Får man flytta 11 mil från barnens pappa?

Tycker personligen det är fel att flytta "hem" igen för att man separerar. Då tycker jag att man från början skulle ha tänkt på det innan man skaffar barn med någon.  En sak om det handlar om några få mil.

Visst han kan bli helgpappa, men sen då? Försvårar ju om han sen skulle vilja ha de mer. Tycker man får tänka lite längre fram också och inte bara i nuet.

Nu var det många år sedan vi separerade särar er de första åren så bodde vi ungefär 4 mil ifrån varandra och han hade barnen varanna helg. Sen så beslutade jag mig för att flytta för att bo närmre mina föräldrar. Efter flytten bodde vi ungefär 9 mil ifrån varandra och vid umgänge så körde jag ungefär 3,5 mil och sen hämtade han upp där. En umgängesförälder ska kunna köra 10 mil enkelresa utan att kunna kräva den andra föräldern på någon typ av kompensation men jag körde en del av sträckan för att hjälpa till lite. För oss så har det funkat trots att han i perioder gnällt över att det är orättvist att han får köra längre än mig men jag har ju inte ens någon skyldighet att köra öht när sträckan är under 10 mil så det är bara att ignorera. Det är svårt för en utomstående att ta ställning till hur just du bör göra. Om nu inte pappan visar något större intresse och har fullt upp så tycker jag inte att han ska hota med att han ska ha sonen boende hos sig. Jag personligen tycker ju inte att man särar på syskon, speciellt inte så små. När dom blir äldre kan dom ju själva välja var dom vill ha sitt boende men så länge dom är små är platsen hos mamman. Ring till Familjerätten och rådfråga om du vi ha mer kött på benen.

Till att börja med så tycker jag att du ska fortsätta med ditt beslut att separera då du inte mår bra av att ni fortfarande bor/är ihop. 

När det sen gäller umgängesregler så får du fråga honom nu hur mycket tid han vill/kan vara med barnen. Tycker att det är rimligt med att kräva att båda barnen är tillsammans så att han bara ska var med sonen tycker jag du ska ifrågasätta varför i så fall.

Beroende på vad han säger om hur mycket umgänge han vill/kan ta så får du ta det därifrån. Om han säger att varje, tre av fyra eller varannan helg så kan du se hur ni kan lösa det med att du flyttar till din hemstad.

Sen tycker jag det är viktigt att barnen får rimliga förutsättningar att träffa pappa för det är barnen som är i centrum i problem som detta, inte ni föräldrar. Så se till att han blir delaktig i deras uppväxt så länge de inte påverkar barnen negativt.

Min mans fd fru valde att flytta trots att de inte var överens, till hennes hemort, ca 10 mil bort med deras två barn. I deras fall blev det efter en lång och utdragen vårdnadstvist så att barnen hade hunnit rota sig med skola osv så pappan, min man fick vh umgänge. Nu gör han allt för att ha umgänge med dem och både hämtar och lämnar för att kunna träffa dem. Brukar ha dem längre på lov och sommar. Så visst kan det funka med avståndet, särskilt om han inte verkar klara av att ha era barn längre?

Antar att ni har gemensam vårdnad?
Om han vägrar skriva under din flyttanmälan gör skattemyndigheten en utredningen om vart barnen ska vara skrivna.

Hände mig när jag flyttade för ett halvår sedan, endast 1 mil från Xet och inom samma kommun. Vi var separerade sedan 3 år, dottern skriven hos mig. Men pga Xet bor lite närmare nuvarande dagis bestämde skattemyndigheten att hon skulle skrivas hos honom. Deras skäl var även att han bor i hennes "födelsebostad".

Det är det enda de tittar på när de beslutar om ärendet. Sen kan det ju säkert vara annorlunda om misshandel, missbruk etc förekommer.

Så om du flyttar och han inte skriver på kan det bli så att barnen skrivs hos honom, får gå dagis och skola i närheten av honom.

Klart du ska separera som det låter, men kanske inte så långt bort?

För det första låter det som om det vore bra för dig att separera, så det är väl beslut ett. Men då ni båda har vårdnad om barnen så krävs det underskrift från båda för att adressändra och byta förskola/skola för barnen. Går han inte med på det och du flyttar ändå så har du ju "kidnappat" barnen och då bör du inte få ny barnomsorg för dom eftersom dom inte heller är folkbokförda i den nya kommunen. Detta kommer inte se bra ut för dig i en ev framtida tvist. Barnen blir väl med all säkerhet kvarskrivna hos deras pappa. Ta upp detta tillsammans till diskussion hos familjerätten/familjerådgivning så ni båda kan prata till punkt med hjälp av utomstående som stöttning. Tänk dig för innan du agerar bara för det kan lätt slå tillbaka på dig senare.

Du kan nog flytta, men du får nog stå för umgängesresorna själv.

Oj vad allt är så komplicerat! Vist förstår jag att barnen måste träffa sin pappa! INGET jag vill ta ifrån dem! Ibland om han vill kan han vara bra, men i största delen går så mkt annat före.!

JAG vet att han inte skulle skriva på några papper om vi går isär.  Så om jag fattar de rätt så kommer barnen at var tvungna att stå kvar hos sin pappa.... 

Att bo kvar i staden ja bor i nu ifrånskild från sambon, så tror jag inte att de skulle funka. han har sitt egna liv och passar inte ngt han så gör de inte de... Han kan inte ens en dag i veckan umgås med sin familj en hel dag! Ska han umgås med stora sonen åker dem på JObb,,, 

han är inte sammarbetsvillig för 5 öre. Vill han ngt då ska de vara så! Han hotar alltid med att ta barnen ifrån mig ifall ja ska göra slut! HUR mkt kärlek har man till sin nuvarande sambo då? Inte mkt, vill han att hans barn inte ska få träffa sin mamma? .. 

Ibland förstår jag inte mig på hur han tänker.. han säger hela tiden att de är såhär i alla förhållande, MEN de tror jag inte .. Min sambo har en förmåga att trycka ner och få allt till att låta som om de är mitt fel.. ha hotar o klagar, och kastar ut massa fula ord! T.om när man är bland folk OCH de är så pinsamt, och jag känner mig så kränkt.

Det finns lite olika sätt att jobba kring detta och helt omöjligt att du i slutändan kan flytta med barnen är det inte.

Men det gäller att agera lite smart och lägga upp en vettig plan. Om du är beredd att driva detta, separation och flytt, bör du först kontakta ett proffs och få lite hjälp, alternativ först en träff på familjerätten med din sambo.

Om jag vore du TS så skulle jag inte flytta 11 mil om jag vore du, inte till en början. Utan leta rätt på en mysig lägenhet till en början och försök att få barnen skrivna hos dig (för mig är det iallafall en trygghet, iallafall när pappan är så frånvarande). KRÄV att han har barnen varrannan vecka. Antingen tar han ansvar över sina barn eller så har barnen det bättre utan honom (är så jävla trött på lata pappor som inte ens försöker umgås med sina barn så mycket dom kan utan väljer att göra annat istället !!!). Går han inte med på det så drar du in familjerätten, och då kommer det säkert sluta med att han tar exempelvis varannan helg och då kan du och barnen flytta till din hemstad.

För det andra TS så gör du rätt i att lämna en sån SKIT. Så fruktansvärt barnsligt att hota om att ta barnen ifrån dig isv osv för att du vill lämna. Som dusäger finns det ingen kärlek kvar då, allt handlar om makt.