Flyttar pga kattälskande aggressiv granne.Ledsen

Har väl inte riktigt med det här att göra. I slutet av förra året trängde sig en för mig okänd granne på 2m in i mitt hem och var extremt aggressiv. Mina katter hade börjat bete sig annorlunda kom inte in på kvällarna, var försvunna i dagar , ville inte äta min kattmat och började tigga mat. Min granne berättade att han i veckor tagit in mina djur då han ansåg att de var för mycket ute och att jag lät dem vara ute på nätterna. Innan han började ta in dem nattetid så var det räknat på ena handens fingrar hur många gånger de inte kommit in för natten. Jag uppfattar att mina katter mådde bra och var glada över att vara ute. Han tyckte inte att katterna skulle vara ute för att det var kallt och de blev kalla om tassarna. Det var som bekant plusgrader och väldigt fint i  höst. Han ryter och tvingar med mig till sin lägenhet där jag får plocka med mig mina katter. Jag är rädd för mitt liv, att bli slagen , att han ska ge sig på mig. Efteråt är jag så chockad att jag bara gråter och är helt skakig.

Jag googlar min granne. Det första jag får fram är en bostadsannons där han beskriver att nu när båda hans egna katter har dött så behöver han inte längre sin lägenhet med kattlucka. Mina katter började försvinna vid denna tidpunkt. Det kändes oerhört obehagligt. 

Eftersom jag inte hade fått en syl i vädret så bestämmer jag mig för att maila min granne. Jag skriver vänligt, bestämt ta inte in mina djur, ge dom inte mat, kom inte till min bostad och var aggressiv. Jag är den som utifrån vad jag tror är bra för mina katter bestämmer hur mycket de är ute.Jag berättar att jag älskar mina djur, de är vaccinerade osv. Jag ber honom att sluta ha en glipa på sitt inglasade uterum öppet och kattluckan upplåst. Till svar får jag att du är psyksjuk - skaffa hjälp och kom till insikt om att du inte tar hand om dina djur. Dina katter står här ute och skriker nattetid. Till saken är att det inte är särskilt lyhört här och hur han kan höra detta kräver ytterst god hörsel. 

Jag blir rädd för att gå till tvättstugan , rädd för att vara ute på kvällen, rädd för att gå förbi hans lägenhet på vägen till tvättstugan. 
Vi har inte haft ngn kontakt sedan dess.  Jag vill inte bo kvar - min trygghet efter 11år i min älskade lägenhet är borta. Mina katter har varit olyckliga i månader för att de inte fått gå ut. Nästa vecka flyttar jag från min nyrenoverade jättefina lgh till en sunkig lgh i bra område. Känner mig rätt ledsen. Ville nog bara skriva av mig. Ska packa de sista lådorna i dag.