• Anonym (kanske)

    Blir det vårdnadstvist om en 12-åring?

    Hej! Jag har en dotter som är 12 år och som bor varannan vecka idag. Gemensam vårdnad med den andra föräldern. Nu funderar jag på - om hon skulle vilja bo mer hos den ena föräldern och mindre hos den andra (ex varannan helg) och vi föräldrar (vår relation är ganska ansträngd) inte kan komma överens, vad gäller då?
    Anses dottern tillräckligt gammal att få bestämma själv?
    Vad kan den förälder som inte gillar dotterns beslut göra?
    Familjerätt? Tingsrätt?
    Vad finns det för lagar och regler kring detta och vad skulle det innebära i praktiken för dottern?
    Förutsatt förstås att hon vågar stå på sig mot den förälder som inte gillar hennes beslut (dvs den som blir varannan-helg-förälder i så fall).

    Någon som vet???

  • Svar på tråden Blir det vårdnadstvist om en 12-åring?
  • Kjell2
    Anonym (kanske) skrev 2014-03-17 10:42:46 följande:
    Tack för ditt svar! Jag hoppas att vi föräldrar kan klara att bestämma (komma överens) i den här frågan.
    Självklart vill jag undvika en domstolsprocess! Barnet tycker DE HÄR diskussionerna som vi haft hittills är jobbiga, jag kan bara tänka mig hur jobbigt en domstolsprocess skulle vara för barnet. Och om barnet sedan ändrar sig igen, ska vi gå till domstol igen då liksom? Det funkar ju inte,.

    Men ditt svar ger mig ändå en fingervisning om ungefär hur domstolen resonerar. Och det gör att jag (som vet hur barnets mognad bedömts tidigare av psykolog och vet vad skälen till varför barnet vill ändra på boendet är) kan se vad utfallet TROLIGEN skulle bli. Tack.
    Återigen, vad barnet tycker och vill bo styr inte om det blir en domstolsprocess eller inte. Det är vad vårdnadshavarna vill som styr det.
  • Haskel

    Barn har alltid en förmåga att vilja vara till lags. Det är alltså inte ovanligt att de till ex. mamman, säger att de vill bo mer där, för att de förstår att mamman vill det. Samtidigt säger de till pappan att de vill bo varannan vecka, för att de vet att pappan vill det.
    Detta vet man och tar man hänsyn till inom rätt och myndigheter. Men man lyssnar ändå på barnet, om det är fyllda 12 år.

    Som en jämförelse, kan man säga att barnet fungerar som ett vittne i en rättegång med föräldrarna som motparter. Vittnet kan ju vara ett tungt bevis, men hur mycket man tar hänsyn till vittnet (barnet) beror på övriga bevis/omständigheter. Man kommer alltså alltid lyssna på barnet, men hur mycket man tar hänsyn till det i slutändan är helt olika.

    Hoppas du förstår min liknelse.

  • Anonym (kanske)
    Kjell2 skrev 2014-03-17 11:11:49 följande:
    Återigen, vad barnet tycker och vill bo styr inte om det blir en domstolsprocess eller inte. Det är vad vårdnadshavarna vill som styr det.

    Tack! Jag ska ha det i åtanke.
  • Nenne666
    Haskel skrev 2014-03-17 11:33:36 följande:
    Barn har alltid en förmåga att vilja vara till lags. Det är alltså inte ovanligt att de till ex. mamman, säger att de vill bo mer där, för att de förstår att mamman vill det. Samtidigt säger de till pappan att de vill bo varannan vecka, för att de vet att pappan vill det.

    Detta vet man och tar man hänsyn till inom rätt och myndigheter. Men man lyssnar ändå på barnet, om det är fyllda 12 år.

