• Anonym (usch)

    Inlägget jag aldrig trodde att jag skulle behöva skriva...

    Jag har en son på knappt ett år ihop med en man som numera är mitt ex. Relationen mellan oss två går i vågor, ibland kärleksfull (mest från hans sida) och ibland fullkomligt jävla katastrof. Han gjorde slut med mig för snart ett halvår sedan, något som jag mådde otroligt dåligt av - jag ville inte separera. När det fått gått en tid insåg jag att jag mått dåligt i förhållandet, och att separationen var rätt, då ångade han sig och ville ha mig tillbaks. Och vill fortfarande.

    Igår urartade en diskussion fullkomligt, och jag grät som ett barn hela kvällen igår. Jag måste verkligen få råd om hur jag ska gå vidare.
    En dag i veckan tar exet ut en föräldradag eftersom jag går en kurs, och i vanlig ordning är allt ordnat och klart till den lille i fråga om blöjor och mat, etc. Eftersom exet är för snål för att hämta sonen till sig själv får han vara hos mig, och känna sig som hemma, ta den maten han vill osv. Nu saknades det en burk med barnmat, så jag bad honom handla den och det skulle han göra.
    När jag kommer hem på eftermiddagen har sonen bara fått gröt och modersmjölksersättning på hela dagen. Jag är så klart besviken, och hans motivering till varför han inte handlat var dels att han inte orkat och dels att bebisen hade varit grinig.

    Jag uttrycker såklart mitt missnöje (eftersom detta inte var första gången han inte ger sin son den maten han ska ha), och han flippar fullkomligt; han vill inte se varken mig eller sonen, jag har förstört relationen mellan han och sonen, han håller på att bli utbränd tack vare mig osv.. Jag börjar gråta och han slänger på luren i örat på mig. Senare ringer han upp och jag gråter fortfarande. Jag föreslår att vi ska ha ett samarbetssamtal och han hotar med att jag kommer förstöra mig själv; man kommer ta ifrån mig sonen, dom kommer tvinga mig att lämna sonen ist för att pappan hämtar (jag har inte ens råd att ha bil!), osv... Det slutade med att jag la på den här gången.

    Vad ska jag göra? Det GÅR verkligen inte att kommunicera med pappan, jag har försökt ALLT. Jag tror att han faktiskt är på väg in i väggen, men inte pga mig, utan på arbete och andra saker. Han kan inte mår bra, jag känner inte igen något av detta. Nu är jag verkligen förtvivlad. Jag vågar inte ta hjälp och jag vågar inte försöka ha en dialog med honom på egen hand längre... Stackars min fina fina son som hamnar mitt upp i allt detta Gråter

  • Svar på tråden Inlägget jag aldrig trodde att jag skulle behöva skriva...
  • Kasperina

    1. Gröt och modersmjölksersättning funkar jättebra som mat åt en ettåring under en dag då och då. Gröten är berikad med allt som barnet behöver och ersättningen är ett bra komplement som ger vätska och näring.
    2. Bara för att pappan inte gör som du säger betyder det inte att han gör fel.
    3. Ett samarbetssamtal låter som en jättebra idé, det tycker jag absolut att ni ska gå på, men DU måste också samarbeta, inte bara ditt ex. Jag säger inte att du har fel i att han är lat, snål och allt annat du tycker, jag säger att du måste vara öppen för att lyssna på vad som framkommer i samarbetssamtalet för BARNETS skull.
    4. Fokusera på BARNETS behov, inte dina eller exets

    Min ettåring vägrade äta annat än modersmjölksersättning och ett par skedar gröt då och då tills hon var nästan 13 månader. Jag var halvt hysterisk men BVC sa att det inte är någon fara, och hon ligger en bit före i utvecklingen på de flesta punkter ändå. Det finns barn som lever enbart på modersmjölk upp till dryga året, och de klarar sig bra de med.

  • Anonym (usch)
    DinaMii skrev 2014-04-04 09:03:07 följande:
    Separationen blev bättre för dej än för honom. Klart det svider i honom att han tog det beslutet och lägger över skuld på dej, på dom punkterna han kommer på..

