Vägskäl

Äldre 6 May 11:55

9 svar

Sexmissbruk - vad säger man till omgivningen?

jag har varit en aktiv sexmissbrukare under ca 7 års tid, men kärleksmissbruket kan jag spåra ända till tonåren.

Jag blev tidigt sexuellt utnyttjad av en man ( vid 14 års ålder ) och började i mitten av 2000-talet ( av skäl jag inte kunde förklara ) söka sex på nätet .... något år innan hade jag snabbt börjat må allt sämre psykiskt av okända skäl - varför mådde jag dåligt? jag hade ju allt, ett bra jobb, fru och ett barn på väg?

Jag mådde allt sämre och började finna en tröst i att porrsurfa och sexchatta med både kvinnor och män på nätet -med män handlade det oftast om äldre än mig, med inslag av sadism - något jag förstått i efterhand var direkt kopplat till det tidiga övergreppet - som jag för övrigt förträngt i över 20 års tid...

För ca 4 år sedan blev jag upptäckt av min fru och hela min värld rasade. Vi hade precis fått vårt andra barn och även om vår relation inte var den bästa just då kom det som en fulständig chock för henne. Jag ville dock inte erkänna att jag hade problem eller var sexmissbrukare utan det blev jag tvingad att acceptera så sent som i somras ....innan dess hade jag försökt på egen hand att bara "sluta" med mitt tvångsmässiga beteende, på olika sätt - utan framgång.

Min fru är arg, bitter, besviken, ledsen och vår relation har ( i bästa fall ) varit på vänskapsbasis sedan jag blev upptäckt första gången. Hon har blivit uppfostrad med en stark känsla av stolthet, ärlighet, heder och har svårt att förlåta en oförrätt ..... vi kommer båda 2 från dåliga relationer känslomässigt , innan detta och hon har sett mig som mannen i hennes liv - och jag kan inte se ett liv utan henne...

Men som det är nu kan vi inte fortsätta - ena veckan är det bra och vi fungerar som vänner - andra veckan är hon helt förstörd av insikten av vad jag gjort.
Hon skyller allt i det som hänt på mig och säger ofta att jag förstört "hennes liv och även barnens" .....hon kan inte förstå hur sexmissbruket fungerar och hur jag varit kapabel att göra detta och under så många år dessutom.....jag har både svikit, bedragit och lurat henne.

Jag går nu i steg 1 i en tolvstegsbehandling och har en lång väg att vandra, tyvärr gör denna känslomässiga berg-och -dalbana att det blir svårt att finna ro och fikus på behandlingen.

Anledningen till att jag skriver detta är att jag vill ha förslag på vad vi skall säga till omgivningen och våra barn, är anledningen till vår separation?
Vi har några få vänner som känner till den verkliga anledningen men att säga sanningen till resten av vår omgivning är inget alternativ....

Dels känner min fru en stor skam över detta och dels finns inte förståelsen idag riktigt för den här typen av missbruk.....alkohol och spel kan man ta till sig, men SEX????

Både min fru och jag känner att detta är ett stort misslyckande - men värst är det för min fru som "aldrig bett" om detta" , något hon tydligt påpekar återkommande ...... hon avskyr dessutom lögner men inser frustrerat att det aldrig skulle fungera med "sanningen" där vi är nu...

Sen är det nästa punkt, barnen ...... de är 4 och 8 år och skulle aldrig förstå den riktiga anledningen - "Men pappa är ju inte sjuk? han hostar ju inte" - jag vill dessutom vara den som tar HELA smällen för detta, kanske en naiv önskan men min familj är bara offer för något jag gjort....

Är det någon som läser detta som varit i samma situation och som har några goda råd kring detta?

Jag känner mig helt handfallen, skuldtyngd och paralyserad inför detta problem ....och behöver hjälp....

Tack på förhand!

Carnitas

Äldre 6 May 18:19

#1

Det går inte läsa din text, då den är kopierad från annat ställe.

Testade lägga den i word och sen tillbaka här.

Hoppas den går läsa nu, annars får du nog vackert redigera om den själv.

TS text
jag har varit en aktiv sexmissbrukare under ca 7 års tid, men kärleksmissbruket kan jag spåra ända till tonåren.