    Som en jämförelse, kan man säga att barnet fungerar som ett vittne i en rättegång med föräldrarna som motparter. Vittnet kan ju vara ett tungt bevis, men hur mycket man tar hänsyn till vittnet (barnet) beror på övriga bevis/omständigheter. Man kommer alltså alltid lyssna på barnet, men hur mycket man tar hänsyn till det i slutändan är helt olika.

    Hoppas du förstår min liknelse.



    En riktigt bra beskrivning.
  • Anonym (kanske)
    Haskel skrev 2014-03-17 11:33:36 följande:
    Barn har alltid en förmåga att vilja vara till lags. Det är alltså inte ovanligt att de till ex. mamman, säger att de vill bo mer där, för att de förstår att mamman vill det. Samtidigt säger de till pappan att de vill bo varannan vecka, för att de vet att pappan vill det.
    Detta vet man och tar man hänsyn till inom rätt och myndigheter. Men man lyssnar ändå på barnet, om det är fyllda 12 år.

    Som en jämförelse, kan man säga att barnet fungerar som ett vittne i en rättegång med föräldrarna som motparter. Vittnet kan ju vara ett tungt bevis, men hur mycket man tar hänsyn till vittnet (barnet) beror på övriga bevis/omständigheter. Man kommer alltså alltid lyssna på barnet, men hur mycket man tar hänsyn till det i slutändan är helt olika.

    Hoppas du förstår min liknelse.
    Tack! Jo jag vet att barn kan ha många anledningar till att säga det som de säger till sin mamma eller pappa.

  • Anonym (Erica)

    Hoppas att ni båda föräldrar kan lyssna till barnet och utifrån hennes önskemål kommer fram till ett passande upplägg UTAN att behöva ta det till domstol. Att ni kan se på det i ett så stort perspektiv. Ni verkar ju ändå veta ungefär vad er dotter vill?

    Mina föräldrar skildes när jag var 11 och min syster 8.
    I början bodde de nära varandra och vi gick i skolan ungefär mittemellan så då bodde vi växelvis 2v hos varje.
    Sen flyttade min pappa till grannkommunen och i början fortsatte vi på samma vis. Men sedan kom våra föräldrar fram till att skolorna var bättre där min far bodde så då fick vi vår fasta punkt där. Vi bodde 3v månad hos pappa och hans nya fru (och två bonus-syskon i samma ålder vilket var jätteroligt) och 1v månad med vår mamma. Ett lite annorlunda upplägg kanske i och med att vi, som dessutom är två tjejer, valde att bo mer hos pappa. Men det var för vårt bästa i slutändan.

    Sen har vi alltid varit välkomna vart som helst. Pappas fru hade som sagt också barn så hemma hos dem var vi fyra ungdomar i samma ålder. Alltså kunde det bli lite livat där så ville man ha lugn och ro var det bara att ta bussen hem till mamma (2 mil bort) och göra läxorna där och övernatta i lugn och ro. Det var inga problem.

    Det har varit toppen verkligen och även om det var lite "hard feelings" våra föräldrar emellan första åren så tycker jag att de har skött det bra. Det var aldrig någon som stämde den andre till domstol heller utan vi har fått vara med och säga till ibland men det mesta har de bestämt och det är väl så det ska vara. Man kan tycka att vuxna människor borde komma överens men det har jag insett att det inte alltid är så.

  • skpklm
    Anonym (Erica) skrev 2014-03-17 12:00:31 följande:
    Hoppas att ni båda föräldrar kan lyssna till barnet och utifrån hennes önskemål kommer fram till ett passande upplägg UTAN att behöva ta det till domstol. Att ni kan se på det i ett så stort perspektiv. Ni verkar ju ändå veta ungefär vad er dotter vill?

