Bör jag gå på begravningen?!

klart du ska gå, men du behöver ju inte springa fram till kistan å böla å gråta.  Moraliskt stöd behövs alltid.

Du går av respekt för din sambo, du är med som hans stöd.

har ju aldrig gått på deras 50-års kalas, ringt, firat bröllop, jular eller inte ens sagt hej när jag gått  förbi hans familj/släkt då jag inte känner dem utan bara hälsat nån gång eller 2 för 5-10 år sen kanske

känns ju jättefalskt att gå på en begravning då?

hade det varit min sambos bästa vän hade jag ju gått utan att tveka, men nu känns det verkligen mest som att jag inte hör hemma där

Gå om din sambo vill ha med dig.

min sambo går med hans föräldrar (alltså den döde kände min sambos föräldrar, familjerna var vänner) så han har ju stöd från dem, vad jag ska göra där vet jag inte

jag hade iaf INTE velat ha "nån som knappt känner min pappa" om han hade dött

jag hade känt stort obehag då

vid sånna stunder vill iaf jag bara ha de allra närmsta

min sambo sa att de inte spelar nån roll om jag går eller inte han är inte jätteledsen för egen del direkt, mest ledsen över att se sin bästa vän ledsen såklart,

min sambo kommer ha sina föräldrar och andra bästa killkompisar där som kände pappan som dog,
så det är inte så att han kommer sitta ensam utan han har stöd från folk som kände pappan

jag kände inte honom och har inget att säga varken positivt eller negativit om personen
vet inget om honom

bara att det är pappan till min sambos bästa vän, som jag någon gång hejat på i förbifarten

han brydde sig inte om mig och jag brydde ,mig inte om honom liksom

tycker ni ändå att man ska gå?

om annonsen står i tidningen betyder det ju att alla kan komma

men jag vill inte störa min sambos vän i chocken o fråga om jag ska komma eller inte, han är så pass chockad o har fullt upp ändå liksom?

Då hade jag inte gått.

Jag hade samma dilemma för några år sedan då en gammal klasskompis omkommit och skulle begravas. En klok, schysst och trevlig klasskompis, som jag inte träffat på många år.
Jag bestämde mig för att inte gå på begravningen, av rädsla för att det skulle kännas falskt på något vis.

I efterhand ångrade jag mig. Om det vore tvärt om - hade jag velat ha honom på min egen begravning? Ja, absolut. Det vore verkligen en fin gest även om vi inte träffats sedan skoltiden.

Pröva att vända på det - så kanske du har svaret på din fråga.

jag kan inte vända på det, min sambos vän har ju aldrig ens träffat min pappa

men OM han hade träffat han 2 ggr hade jag inte velat ha han där

det är så personligt o sorgligt o det vill jag bara dela med folk som kände min pappa

inte som går dit av plikt o skuld o för att stötta nån annan

Jag tror inte du ska oroa dig över att ditt deltagande ska störa någon. På en begravning av en nära anhörig är de flesta fullt upptagna med att överhuvudtaget hålla sig uppe och ägnar sig sällan åt att fundera över vad de övriga som är på begravningen har där att göra egentligen.

Det är mycket vanligt att de som går på en begravning har med sig någon person, som stöd och ingen går omkring och forskar i om alla verkligen sörjer eller har någon personlig relation med den döde.

Jag förstår inte riktigt. Varför ställer du en fråga när du redan har bestämt dig? Du vill ju bara ha medhåll i beslutet att inte gå på begravningen. Stanna hemma helt enkelt. 

Hej, Ts här igen, loggade in på gästkonto men sen kom jag på att jag ju hade ett fl konto

Alltså jag är en sån person som ALLTID bryr mig mer om andra än vad dom bryr sig om mig

Är såå trött på det.

Nu gick jag in här för att se vad ni tyckte men ni vet ju inte hela bilden

min sambos bästa vän har aldrig brytt sig om mig, när någon jag älskar dött, inte ens sagt att han beklagar sorgen..

ändå sitter jag här o har nästan dåligt samvete för att jag inte vet om jag ska gå på hans pappas begravning, en pappa som jag inte ens känner eller kan namnet på

så antingen går jag och riskerar att folk tycker "vad skjuttom gör hon här och vem är det???"

eller att jag får dåligt samvete om jag inte går, trots att jag verkligen inte borde ha det : ((

känns som det bara är jag som bryr mig om alla andra men inte ens hälften bryr sig tillbaka och ingen skulle nog bry sig om jag va ledsen om de inte gjorde något som jag vill : (

dessutom har jag vääldigt svårt för begravningar, jag är väldigt känslosam och tar in allas sorg och blir så låg och knäckt att jag inte orkar gå ut på nästan en vecka efteråt.

ååå ibland önskar jag att jag inte brydde mig så mycket om andra, mer än vad de bryr sig om mig och att jag inte brydde mej om vad andra ska tycka o tänka om jag gör si eller så eller inte gör si eller så : (

Vad är fel på dig? du vill ha råd om du ska gå sen utvecklas det till att du är såååååååååå underbar men alla andra inte förstår dig. gå inte på det de behöver få sörja ifred inte en jävla våp som bölar för lite uppmärksamhet. skulle min killes bästa väns förälder dö så skulle jag inte gå diit. jag skulle beklaga men thats it vi vet var vi har varann.

TS, hur kan du tro att din närvaro skulle störa någon? Du kan väl inte på allvar förvänta dig att din sambos kompis skulle "bjuda" dig på begravningen? Om du går så är det som din sambos partner, ingenting annat.

Det verkar som du bestämt dig för att inte gå, så det kanske ändå är det bästa, men tänk om din sambos kompis undrar varför du inte kommer, du vet ju ändå vem han är, hur blir det då?