Jag blev tidigt sexuellt utnyttjad av en man ( vid 14 års ålder ) och började i mitten av 2000-talet ( av skäl jag inte kunde förklara ) söka sex på nätet .... något år innan hade jag snabbt börjat må allt sämre psykiskt av okända skäl - varför mådde jag dåligt? jag hade ju allt, ett bra jobb, fru och ett barn på väg?

Jag mådde allt sämre och började finna en tröst i att porrsurfa och sexchatta med både kvinnor och män på nätet -med män handlade det oftast om äldre än mig, med inslag av sadism - något jag förstått i efterhand var direkt kopplat till det tidiga övergreppet - som jag för övrigt förträngt i över 20 års tid...

För ca 4 år sedan blev jag upptäckt av min fru och hela min värld rasade. Vi hade precis fått vårt andra barn och även om vår relation inte var den bästa just då kom det som en fulständig chock för henne. Jag ville dock inte erkänna att jag hade problem eller var sexmissbrukare utan det blev jag tvingad att acceptera så sent som i somras ....innan dess hade jag försökt på egen hand att bara "sluta" med mitt tvångsmässiga beteende, på olika sätt - utan framgång.

Min fru är arg, bitter, besviken, ledsen och vår relation har ( i bästa fall ) varit på vänskapsbasis sedan jag blev upptäckt första gången. Hon har blivit uppfostrad med en stark känsla av stolthet, ärlighet, heder och har svårt att förlåta en oförrätt ..... vi kommer båda 2 från dåliga relationer känslomässigt , innan detta och hon har sett mig som mannen i hennes liv - och jag kan inte se ett liv utan henne...

Men som det är nu kan vi inte fortsätta - ena veckan är det bra och vi fungerar som vänner - andra veckan är hon helt förstörd av insikten av vad jag gjort.

Hon skyller allt i det som hänt på mig och säger ofta att jag förstört "hennes liv och även barnens" .....hon kan inte förstå hur sexmissbruket fungerar och hur jag varit kapabel att göra detta och under så många år dessutom.....jag har både svikit, bedragit och lurat henne.

Jag går nu i steg 1 i en tolvstegsbehandling och har en lång väg att vandra, tyvärr gör denna känslomässiga berg-och -dalbana att det blir svårt att finna ro och fikus på behandlingen.

Anledningen till att jag skriver detta är att jag vill ha förslag på vad vi skall säga till omgivningen och våra barn, är anledningen till vår separation?

Vi har några få vänner som känner till den verkliga anledningen men att säga sanningen till resten av vår omgivning är inget alternativ....

Dels känner min fru en stor skam över detta och dels finns inte förståelsen idag riktigt för den här typen av missbruk.....alkohol och spel kan man ta till sig, men SEX????

Både min fru och jag känner att detta är ett stort misslyckande - men värst är det för min fru som "aldrig bett" om detta" , något hon tydligt påpekar återkommande ...... hon avskyr dessutom lögner men inser frustrerat att det aldrig skulle fungera med "sanningen" där vi är nu...

Sen är det nästa punkt, barnen ...... de är 4 och 8 år och skulle aldrig förstå den riktiga anledningen - "Men pappa är ju inte sjuk? han hostar ju inte" - jag vill dessutom vara den som tar HELA smällen för detta, kanske en naiv önskan men min familj är bara offer för något jag gjort....

Är det någon som läser detta som varit i samma situation och som har några goda råd kring detta?

Jag känner mig helt handfallen, skuldtyngd och paralyserad inför detta problem ....och behöver hjälp....

Tack på förhand!

NaCl

Äldre 6 May 19:11

#2

Min första tanke är att du/ni inte har någon redovisningsskyldighet inför någon varför ni separerar . Det angår ingen annan.

Antar att det är Slaa du är aktiv i? Har du försökt få råd där i den här frågan? Har du nån sponsor?

Anonym (.)

Äldre 6 May 19:28

#3

NaCl skrev 2014-05-06 19:11:34 följande:

Min första tanke är att du/ni inte har någon redovisningsskyldighet inför någon varför ni separerar . Det angår ingen annan.

Antar att det är Slaa du är aktiv i? Har du försökt få råd där i den här frågan? Har du nån sponsor?

Men i programmet du går ingår väl frun ? Så brukar det vara, jag har själv gått ( jag är kvinna )

Och du ska inte dra hela lasset samt ta hela skulden, hon är medskyldig hur det än låter..

Hon är en möjliggörare, medberoende och så finns det en anledning till att hon valt dig, dvs hon har nog sitt som hon bär hon med.

