Samma ålder på barnen, fördel eller egalt
Jag är 37 år och är skild sen ett och ett halvt år.
Jag träffade kort efter skilsmässan en person som är ett år yngre som inte hade barn och som inledningsvis inte heller hade barnlängtan. Hennes barnlängtan blommade emellertid ut i takt med att intresset för mig, som inte är så pigg på nya, svalnade.
Jag har insett att jag inte är så pigg på en ny kull. Mina är 11 och 9. Jag har jobbat på tok för mycket när de var små. Jag blir ledsen när jag tänker på att jag åt frukost lunch och middag och sent på kvällen tog taxi hem. Jag inser det nu men tänkte inte så mycket på det då, om taxichauffören känner igen dig och vet var du bor, då har du jobbat för många sena kvällar.
Hursom, nu försöker jag gottgöra så gott jag kan och ger dem tid och uppmärksamhet.
Jag vill även träffa någon ny livskamrat.
Jag har fått för mig att det vore bra om man har barn i samma ålder.
Emellertid verkar det vara svårt att uppnå om jag inte letar bland de som är 5-15 år äldre.
Det borde jag ju ha förstått med tanke på att jag fick barn tidigt.
Så efter denna sent komponerade inledning så undrar jag om jag har övervärderat betydelsen av att ev bonussyskon är i samma ålder. Det kanske inte är så viktigt att bonussyskonen följer med till nyöppnat "lek och bus" utan det kanske är ok att bonussyskonen är kvar på "mullemekstadiet" och att de inte roas av samma aktiviteter. Men skillnaden lär bestå. Även val av semesterresor torde på verkas av barnens ålder och blir antingen för svåra eller för intet givande...
De tankar jag nu brottas med är att antingen får mina barn vänta på bonussyskonens lägre tempo eller så ska jag leva med någon som är något äldre än vad jag önskar...