    Mitt ex gjorde likadant. Jag bokade ett möte åt oss hos familjerådgivningen om att få hjälp att lägga upp en plan. Funkade otroligt bra och exet fick backa med sina underliga idéer med att ha sonen hos mej eller att jag skulle hämta och lämna.. Ibland är det lättare att ta in en tredje part utifrån..
    Ja, men precis så känns det faktiskt. Och i perioder kommer vi överens, och rätt som det är brakar det. Han skickade ett sms i natt om att han var trött och grinig efter arbetet och att det gick ut över mig. Men det var låååångt från första gången, och det var absolut inte sista. Och jag mår dåligt av det, uppenbarligen, eftersom jag blir ledsen och gråter. Hade helst sett att vi fick hjälp att kommunicera av någon utomstående, och förhoppningsvis blir det bättre med tiden...
  • Anonym (usch)
    Anonym (gah) skrev 2014-04-04 09:12:14 följande:
    Min första tanke var att han skippat köpa barnmatsburken som du bad om för att han var för snål för att göra det. Du skriver att ditt ex inte ens vill ha sin son hemma hos honom pga hans snålhet. Jisses. Bebisar är inte så dyra i drift (om man bortser från klädinköp, vagn och dylikt), pratar vi enbart mat och blöjor så borde väl han ha råd med det som jobbar?
    Vi pratar bensinpengar. När vi gick isär flyttade han till grannkommunen ett par mil bort. Han är höginkomsttagare med eget bolag men betalar lägsta underhållet. Han har råd med fina lyxbilar, lyxbåtar, dyra märkeskläder och allt därtill. Men inte med bensinen. Vilket egentligen inte är några problem, det ska väl krånglas lite bara...........
  • Kjell2
    Anonym (usch) skrev 2014-04-04 09:10:49 följande:
    När det kommer till att ge honom tillgång till mitt hem känner jag att jag inte har så mkt att säga till om, jag får nog välja på det eller att min son träffar sin pappa ännu mer sällan. Det är trots allt mitt ex som valde att flytta ett par mil härifrån.
    Ta och boka en tid med familjerätten. Sluta lyssna på hans hot och utbrott. Överväg att vägra låta honom vara hemma hos dig. Vill han träffa sin son får han lösa det på annat sätt.
  • Anonym (usch)
    Kasperina skrev 2014-04-04 09:12:44 följande:
    1. Gröt och modersmjölksersättning funkar jättebra som mat åt en ettåring under en dag då och då. Gröten är berikad med allt som barnet behöver och ersättningen är ett bra komplement som ger vätska och näring.
    2. Bara för att pappan inte gör som du säger betyder det inte att han gör fel.
    3. Ett samarbetssamtal låter som en jättebra idé, det tycker jag absolut att ni ska gå på, men DU måste också samarbeta, inte bara ditt ex. Jag säger inte att du har fel i att han är lat, snål och allt annat du tycker, jag säger att du måste vara öppen för att lyssna på vad som framkommer i samarbetssamtalet för BARNETS skull.
    4. Fokusera på BARNETS behov, inte dina eller exets

    Min ettåring vägrade äta annat än modersmjölksersättning och ett par skedar gröt då och då tills hon var nästan 13 månader. Jag var halvt hysterisk men BVC sa att det inte är någon fara, och hon ligger en bit före i utvecklingen på de flesta punkter ändå. Det finns barn som lever enbart på modersmjölk upp till dryga året, och de klarar sig bra de med.
    Jag känner mig verkligen extremt missuppfattad här. Det är BARA barnets behov jag tänker på. Hur han hanterar sin son, eller vad dom gör, vilken slags mat han får osv, rör mig egentligen inte i ryggen, bara vi gör någorlunda lika med käket. Nej, jag tycker inte att han ska äta gröt en hel dag, eller modersmjölksersättning när han slutade med det helt för ett par månader sedan. Det tror jag inte att BVC uppmuntrar till heller.