Dessutom så bör hon vara med i ditt tillfrisknande för hon blir frisk av det hon med !Om inte annat för det hon "lider" av nu

Anonym (kännerigen)

Äldre 9 May 18:17

#4

Vägskäl skrev 2014-05-06 11:55:27 följande:

jag har varit en aktiv sexmissbrukare under ca 7 års tid, men kärleksmissbruket kan jag spåra ända till tonåren.

Jag blev tidigt sexuellt utnyttjad av en man ( vid 14 års ålder ) och började i mitten av 2000-talet ( av skäl jag inte kunde förklara ) söka sex på nätet .... något år innan hade jag snabbt börjat må allt sämre psykiskt av okända skäl - varför mådde jag dåligt? jag hade ju allt, ett bra jobb, fru och ett barn på väg?

Jag mådde allt sämre och började finna en tröst i att porrsurfa och sexchatta med både kvinnor och män på nätet -med män handlade det oftast om äldre än mig, med inslag av sadism - något jag förstått i efterhand var direkt kopplat till det tidiga övergreppet - som jag för övrigt förträngt i över 20 års tid...

För ca 4 år sedan blev jag upptäckt av min fru och hela min värld rasade. Vi hade precis fått vårt andra barn och även om vår relation inte var den bästa just då kom det som en fulständig chock för henne. Jag ville dock inte erkänna att jag hade problem eller var sexmissbrukare utan det blev jag tvingad att acceptera så sent som i somras ....innan dess hade jag försökt på egen hand att bara "sluta" med mitt tvångsmässiga beteende, på olika sätt - utan framgång.

Min fru är arg, bitter, besviken, ledsen och vår relation har ( i bästa fall ) varit på vänskapsbasis sedan jag blev upptäckt första gången. Hon har blivit uppfostrad med en stark känsla av stolthet, ärlighet, heder och har svårt att förlåta en oförrätt ..... vi kommer båda 2 från dåliga relationer känslomässigt , innan detta och hon har sett mig som mannen i hennes liv - och jag kan inte se ett liv utan henne...

Men som det är nu kan vi inte fortsätta - ena veckan är det bra och vi fungerar som vänner - andra veckan är hon helt förstörd av insikten av vad jag gjort.
Hon skyller allt i det som hänt på mig och säger ofta att jag förstört "hennes liv och även barnens" .....hon kan inte förstå hur sexmissbruket fungerar och hur jag varit kapabel att göra detta och under så många år dessutom.....jag har både svikit, bedragit och lurat henne.

Jag går nu i steg 1 i en tolvstegsbehandling och har en lång väg att vandra, tyvärr gör denna känslomässiga berg-och -dalbana att det blir svårt att finna ro och fikus på behandlingen.

Anledningen till att jag skriver detta är att jag vill ha förslag på vad vi skall säga till omgivningen och våra barn, är anledningen till vår separation?
Vi har några få vänner som känner till den verkliga anledningen men att säga sanningen till resten av vår omgivning är inget alternativ....

Dels känner min fru en stor skam över detta och dels finns inte förståelsen idag riktigt för den här typen av missbruk.....alkohol och spel kan man ta till sig, men SEX????

Både min fru och jag känner att detta är ett stort misslyckande - men värst är det för min fru som "aldrig bett" om detta" , något hon tydligt påpekar återkommande ...... hon avskyr dessutom lögner men inser frustrerat att det aldrig skulle fungera med "sanningen" där vi är nu...

Sen är det nästa punkt, barnen ...... de är 4 och 8 år och skulle aldrig förstå den riktiga anledningen - "Men pappa är ju inte sjuk? han hostar ju inte" - jag vill dessutom vara den som tar HELA smällen för detta, kanske en naiv önskan men min familj är bara offer för något jag gjort....

Är det någon som läser detta som varit i samma situation och som har några goda råd kring detta?

Jag känner mig helt handfallen, skuldtyngd och paralyserad inför detta problem ....och behöver hjälp....

Tack på förhand!

Hej,
Jag skulle kunna vara din fru i sammanhanget, känner eller kände (relationen avslutades) det du beskriver och jag tror att med min erfarenhet och din egen kanske vi kan hjälpa varann(?). Min sorg är att inte förstå tankegångarna i missbruket och att min man inte gjorde något åt sig själv utan istället gick för långt och brände relationen till grunden. Jag avskyr honom inte idag, men tycker allt var så onödigt. Vad är ditt mål? Hur blev det så här för dig? Var tappade du kontrollen och varför?

