Boende vid separation

Nej, eftersom det i det här fallet är mamman som varit huvudsaklig vårdare till barnet. Om det hade varit pappan hade det givetvis varit bäst att barnet bodde hos honom. Lämpligt att träffa den ena föräldern endast varannan helg är det inte oavsett.

Om du avstod från att vara hemma o föräldraledig (oavsett orsak) med ditt barn så kanske du borde ha förstått att mamma fick ett känslomässigt försprång?

Självklart kände jag till det men då fanns det inte på kartan att vi skulle skiljas. Det var ett medvetet val att låta hon vara hemm i lugn och ro. Vid mellersta barnet var jag hemma och hon skulle börja jobba men gick in i väggen och var sjukskriven ett antal år och detta ville vi undvika med yngsta barnet.

Du tänker helt rätt pappan. Såklart det kan vara tvärtom. FL mammor har tyvärr en förlegad syn på det hela. Visa bara engagemang, kontakta själv familjerätten och uttryck din oro. Försök så gått det går men glöm inte bort att försöka samarbeta..

Men det är väl rätt självklart att alla beslut du gör leder till någon form av konsekvenser?

Man kan liksom inte först fjolla runt och sen säga att det inte ska spela någon roll.Och det får konsekvenser idag. Så enkelt är det.

Hur kan du utläsa det av svaren här? INGEN säger att mamman är bäst lämpad för att hon är mamman, utan alla säger att mamman är bäst lämpad för att hon varit den primära vårdgivaren under hela barnets liv.

Ok TS, många barn är lite stökiga vid överlämningen, det tyder på att barnet inte är helt bekväm i situationen. Kanske vill barnet till mamman igen helt enkelt och vet att det kommer att dröja. Eller så är det att barnet måste vänja sig vid dig igen och ert liv.
Min mans son var lite trasslig till en början när han kom (helgumgänge pga avstånd) och ville testa oss genom att trotsa, Det var dock bara första kvällen innan han 'landat', men det har helt gett med sig iom att det varit samma regelbundenhet utan byten och liknande och barnet vant sig.

Men som sagt, barn som är så små rekommenderas det inte varannan v för, men alla barn är olika, man får känna sig fram och testa. Vet att många lite äldre barn hellre byter efter två v för att de inte lagom de 'landat' i den ena familjen ska byta till nästa. En del vill ha varannan månad. Andra bara helgumgänge med den ena föräldern.

Det pratas så fint om att man ska se till barnens bästa men ofta är det föräldrarnas bästa.

Hur ska ni dela upp boendet för de övriga barnen?

Forskning visar att barn under två år inte ska ha växelvis boende. Det är bättre barnet bor på ett ställe men att den andra träffar barnet regelbundet på annat sätt. Det har inget att göra med hur föräldrarna gör utan det är själva separationerna. De förstår inte att den andra kommer tillbaka om detät llängre avbrott än en dag. Återkommer med namn på källa.

Vilken forskning visar det? Socialstyrelsen har dragit tillbaka sina tidigare rekommenationer eftersom man har sett motsatsen till det du påstår, nämligen att växelvis boende funkar bra även för mindre barn. Men det hänger på föräldrarnas samarbete och vilja att avläsa barnens skiftande behov.

Det var vad jag fick lära mig av läraren och forskaren Pia Risholm Mothander vid Psykologiska institutionen vid Stockholms universitet. Hon forskar framför allt i anknytningsfrågor. H8him, det var visserligen 10 år sen så om Socialstyrelsen nu rekommenderar annat länka då den forskningen. Men under två år så har ju barnet inte den förmågan till tidsuppfattning att förstå att man kommer tillbaka om det tar längre än en dag så tycker det är konstigt om det ändrats.

Se mitt förra svar

www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/18675/2012-4-8.pdf

Det var många sidor att plöja igenom. Kan du hänvisa till några sidor?

Tror det var bl.a 97. Sök annars på "små barn".

Det jag hittade var att det stod att riktigt små barn, upp till ett år mår bäst av att bo hos en förälder. Var det det du menade?

Det behöver ju inte innebära att det inte spelar någon roll om det har växelvist boende från ett år eller inte. Tror nog på Risholms tidigare forskning att barn upp till två år mår bäst av att slippa växelvist boende. Kanske kan barnet bo en natt i veckan hos den andra från 1,5 års ålder  och så träffa den andra några gånger till fast bo hos den ena.Men inte hatta fram och tillbaka...

Annars visade Risholms forskning att växelvist boende var det bästa men först från ca två år...

Det stod på ett annat ställe att Socialstyrelsen inte kan dra en helt slutsats om vilket boende som är bäst för vilket barn. Det beror mycket på situationen.

Du missade detta alltså?
"När det gäller små barn är det också rimligt att anta att korta och täta byten är bättre än att barnet växlar mellan föräldrarna under längre perioder. Förhoppningsvis ökar möjligheten att föräldrarna kan komma fram till en god lösning för barnet om de kan känna sig trygga med att chansen till en djup och nära relation med barnet på sikt inte är beroende av att de delar allting lika från första början."

Ja, det missade jag just nu men ja, det visste jag från början. Man ska inte ha veckolånga byten för barn som är två år utan täta byten. Fast nu pratade vi ju om de överhuvudtaget ska bo växelvist när de är under två år...

Ja och Socialstyrelsen säger varken bu eller bä om det utan det hänger på föräldrarna och barnet. :)

Så uppfattade jag det också...att Socialstyrelsen inte säger vad som är bäst mellan ett och två. Men om man ser på hur forskningen säger att barn mellan ett och två kan förstå detta med separationer och att man kommer tillbaka så tror inte jag på det under två år.