    Jag har INGET emot min sons pappa, förutom han aggressionsutlopp. Jag gör allt jag kan för att hjälpa. Lånar ut min bostad, handlar allt till bebisen (även om pappan ska ha honom en dag), sköter om all omvårdnad och läkarbesök... Jag gör verkligen ALLT, och gnäller aldrig trots att jag sällan får avlastning. När han inte orkat handla mat tycker jag att det är dåligt. Det har hänt EN gång. EN gång på ett halvår, att jag inte haft det hemma. Och han orkar inte.....
  • Anonym (MrsC)
    Kjell2 skrev 2014-04-04 09:16:19 följande:
    Ta och boka en tid med familjerätten. Sluta lyssna på hans hot och utbrott. Överväg att vägra låta honom vara hemma hos dig. Vill han träffa sin son får han lösa det på annat sätt.

    Bra råd!
  • Anonym (tuffa till dig)

    Sluta slå knut på dig själv för den här snubbens skull. Du äger inte hans problem. Han är vuxen och får själv lösa sina problem. Att de kan vara hos er är det bästa alternativet just nu. Det är snällt av dig och du behöver inte göra mer. Det får vara någon måtta på servicen. Klarar karln inte ens av att ta sig till en mataffär med en grinig unge känns det inte så stabilt. Är han lekfarbror eller en pappa?

  • Anonym (usch)
    Kjell2 skrev 2014-04-04 09:16:19 följande:
    Ta och boka en tid med familjerätten. Sluta lyssna på hans hot och utbrott. Överväg att vägra låta honom vara hemma hos dig. Vill han träffa sin son får han lösa det på annat sätt.
    Jag ringde förut, fick prata med en man som visade bra förståelse om varför jag upplevde situationen som jobbig och hopplös. Tid för samtalet kommer på posten. Usch, jag kan inte förstå att det här händer Rynkar på näsan
  • Anonym (usch)
    Anonym (tuffa till dig) skrev 2014-04-04 13:45:39 följande:
    Sluta slå knut på dig själv för den här snubbens skull. Du äger inte hans problem. Han är vuxen och får själv lösa sina problem. Att de kan vara hos er är det bästa alternativet just nu. Det är snällt av dig och du behöver inte göra mer. Det får vara någon måtta på servicen. Klarar karln inte ens av att ta sig till en mataffär med en grinig unge känns det inte så stabilt. Är han lekfarbror eller en pappa?
    Lustigt att du skrev din sista mening, igår sa han nämligen exakt det. Visst är det viktigt att dom har kul ihop, men det ena utesluter ju inte det andra...

    Och nej, jag förstår ju också att det inte är hållbart att han är hos mig. Men mitt ex har inget problem i att låta det gå både två och tre veckor innan han träffar sonen. Min son fullkomligt älskar sin pappa, så det gör ju ont i hjärtat.
  • SupersurasunkSara
    Anonym (usch) skrev 2014-04-04 09:02:29 följande:
    Jag brukar tycka att dina inlägg är vettiga men nu får du väl ändå ge dig... Gröt är kanske bra som ett mellanmål eller frukost, men utmärkt som mat? Till en ettåring? Och dessutom pratade vi om modersmjölksersättning. Jag förstår mycket väl att min son inte riskerar att dö en dag på gröt och modersmjölksersättning, men poängen var att det räckte att jag tog upp det för att min sambo skulle tända till så. Poängen med tråden var att vi inte kan kommunicera.
    Ja, jag såg när jag skickat det att jag skrev onödigt hårt och det ber jag om ursäkt för. Jag var ilsken för en annan sak och hade den sinnesstämningen när jag skrev.

    Men du tog upp det faktum att du tycker det är fel att barnet får gröt som mat, fast det tycker uppenbarligen inte han. Och faktum är att när han har barnet är det han som bestämmer. Och gröt är faktiskt bra mat.

    Att han blir sur när du klagar är antagligen för att han känner att vad han än gör så duger det inte åt dig, att du klagar på allt, lägg sen till att han vill ha dig tillbaka men du vill inte ha honom så får du en väldigt känslig situation.

    Jag tror att om du backar och inte lägger dig i hans sätt att sköta barnet så länge det inte är farligt så bäddar du för ett framtida gott samarbete.
  • Anonym (usch)
    SupersurasunkSara skrev 2014-04-04 19:50:58 följande:
    Ja, jag såg när jag skickat det att jag skrev onödigt hårt och det ber jag om ursäkt för. Jag var ilsken för en annan sak och hade den sinnesstämningen när jag skrev.

