Säg inte till ditt barn att hen kan bli vad hen vill!

Men vad gör man om ens dotter vil bli skurtant?

Min kompis köpte en liten rosa leksakshink och leksaksmopp efter att hennes dotter hade pekat ut den i leksaksaffären, själv skulle jag inte drömma om att köpa något sådant.

Vad är anledningen till att du inte skulle göra det?

Rosa mopp, rosa hink, rosa sopskyffel och en liten flicka utklädd till rosa skurtant på paketen. Jag brukar inte bry mig om könsstereotyper i leksaker, men det där tycker jag gick för långt.

Det låter inte så klokt, tycker jag.
Med det resonemanget kan man ju också hävda att vi föräldrar inte borde säga till våra barn att vi älskar dem, för då kan de få för sig att de skulle kunna vara oälskade.

Jag måste ju få säga positiva saker till mitt barn utan att vara rädd för att hon föreställer sig det motsatta.

Inte för att vara sån, men jag är min sons största idol. Allt mamma säger är sant.

Dessutom litar han blint på mig (han har aldrig fått skäl att inte göra det). Så säger jag till honom att han kan springa på toaletten utan sin popcornskål, - "för att popcornen finns kvar här när du kommer tillbaka", - så köper han det. Nu skulle min son iof aldrig få för sig att ta med sig mat in på toaletten, men OM; så skulle han lita på mig.

Jag skulle bli orolig om min femåring inte litade på sin egen mor.

Men precis!

Jag tror att det är väldigt ovanlig att små barn händer sina föräldrars positiva ord, till någonting negativt.

Säger jag till min son, exempelvis: "den där jackan sitter så snyggt på dig", så vänder inte han det (som en osäker vuxen) till att jag tycker att alla andra jackor sitter fult på honom. Han tar komplimangen så som den är given, poserar framför hallspegeln och säger: "jag vet, jag är verkligen snygg!" - Ofta följt av; "speciellt med min prick, utan den så skull jag inte vara jag. Jag gillar min prick, den är en del av mig." (Han har en liten platt typ leverfläck på näsan, som någon kommenterat negativt om. Efter det så stod han framför spegeln och försökte pilla bort pricken. Jag frågade varför, han berättade, varpå jag sa att jag ÄLSKAR hans prick. Den är så fin och söt och passar perfekt där på näsan. Utan den pricken så vore han inte min lille kille. Sedan visade jag en prick jag har på magen och sa att utan den pricken så vore inte jag, jag. Samt att jag älskar min prick. Senare kom vi fram till att hans är en prick, min är en fläck - så numera är vi "pricken" och "fläcken").

Jag tror 100% på att boosta sitt barn. Ljug aldrig för barnet så har barnet ingen anledning att misstro en.

Såg nu att tråden var gammal. Sry.

Prova att läsa trådstarten en gång till och tänka efter lite

Jag säger inte att de kan bli vad de vill - för det kan de inte! Vi har alla olika begåvningar och det är ett äventyr i livet att hitta vad man är bra på. En del är bra på mycket, andra är dåliga på det mesta. En del föds med silversked i mun, en del tvingas att som ensamma tonåringar fly sina hem undan krig. En del är friska, andra sjuka eller med funktionshinder. De allra flesta av oss kan inte bli precis vad vi vill.