunna komma in på en utbildning så att jag kan sticka ifrån detta "helvete". Tack för din hjälp
  • Lisastina
    Solig

    Heja dig! Det var tråkigt att hör att din bror inte är på din sida.  :  (

    Du verkar väldigt medveten om hur din familj funkar och hur du kan leva ditt eget liv. 
    Vad du är duktig!!! 
    Jag önskar dig all lycka i framtiden. 
  • en blind vän

    Tjejen. Tråkigt för dig att du känner såhär. När jag var ung i din ålder så var jag nördig och satt hemma och körde tågbana för jag fattade inte det sociala spelet. Så jag har ju missat allt det där som dina föräldrar förbjuder dig.
    Men en dag är du vuxen kvinna och då börjar livet. Jättebra att du pluggar.
    Själv kände jag mig vuxen först vid 25 års ålder . Jag var sen med allting..........
    Men jag har haft ett fantastiskt liv hittils och det vara fortsätter och vara underbart.

    Ha tålamod. Tiden går fort. Snart har du flyttat hemifrån.


    ,--O-O
  • No Logo

    Du kanske kan fråga om dina kompisar får komma hem till er och tex se på melodifestivalen el dyl. Då kan dina föräldrar lära känna dem och se att de är ok - sen kanske det känns lättare för dem att låta dig hänga hemma hos dem. Du kan också säga att dina föräldrar kan ringa hem till kompisarnas föräldrar inför tex en övernattning och kolla att vuxna ska vara hemma etc, enklast om du börjar med någon kompis vara föräldrar de redan träffat, typ gammal klasskompis. Håller du sen överenskommelser kanske du kan få mer och mer frihet när de märker att de kan lita på dig och dina vänner.

  • Ronga
    rolferiksson1953 skrev 2014-06-09 00:45:30 följande:
    vill du ha lite rajtantajtan så kan jag ordna det gullet
    Äckel.

    TS

    Hade jag haft en dotter på 16 hade jag också varit ganska överbeskyddande. Hade inte sagt något om klädseln, men hade inte varit bekväm med att hon går ut och festar. Skulle låta det ske, men väldigt sällan. Sen är det också från person till person, vissa är rätt mogna och jordnära redan som unga, man vågar ge dom ansvar..men nu känner jag ju inte dig. 

    Ser att mitt svar kommer gaaaaaaaanska sent, men hoppas du läser och på något sätt kan sätta dig i dina pärons situation. 
    Only fear of death is coming back reincarnated
Svar på tråden Hjälp 16-årig tjej här!