    Men du tog upp det faktum att du tycker det är fel att barnet får gröt som mat, fast det tycker uppenbarligen inte han. Och faktum är att när han har barnet är det han som bestämmer. Och gröt är faktiskt bra mat.

    Att han blir sur när du klagar är antagligen för att han känner att vad han än gör så duger det inte åt dig, att du klagar på allt, lägg sen till att han vill ha dig tillbaka men du vill inte ha honom så får du en väldigt känslig situation.

    Jag tror att om du backar och inte lägger dig i hans sätt att sköta barnet så länge det inte är farligt så bäddar du för ett framtida gott samarbete.
    Jag förstår din poäng, MEN, jag undrar om jag skulle kunna göra likadant? Hur hade ni reagerat på en trådstart med rubriken "Mitt barn är snart ett år och har aldrig ätit något annat än gröt!"? Det hade inte varit poppis. Varför ska pappan komma undan så lätt? Tänk om jag också, av enkelhetens skull, bara skulle ge gröt och modersmjölksersättning? Självklart är det bådas föräldrars ansvar att förse sitt barn med varierad kost?

    Annars har du faktiskt rätt, jag ÄR på honom och han tycker att jag klagar. Jag vill att min son har en vardag med rutin, inte har pyjamas hela dagen, kommer ut i friska luften varje dag, äter bra, blir tröstad om han är ledsen etc. Här måste jag såklart jobba på att "inte lägga mig i", men sonen vi pratar om är trots allt en människa och inte en materialiserad bebis (som det kan låta väldigt ofta på FL), och trots att han inte kan tala eller uttrycka sig så förtjänar han värdighet av okej mat, rena kläder, och allt det där andra som mitt ex förväntar sig i sitt liv.
  • SupersurasunkSara
    Anonym (usch) skrev 2014-04-04 20:06:24 följande:
    Jag förstår din poäng, MEN, jag undrar om jag skulle kunna göra likadant? Hur hade ni reagerat på en trådstart med rubriken "Mitt barn är snart ett år och har aldrig ätit något annat än gröt!"? Det hade inte varit poppis. Varför ska pappan komma undan så lätt? Tänk om jag också, av enkelhetens skull, bara skulle ge gröt och modersmjölksersättning? Självklart är det bådas föräldrars ansvar att förse sitt barn med varierad kost?

    Annars har du faktiskt rätt, jag ÄR på honom och han tycker att jag klagar. Jag vill att min son har en vardag med rutin, inte har pyjamas hela dagen, kommer ut i friska luften varje dag, äter bra, blir tröstad om han är ledsen etc. Här måste jag såklart jobba på att "inte lägga mig i", men sonen vi pratar om är trots allt en människa och inte en materialiserad bebis (som det kan låta väldigt ofta på FL), och trots att han inte kan tala eller uttrycka sig så förtjänar han värdighet av okej mat, rena kläder, och allt det där andra som mitt ex förväntar sig i sitt liv.
    Ja, jag tycker att båda bör ge dem varierad och bra kost. Men man kan ändå inte bestämma över den andra förälderns val. Han har barnet sällan som jag förstår det? Då får du vara den som ser till att variera kosten. Er son kommer att säga ifrån tids nog.

    Man kan önska himla mycket av den andra föräldern, men aldrig göra valet åt dem.
  • Anonym (Intressant)

    Sånt här är ju himla intressant. Hade det varit mamman som haft sitt barn så sällan o matat honom med gröt o ersättning (som han slutat med för länge sen ) under en hel dag för att hon inte orkade med att gör något annat så är jag bergsäker på att samma personer som nu tycker att man ska låta pappan vara, att det inte är så farligt o att mamman måste sluta klaga på den stackars okapabla pappan hade skrikit högt om att anmäla mamman till soc o alla möjliga instanser. Att inte alla killar blir förbannade på er, som har så låga tankar om manssläktet.