Anonym (kännerigen)

Äldre 9 May 18:22

#5

Vägskäl skrev 2014-05-06 11:55:27 följande:

jag har varit en aktiv sexmissbrukare under ca 7 års tid, men kärleksmissbruket kan jag spåra ända till tonåren.

Jag blev tidigt sexuellt utnyttjad av en man ( vid 14 års ålder ) och började i mitten av 2000-talet ( av skäl jag inte kunde förklara ) söka sex på nätet .... något år innan hade jag snabbt börjat må allt sämre psykiskt av okända skäl - varför mådde jag dåligt? jag hade ju allt, ett bra jobb, fru och ett barn på väg?

Jag mådde allt sämre och började finna en tröst i att porrsurfa och sexchatta med både kvinnor och män på nätet -med män handlade det oftast om äldre än mig, med inslag av sadism - något jag förstått i efterhand var direkt kopplat till det tidiga övergreppet - som jag för övrigt förträngt i över 20 års tid...

För ca 4 år sedan blev jag upptäckt av min fru och hela min värld rasade. Vi hade precis fått vårt andra barn och även om vår relation inte var den bästa just då kom det som en fulständig chock för henne. Jag ville dock inte erkänna att jag hade problem eller var sexmissbrukare utan det blev jag tvingad att acceptera så sent som i somras ....innan dess hade jag försökt på egen hand att bara "sluta" med mitt tvångsmässiga beteende, på olika sätt - utan framgång.

Min fru är arg, bitter, besviken, ledsen och vår relation har ( i bästa fall ) varit på vänskapsbasis sedan jag blev upptäckt första gången. Hon har blivit uppfostrad med en stark känsla av stolthet, ärlighet, heder och har svårt att förlåta en oförrätt ..... vi kommer båda 2 från dåliga relationer känslomässigt , innan detta och hon har sett mig som mannen i hennes liv - och jag kan inte se ett liv utan henne...

Men som det är nu kan vi inte fortsätta - ena veckan är det bra och vi fungerar som vänner - andra veckan är hon helt förstörd av insikten av vad jag gjort.
Hon skyller allt i det som hänt på mig och säger ofta att jag förstört "hennes liv och även barnens" .....hon kan inte förstå hur sexmissbruket fungerar och hur jag varit kapabel att göra detta och under så många år dessutom.....jag har både svikit, bedragit och lurat henne.

Jag går nu i steg 1 i en tolvstegsbehandling och har en lång väg att vandra, tyvärr gör denna känslomässiga berg-och -dalbana att det blir svårt att finna ro och fikus på behandlingen.

Anledningen till att jag skriver detta är att jag vill ha förslag på vad vi skall säga till omgivningen och våra barn, är anledningen till vår separation?
Vi har några få vänner som känner till den verkliga anledningen men att säga sanningen till resten av vår omgivning är inget alternativ....

Dels känner min fru en stor skam över detta och dels finns inte förståelsen idag riktigt för den här typen av missbruk.....alkohol och spel kan man ta till sig, men SEX????

Både min fru och jag känner att detta är ett stort misslyckande - men värst är det för min fru som "aldrig bett" om detta" , något hon tydligt påpekar återkommande ...... hon avskyr dessutom lögner men inser frustrerat att det aldrig skulle fungera med "sanningen" där vi är nu...

Sen är det nästa punkt, barnen ...... de är 4 och 8 år och skulle aldrig förstå den riktiga anledningen - "Men pappa är ju inte sjuk? han hostar ju inte" - jag vill dessutom vara den som tar HELA smällen för detta, kanske en naiv önskan men min familj är bara offer för något jag gjort....

Är det någon som läser detta som varit i samma situation och som har några goda råd kring detta?

Jag känner mig helt handfallen, skuldtyngd och paralyserad inför detta problem ....och behöver hjälp....

Tack på förhand!

