Tvååring med tidigare god nattsömn som plötsligt vaknar och är pigg klockan tre
Hej föräldrakunskapsbank,
Sedan en vecka tillbaka vaknar vår tvååriga dotter klockan 3, 4 eller 5 varje natt. Ett par gånger har hon kunnat somna om efter en timmes vaggande och sjungande, men ofta är hon helt klarvaken och somnar inte om vad vi än gör. Till slut får en av oss gå upp med henne.
Till saken hör att vi bor utanför Sverige och inte har nära till familj som kan avlasta. Vi jobbar båda heltid och att vab:a är ett ganska okänt begrepp på våra arbetsplatser :) Vi har alltså ganska små marginaler och måste få familjens sömn att funka.
Fram till nu har nattningsrutinen funkat supersmidigt. Vår dotter sover i egen säng i eget rum, med dörren öppen till vårt rum, sedan hon var fem månader. Vi nattar henne, sjunger och bär på henne, lägger ned henne i sängen när hon börjar kännas tung och stannar sedan bredvid sängen och sjunger ett par sånger till. Sen säger vi godnatt och lämnar henne ensam.
Sedan en vecka tillbaka protesterar hon när vi försöker gå iväg. Även om hon har somnat så vaknar hon till när man reser sig upp och går. Så nu tar nattningen uppåt en timma och vi kan lämna henne först när hon sover djupt.
Hade det bara varit längre nattning hade det varit ok, men vi är oroade över att hon också vaknar på natten. Hon somnar mellan 8 och 9 och sov tidigare till 7-8 på morgonen, men nu alltså bara till 3, 4 eller 5, vilket inte känns som att det är tillräckligt för henne.
Eftersom hon blivit känslig för att lämnas ensam under nattningen trodde vi att det var närhet hon behövde, så vi har försökt lägga henne i vår säng så hon får somna om där men hon har varit klarvaken och vägrat sova vidare.
I natt var ännu konstigare. Hon vaknade och var inte bara pigg utan också jättearg. När jag tog upp henne skrek hon efter pappa och när han tog henne var det mamma som gällde. Hon var otröstlig och verkade inte vilja ha närhet utan var just bara arg. Hon somnade om efter nästan två timmar, då låg jag på en madrass bredvid hennes säng och sjöng och sjöng...
Vi har frågat på dagis om något har hänt där, men de har inte märkt av något. På dagen är hon glad och trygg.
Jag har läst några sömn-trådar här och där verkar det vara ett vanligt tips att samsova, att barn sover dåligt för att de vill ha närhet under vissa perioder. Jag har snarare intrycket av att min dotter plötsligt fått mycket lättare sömn än hon haft tidigare. Vi ska försöka sova ihop och se om det hjälper, men det känns också konstigt att plötsligt ändra invanda sovrutiner (tex den säng hon är van vid) och riskera att störa än mer.
Är det här en utvecklingsfas? Känner någon igen sig i det här? Vad kan man göra? Vad funkade för er? Tack för svar!