  • Grappa
    Anonym (Intressant) skrev 2014-04-05 13:50:43 följande:
    Sånt här är ju himla intressant. Hade det varit mamman som haft sitt barn så sällan o matat honom med gröt o ersättning (som han slutat med för länge sen ) under en hel dag för att hon inte orkade med att gör något annat så är jag bergsäker på att samma personer som nu tycker att man ska låta pappan vara, att det inte är så farligt o att mamman måste sluta klaga på den stackars okapabla pappan hade skrikit högt om att anmäla mamman till soc o alla möjliga instanser. Att inte alla killar blir förbannade på er, som har så låga tankar om manssläktet.
    Varför skulle det vara skillnad?
  • Anonym (Intressant)

    Varför jag tror att folk skulle låta helt annorlunda o dömma mamman hårdare än vad man dömmer pappan/pappor? Har läst tillräckligt

    Mycket på familjeliv för att förstå att det är precis så.

  • Anonym (lathet)
    SupersurasunkSara skrev 2014-04-04 19:50:58 följande:
    Ja, jag såg när jag skickat det att jag skrev onödigt hårt och det ber jag om ursäkt för. Jag var ilsken för en annan sak och hade den sinnesstämningen när jag skrev.

    Men du tog upp det faktum att du tycker det är fel att barnet får gröt som mat, fast det tycker uppenbarligen inte han. Och faktum är att när han har barnet är det han som bestämmer. Och gröt är faktiskt bra mat.

    Att han blir sur när du klagar är antagligen för att han känner att vad han än gör så duger det inte åt dig, att du klagar på allt, lägg sen till att han vill ha dig tillbaka men du vill inte ha honom så får du en väldigt känslig situation.

    Jag tror att om du backar och inte lägger dig i hans sätt att sköta barnet så länge det inte är farligt så bäddar du för ett framtida gott samarbete.
    Nej gröt är faktiskt inte bra mat. Bara mjölmat en hel dag i ersättning och sedan gröt? Det mår ingen mage bra på. Var är grönsakerna, proteinet? Barnet är ett år och växer rejält nu.
  • lilleman123456

    Jag kan känna igen mig mycket i det du skriver, vi separerade när min son var 11 månader och idag är han drygt 12 år. Det har varit många tuffa stunder men också många bra stunder. Det jag har lärt mig mest av allt under denna tiden är att man aldrig kan förändra en annan människa utan enbart sig själv. Jag har gått hos kurator i flera år för att lära mig hur jag ska hantera mitt ex humör bl. a. Samt att stärka mig själv som mamma. Så tipset jag kan ge dig är att fortsätta vara den fantastiska mamma du är och ta professionell hjälp för att lära dig hur du ska hantera ditt ex beteende. Det enda du kan tipsa honom om är att han själv söker hjälp. (Det har tagit mig nästan 11 år att få med mitt ex till familjerätten men jag har stått på mig och äntligen har han själv förstått att vi behöver samarbeta bättre för vår sons skull). Jag vet att det låter som en klyscha att man inte kan förändra någon annan men tyvärr är det så sanningen ser ut. Man kan alltid ge tips till den andra föräldern, sen är det upp till den vad den gör med tipset.

  • lilleman123456

    Jag kan känna igen mig mycket i det du skriver, vi separerade när min son var 11 månader och idag är han drygt 12 år. Det har varit många tuffa stunder men också många bra stunder. Det jag har lärt mig mest av allt under denna tiden är att man aldrig kan förändra en annan människa utan enbart sig själv. Jag har gått hos kurator i flera år för att lära mig hur jag ska hantera mitt ex humör bl. a. Samt att stärka mig själv som mamma. Så tipset jag kan ge dig är att fortsätta vara den fantastiska mamma du är och ta professionell hjälp för att lära dig hur du ska hantera ditt ex beteende. Det enda du kan tipsa honom om är att han själv söker hjälp. (Det har tagit mig nästan 11 år att få med mitt ex till familjerätten men jag har stått på mig och äntligen har han själv förstått att vi behöver samarbeta bättre för vår sons skull). Jag vet att det låter som en klyscha att man inte kan förändra någon annan men tyvärr är det så sanningen ser ut. Man kan alltid ge tips till den andra föräldern, sen är det upp till den vad den gör med tipset.