    Mina föräldrar skildes när jag var 11 och min syster 8.
    I början bodde de nära varandra och vi gick i skolan ungefär mittemellan så då bodde vi växelvis 2v hos varje.
    Sen flyttade min pappa till grannkommunen och i början fortsatte vi på samma vis. Men sedan kom våra föräldrar fram till att skolorna var bättre där min far bodde så då fick vi vår fasta punkt där. Vi bodde 3v månad hos pappa och hans nya fru (och två bonus-syskon i samma ålder vilket var jätteroligt) och 1v månad med vår mamma. Ett lite annorlunda upplägg kanske i och med att vi, som dessutom är två tjejer, valde att bo mer hos pappa. Men det var för vårt bästa i slutändan.

    Sen har vi alltid varit välkomna vart som helst. Pappas fru hade som sagt också barn så hemma hos dem var vi fyra ungdomar i samma ålder. Alltså kunde det bli lite livat där så ville man ha lugn och ro var det bara att ta bussen hem till mamma (2 mil bort) och göra läxorna där och övernatta i lugn och ro. Det var inga problem.

    Det har varit toppen verkligen och även om det var lite "hard feelings" våra föräldrar emellan första åren så tycker jag att de har skött det bra. Det var aldrig någon som stämde den andre till domstol heller utan vi har fått vara med och säga till ibland men det mesta har de bestämt och det är väl så det ska vara. Man kan tycka att vuxna människor borde komma överens men det har jag insett att det inte alltid är så.
    Intressant!
  • skpklm
    Kjell2 skrev 2014-03-17 11:11:49 följande:
    Återigen, vad barnet tycker och vill bo styr inte om det blir en domstolsprocess eller inte. Det är vad vårdnadshavarna vill som styr det.
    Sanning med modifikation;   en umgängesförälder kan stämma vårdnadshavare betr.  boende/vårdnad/umgänge utan att vårdnadshavaren önskar det.
  • Anonym (tjej)

    Låt flickan bo vart hon vill, det viktigaste är ju att hon mår bra. man behöver inte dra in massa andra folk för en sån skitsak.

  • Anonym (kanske)
    Anonym (Erica) skrev 2014-03-17 12:00:31 följande:
    Hoppas att ni båda föräldrar kan lyssna till barnet och utifrån hennes önskemål kommer fram till ett passande upplägg UTAN att behöva ta det till domstol. Att ni kan se på det i ett så stort perspektiv. Ni verkar ju ändå veta ungefär vad er dotter vill?

    Mina föräldrar skildes när jag var 11 och min syster 8.
    I början bodde de nära varandra och vi gick i skolan ungefär mittemellan så då bodde vi växelvis 2v hos varje.
    Sen flyttade min pappa till grannkommunen och i början fortsatte vi på samma vis. Men sedan kom våra föräldrar fram till att skolorna var bättre där min far bodde så då fick vi vår fasta punkt där. Vi bodde 3v månad hos pappa och hans nya fru (och två bonus-syskon i samma ålder vilket var jätteroligt) och 1v månad med vår mamma. Ett lite annorlunda upplägg kanske i och med att vi, som dessutom är två tjejer, valde att bo mer hos pappa. Men det var för vårt bästa i slutändan.

    Sen har vi alltid varit välkomna vart som helst. Pappas fru hade som sagt också barn så hemma hos dem var vi fyra ungdomar i samma ålder. Alltså kunde det bli lite livat där så ville man ha lugn och ro var det bara att ta bussen hem till mamma (2 mil bort) och göra läxorna där och övernatta i lugn och ro. Det var inga problem.

    Det har varit toppen verkligen och även om det var lite "hard feelings" våra föräldrar emellan första åren så tycker jag att de har skött det bra. Det var aldrig någon som stämde den andre till domstol heller utan vi har fått vara med och säga till ibland men det mesta har de bestämt och det är väl så det ska vara. Man kan tycka att vuxna människor borde komma överens men det har jag insett att det inte alltid är så.
    Tack för ditt svar! Jo jag hoppas att vi föräldrar kan komma överens om ett bra upplägg!
    Det var ett intressant upplägg ni hade! Bodde du och din syster alltid likadant?
    Jovisst är det så att vuxna människor borde komma överens, jag hoppas vi kan göra det.
  • Kjell2
    skpklm skrev 2014-03-17 12:22:00 följande:
    Sanning med modifikation;   en umgängesförälder kan stämma vårdnadshavare betr.  boende/vårdnad/umgänge utan att vårdnadshavaren önskar det.