Jag har fått ta mycket av samtalen med barnen, givetvis säger man inte huvudanledningen till barn i skolåldern, men visst - pappa "mår inte bra" har kommit upp när jag inte funnit orden. men till mina närmsta vänner har jag sagt en hel del, mest för min egen läkning. Vissa ska man nog inte berätta för, hans egen familj vill se honom som "felfri" och jag har ingen kontakt med dem sedan jag råkat antyda vad vår separation rörde sig om. Då var jag ändå "gentle" i mitt påpekande,

Anonym 2014

Äldre 26 Jun 23:16

#6

Din fru skulle må bra av att gå i en egen 12stegs grupp. Det är såklart tufft att bli sviken men det finns en anledning till att hon valt dig. All lycka!

Anonym (Idag)

Äldre 22 May 21:47

#7

Hur valde ni att göra angående att berätta för andra och för barnen? Om Ts inte är kvar kanske någon annan är eller varit i liknande situation och kan berätta?

Anonym (fd SLAA)

Äldre 11 Aug 01:10

#8

PUFF

Hur har det gått för dig?
Jag går och bär på mitt eget missbruk. Gick på SLAA ett tag men tyckte att jag var mer av en storkonsument än en missbrukare. Började med stegen men slutade efter 6 mån.
Nu tar sjukdomen som är listig över och jag her större problem en någonsin.
Överväger en skilsmässa nu. Av andra anledningar än att min fru känner till mitt missbruk. Eller är det sjukdomen som tar över? Då kan jag ju köra fritt utan att nån håller på att stör mitt missbruk!
Det är sånt stort stigma över sexmissbruk. Hade på ett sätt varit lättare att "komma ut" som alkoholmissbrukare..

Jesper f

Äldre 11 Aug 01:31

#9

Anonym (fd SLAA) skrev 2017-08-11 01:10:43 följande:

PUFF

Hur har det gått för dig?
Jag går och bär på mitt eget missbruk. Gick på SLAA ett tag men tyckte att jag var mer av en storkonsument än en missbrukare. Började med stegen men slutade efter 6 mån.
Nu tar sjukdomen som är listig över och jag her större problem en någonsin.
Överväger en skilsmässa nu. Av andra anledningar än att min fru känner till mitt missbruk. Eller är det sjukdomen som tar över? Då kan jag ju köra fritt utan att nån håller på att stör mitt missbruk!
Det är sånt stort stigma över sexmissbruk. Hade på ett sätt varit lättare att "komma ut" som alkoholmissbrukare..

Generellt kan jag säga, genom erfarenheter från profession, missbruk är MYCKET vanligare än vad man tror, och det finns hela registret. Det går heller inte att säga att det går en röd tråd genom sjukdomen mer än att ett missbruk är ett missbruk. Vad, varför, hur det funkar och bakgrunden verkar vara väldigt individuellt. Men det finns beröringsunkter ändå.

Skuldbellägande, skam och lögner är väldigt vanliga, och precis som många redan påpekat, i det fall det finns en etablerad partner - jag skulel säga att majoriteten av dom på ett eller annat sätt BLID medberoende och har en del i missbrukets funktion, som också behöver tas tag i för att lösa situationen. Det är sällan så enkelt att missbruk enbart handlar om EN person, och löser bara missbrukaren det är hela situationen löst. Utan det handlar om att alla parter behöver hjälp att förstå och lösa SIN del, för att både missbrukaren OCH förhållandet ska tillfriskna.

Jag småler lite när jag läser om att missbruk skulle vara lättare att ta till sig om det vore ett annat missbruk.... Jag tror faktiskt inte jag mött nån missbrukare som inte sagt just dom orden... jag har ingen förklaring till varför - ingår inte i studie underlaget man får läsa i ämnet, men det verkar vara vanligt. Kanske någon form av förklaring ör sig själv varför insikten inte slagit till vidare...

Oavsett, det FINNS hjälp att få. 12 stegsprogrammet är en väg. Många tycker att det är jättebra, att det fungerar och är en aktiv del av sina liv. Andra tycker inte det, och hittar vägar genom vården istället att få hjälp. Men hjälp FINNS, så det finns absolut hopp, och det är aldrig för sent att sluta ett missbruk!. Ett missbruk gör inte en människa rakt igenom "dålig" eller "elak", men det gör en människa omdömmeslös, svikande och många gånger nedvärderande av sig själv. Och den situationen mår man inte bra av. Bara är så. Men du/ni är absolut INTE ensamma, det kan jag lova. Och ni har all anledning att höja era huvuden - för bara att komma till INSIKT, är en STOR del av vägen till tillfrisknande, var så säker!!.

Sexmissbruk - vad säger man till omgivningen?

INNEHÅLL