  • sånärjag
    Anonym (usch) skrev 2014-04-04 08:04:27 följande:
    Jag har en son på knappt ett år ihop med en man som numera är mitt ex. Relationen mellan oss två går i vågor, ibland kärleksfull (mest från hans sida) och ibland fullkomligt jävla katastrof. Han gjorde slut med mig för snart ett halvår sedan, något som jag mådde otroligt dåligt av - jag ville inte separera. När det fått gått en tid insåg jag att jag mått dåligt i förhållandet, och att separationen var rätt, då ångade han sig och ville ha mig tillbaks. Och vill fortfarande. Igår urartade en diskussion fullkomligt, och jag grät som ett barn hela kvällen igår. Jag måste verkligen få råd om hur jag ska gå vidare. En dag i veckan tar exet ut en föräldradag eftersom jag går en kurs, och i vanlig ordning är allt ordnat och klart till den lille i fråga om blöjor och mat, etc. Eftersom exet är för snål för att hämta sonen till sig själv får han vara hos mig, och känna sig som hemma, ta den maten han vill osv. Nu saknades det en burk med barnmat, så jag bad honom handla den och det skulle han göra. När jag kommer hem på eftermiddagen har sonen bara fått gröt och modersmjölksersättning på hela dagen. Jag är så klart besviken, och hans motivering till varför han inte handlat var dels att han inte orkat och dels att bebisen hade varit grinig. Jag uttrycker såklart mitt missnöje (eftersom detta inte var första gången han inte ger sin son den maten han ska ha), och han flippar fullkomligt; han vill inte se varken mig eller sonen, jag har förstört relationen mellan han och sonen, han håller på att bli utbränd tack vare mig osv.. Jag börjar gråta och han slänger på luren i örat på mig. Senare ringer han upp och jag gråter fortfarande. Jag föreslår att vi ska ha ett samarbetssamtal och han hotar med att jag kommer förstöra mig själv; man kommer ta ifrån mig sonen, dom kommer tvinga mig att lämna sonen ist för att pappan hämtar (jag har inte ens råd att ha bil!), osv... Det slutade med att jag la på den här gången. Vad ska jag göra? Det GÅR verkligen inte att kommunicera med pappan, jag har försökt ALLT. Jag tror att han faktiskt är på väg in i väggen, men inte pga mig, utan på arbete och andra saker. Han kan inte mår bra, jag känner inte igen något av detta. Nu är jag verkligen förtvivlad. Jag vågar inte ta hjälp och jag vågar inte försöka ha en dialog med honom på egen hand längre... Stackars min fina fina son som hamnar mitt upp i allt detta

    Hur har det gått för dig? För det första tror jag du känner hopplöshet och ensamhet och är väldigt sårad. Och det är inte så konstigt med tanke på att du säkert räknat med att din FD skulle dela familjeansvaret och ge det trygghet och stabilitet. Att du blir nedslagen av att han inte orkar gå och köpa barnmat med en grinig unge är helt befogat anser jag. Om du inte kan lita fullt ut på din FD när det gäller omsorgen av barnet måste man fä ställa krav. Varför ska han inte ta ansvar för sin pappa roll? Att gå att tala med någon om detta är kanon men jag tänker mer på dig som måste vara dunder stark nu. Du behöver någon att tala med som stärker dig i din situation och gör det nu innan lillen börjat i skolan och du sitter där missnöjd eller kanske gör om misstaget och bli ihop med ännu en loser. Jag menar inte att din FD är en moser som människa men väldigt mycket som familjeomsorjare, skriver i te försörjare för det krävs mer än en ordnad ekonomi för att bli en god far eller mor. Om du någonsin ska må bra tror jag du ska satsa på dig själv och barnet först och främst. Ställ krav på snubben om han inte följer dem eller sköter sitt barn på bästa tänkbara sätt är han en riktig jävla idiot och kan skada barnet i längden. Barn behöver trygghet, rutiner, , stabilitet, rätt näring och överflöd av kärlek. Små barn känner på sig när det bråkas runt dem även ifall de i te hör själva grälet! Tänk på att han legat 9 mån i din mage och är väldigt lyhörd för din sinnesstämning. Så gör dig och barnet en tjänst finn något som gör ditt liv lyckligare det är ni värda. Massor av styrkekramar och lycka till.
Svar på tråden Inlägget jag aldrig trodde att jag skulle behöva skriva...