    Sant, borde ha skrivit föräldrar.
  • Anonym (Erica)
    Anonym (kanske) skrev 2014-03-17 12:34:54 följande:
    Tack för ditt svar! Jo jag hoppas att vi föräldrar kan komma överens om ett bra upplägg!
    Det var ett intressant upplägg ni hade! Bodde du och din syster alltid likadant?
    Jovisst är det så att vuxna människor borde komma överens, jag hoppas vi kan göra det.

    I början bodde vi som sagt växelvis med 2v hos varje. Men då bodde de väldigt nära varandra (och nära skolan) så då kunde vi gå emellan. Men efter 1,5-2 år bytte vi skolor och sen efter det, ända tills vi var klara med grundskolan, bodde vi 3v hos pappa och 1v hos mamma. Jag tror att vi fortsatte att vara skrivna hos pappa, även genom gymnasiet. Även om vi var så pass gamla då att då åkte vi ju och sov över hos mamma när vi ville.
    Det måste nog ha varit så att vi var folkbokförda hos pappa tror jag för mamma är den som har fått betala underhåll (normalt sett är det väl ofta tvärt om, att pappan betalar till mamman).
  • Anonym (kanske)
    Anonym (Erica) skrev 2014-03-17 13:08:48 följande:

    I början bodde vi som sagt växelvis med 2v hos varje. Men då bodde de väldigt nära varandra (och nära skolan) så då kunde vi gå emellan. Men efter 1,5-2 år bytte vi skolor och sen efter det, ända tills vi var klara med grundskolan, bodde vi 3v hos pappa och 1v hos mamma. Jag tror att vi fortsatte att vara skrivna hos pappa, även genom gymnasiet. Även om vi var så pass gamla då att då åkte vi ju och sov över hos mamma när vi ville.
    Det måste nog ha varit så att vi var folkbokförda hos pappa tror jag för mamma är den som har fått betala underhåll (normalt sett är det väl ofta tvärt om, att pappan betalar till mamman).

    Förlåt, jag uttryckte mig otydligt. Jag menade om du och din syster alltid bodde tillsammans.

    Jag tänker mig att olika boenden kanske kan passa olika bra i olika åldrar, ex är det ju en del kanske vanligare att äldre tonåringar bor två veckor åt gången och yngre barn bor en vecka åt gången eller byter ännu oftare.
    Men du och din syster kanske är lika gamla? Eller hur stor åldersskillnad har ni ungefär?
  • Anonym (Erica)
    Anonym (kanske) skrev 2014-03-17 13:21:14 följande:

    Förlåt, jag uttryckte mig otydligt. Jag menade om du och din syster alltid bodde tillsammans.

    Jag tänker mig att olika boenden kanske kan passa olika bra i olika åldrar, ex är det ju en del kanske vanligare att äldre tonåringar bor två veckor åt gången och yngre barn bor en vecka åt gången eller byter ännu oftare.
    Men du och din syster kanske är lika gamla? Eller hur stor åldersskillnad har ni ungefär?

    Ok, då var det jag som missförstod.
    Jag var 11 år då våra föräldrar skildes och hon är 3 år yngre än mig. Men jo, vi bodde ihop. Såklart att någon av oss kunde välja att åka till mamma nån kväll fast det var "pappas vecka", så har vi alltid kunnat göra. Men normalt sett flyttade vi samtidigt fram och tillbaka.
    Vi har även äldre syskon men de hade flyttat hemifrån då våra föräldrar skilde sig.
Svar på tråden Blir det vårdnadstvist om en 12-åring?