Jag älskar min katt som en syster, sjukt eller helt okej?

Du älskar ditt husdjur helt enkelt! Jag förstår dig, jag är råttägare, de får massor med pussar och mys varje dag.. Ser inget fel i det, är mycket enklare att älska djur än människor ändå;)

Jag tror också att det är lättare att älska ett djur än en människa. Djur har inga villkor för sin kärlek. Inga om eller men. Ser inget sjukt i det så länge man inte förmänskligar djuret så att djuret tar skada och inte får vara det djur det är. Alla har rätt att få älska vem man vill så länge inte den älskade far illa av kärleken.

har djur inga villkor? så de älskar den som ger mat, närhet, gosar, klappar, kammar och tar hand om lika mycket som den som ignorerar eller skadar? har du djur?

Ja jag har flera djur och har alltid haft djur. Ta tex en hund även om du är elak mot den så kommer den oftast att vifta på svansen när du kommer. Även om du svälter den så kommer den vara glad när du kommer. När det kommer till djur så har ju inte alla arter möjlighet att visa kärlek på det sättet att det märks. Tex en ödla visar ju inte en tillgiven kärlek som en hund gör. Däremot lägger inget djur några värderingar i en som person. En människa dömer dig och analyserar dig hela tiden. En människa kan luras, ljuga och bedra dig på många olika sätt. Ett djur "älskar" dig för den du är och kräver inte att du skall ändra dig som person.

Ja jag har flera djur och har alltid haft djur. Ta tex en hund även om du är elak mot den så kommer den oftast att vifta på svansen när du kommer. Även om du svälter den så kommer den vara glad när du kommer. När det kommer till djur så har ju inte alla arter möjlighet att visa kärlek på det sättet att det märks. Tex en ödla visar ju inte en tillgiven kärlek som en hund gör. Däremot lägger inget djur några värderingar i en som person. En människa dömer dig och analyserar dig hela tiden. En människa kan luras, ljuga och bedra dig på många olika sätt. Ett djur "älskar" dig för den du är och kräver inte att du skall ändra dig som person.

har djur inga villkor? så de älskar den som ger mat, närhet, gosar, klappar, kammar och tar hand om lika mycket som den som ignorerar eller skadar? har du djur?

har djur inga villkor? så de älskar den som ger mat, närhet, gosar, klappar, kammar och tar hand om lika mycket som den som ignorerar eller skadar? har du djur?

Alltså, jag älskar min katt väldigt väldigt mycket. Han är som mitt lilla barn. Men jag SER honom inte som mitt barn för jag vet ju att jag antagligen kommer känna mer för mina framtida barn än vad jag gör för katten. 

Sen så älskar jag min familj och sambo mer. 

Har du syskon TS?

Jag hade också en bästa vän som var katt, Mimmi hette hon (jag var 8 år när hon kom hem till oss). Vi hade en väldigt speciell relation arter emellan, jag tror hon kanske uppfattade sig som min mamma.
När jag kom hem från skolan satt hon ute och väntade på mig, sprang fram och hälsade och följde med mig in och när jag sov, så sov hon alltid på huvudkudden bredvid mig. Ibland så smög hon fram till mitt ansikte och luktade vid min näsa, som för att kolla att jag andades fortfarande. Vissa mornar kom hon jamande in med mindre delikat frukost som kunde vara mus eller fågel.. Hon följde mig vart jag än gick (ibland även till skolan vilket var lite jobbigt..), badade t.o.m. med mig men höll sig dock på badkarskanten och smakade skum.
Ibland smög vi ut på natten när mina föräldrar sov och gick ut i skogen. Jag var aldrig rädd, för jag litade på hennes djuriska instinkter när vi gick/sprang ute tillsammans i månskenet. Vi pratade väldigt mycket, hon pratade på sitt kattspråk och jag pratade tillbaka på människospråk, hon ville alltid sitta i mitt knä så fort jag satt ner (även vid middag vilket inte mamma uppskattade...).
När jag inte var hemma gick hon runt och jamade i hela huset. Tyvärr så gick hon bort för ett antal år sedan, tänker på henne ganska ofta fortfarande och har bilder på henne vid mitt arbetsbord här hemma, hur töntigt och galet det än låter.

Ja, visst kan man se en katt eller hund (eller annat djur) som en bästa vän. Ibland kan de starkaste relationer uppstå även arter emellan, även om det kan vara svårt för andra att förstå.

Jag tycker inte det, för i jämbördiga relationer så tror jag det är svårt att jämföra. Om man t ex har en bra relation med sitt djur och sitt syskon så tror jag det är svårt att säga att säga att te x relationen med syskonet betyder mest.

Och där bevisade du precis det jag menade med att om man ställer ett djur och ett syskon lika högt så är det något som inte står rätt till. Oavsett hur mycket jag än älskar ett djur så kommer den aldrig i närheten till en relation med en annan människa, ännu mindre ett syskon. Då slutar man som den galne kattkvinnan i Simpsons i värsta fall om man prierar djur över vanliga relationer.

Min eviga följeslagare och livskamrat sedan 15 år tillbaka dog igår. Saknaden är så fasansfullt gränslös...

Han var "bara" ett djur....?
Nej, min Chili var ETT med mig! Vi var ett team.

Bostäder har passerat, relationer med andra har passerat, andra husdjur har passerat i vårt liv tillsammans.  

Han har alltid funnits där. Genom lycka, kärlek och sorg.Han satt vid min huvudkudde på morgonen och väntade på att jag skulle vakna.Vi pratade med varandra när jag gjorde frukost. Satte sig i hallen när jag gick till jobbet och sa "hej då" och kom sedan och mötte mig när jag kom hem. Jag älskade att pussa på hans bak-tassar och han älskade att sitta på datorn, på tidningen eller i mitt knä för han sa alltid: se MIG, klappa MIG, älska MIG! Och det gjorde jag...

Nu är han död. Kommer aldrig tillbaka till mig. 
Jag gråter ut min förtvivlan, saknad och sorg! Men ingen Chili vid min sida mer....inget katt-skrälle att klappa på längre. Ingen att kela och pussa på. Det är tomt under köksbordet på hans kudde. Matskålarna står där och visar att han var nyss här...känner hans närvaro....FRÅNVARO...
Han kommer aldrig mer sitta i min säng och vänta på att jag vaknar. Nej för jag kommer vaknar i sorg och saknad efter honom. Ingen Chili som hoppar upp i mitt knä och som vill ge mig kärlek, värme och samvaro...jag står ensam kvar!

Jag ser mina föräldrar, barn, vänner och man. Hör dom när de försöker trösta, finnas där och stötta mig i min sorg efter min ständiga följeslagare och vän. Det är jag tacksam för, att jag inte står ensam. I min ensamhet. Men de kan inte fylla ut tomrummet efter min katt-skrutt. Finns inga ord som lindrar. Tiden får helt enkelt läka mina sår. 

Katten Chili...

....jag kommer sakna dig i resten av mitt liv. Spelar ingen roll att du "bara" var ett djur. 
Du var och är för alltid älskad av mig.
Therése.