Allt jag gör blir bara fel.
Har ingen att prat med, vill inte berätta det här för någon jag känner, alla tror att allt alltid är så bra. Skulle kännas som ett svek mot min man. Men behöver ventilera, skriver därför här, hoppas ni orkar läsa.
Vi har det vanligtvis bra, är glada och lyckliga, snälla och respektfulla mot varandra. men senaste veckorna bråkar vi mest. Är så ledsen för det. Gör så ont.
Igår blev vi osams. Jag hade arbetat fredag - måndag, alltså över helgen, ledig en dag innan och en dag efter. Har ett tufft arbete på helgen som är mycket krävande, arbetar mellan 7-17 under stort ansvar. Min man har under helgen byggt ett förråd, han har gått upp på morgonen och hållit på tills jag kommit hem. Han har slitit hårt och gjort ett jättebra jobb, inget sagt om det. Jag har också slitit hårt hela helgen, på mitt jobb.
Igår kom vi hem ungefär samtidigt från jobben, vi hade sagt att vi skulle hälsa på hans föräldrar efter jobbet, så jag började plocka upp kassar och frågade om han ville hjälpa till med maten. Han sa att han var så oerhört trött efter allt slit i helgen, snälla kunde inte jag fixa maten, han var ju värd det?
Vi åt, han plockade disken, sen ville han ligga och vila lite i soffan för han var så trött, innan vi åkte iväg. Jag väntade och väntade, satt och gullade med honom typ 45 minuter, klockan drog iväg. Det hela slutade med att jag stod och tjatade på honom att vi skulle åka och han skäller på mig för att jag tjatar. Han tycker jag ska respektera och förstå att han är trött, jag menar att visst gör jag det men kan han inte säga att han inte vill åka då? Tjat, tjat....Jag gick ut och tog en promenad själv. La mig runt 21 och läste, han la sig vid 22. Sen efter 10 minuter tog han täcket och gick och la sig i soffan, sov där hela natten, stack imorse utan att säga ett ord.
Nu vet han att han sårar mig jättemycket genom att sova på soffan, han har gjort det en gång förut och jag blev jätteledsen då. Nu har han demonstrativt gjort det igen. Känns så jävla pissigt. Jag undrar för mig själv, varför vill han att jag ska vara ledsen, var det ett så stort och allvarligt bråk igår?
Meningen är att han ska komma hem efter jobbet och sen in på afterwork med jobbet, jag skulle hämta och lämna då jag är ledig idag. Skiter i det, har stängt av tfn, kommer inte svara. Känner mig djupt sårad och oälskad.
Han tjatar om att jag är så stolt, att jag aldrig "kommer till honom" när vi bråkat för att be om förlåt först. Det var jag som kröp till honom vid senaste bråket, och bråket innan det också, men då avvisade han mig och knuffade bort mig när jag försökte krama honom. Jag försöker bli sams så fort igen som möjligt, det blir inte bättre av att tiden går, men nu, så väljer han att dra ut på det, sova på soffan för en skitsak, glad och nöjd över att jag mår dåligt. Detta kan verka banalt för många, men det tar förbannat hårt på mig, känner mig totalt värdelös och som inget att ha. Blir ju inte bättre av att han inte ens kommer vara hemma ikväll utan ska ut och festa.
Vet egentligen inte vad jag vill säga, känns lite bättre nu när jag skrivit allt detta. Kommer sitta med ångest ikväll. Ensam. Brukar njuta av mina lediga dagar när jag arbetat helg men idag känns det bara hemskt.