Ess skrev 2014-03-15 23:39:02 följande:
Jag hade dragit öronen åt mig när jag hört att han ville flytta in, för att jag gjort det. Dessutom frågat om jag lagar mat..............
Den killen hade nog inte blivit långvarig när han upptäckt att jag hatar all form av matlagning, och att jag aldrig i livet skulle få för mig att passa upp honom.
Föräldrarna känns ju inte som några höjdare precis, när killen kastar sig över pappans flickvän och vill flytta dit för att hon lagar mat.
Faktum är att jag tycker att han själv kan gå en matlagningskurs och börja se sig om efter något eget så snart han blivit myndig.
Jag har förlorat anonymiteten, spelar ingen roll - jag är lika anonym ändå.

Är ts alltså!
Han bor hos sin mamma nu. Mamman är bortrest i 2 veckor så han är själv där. Antar att han KAN laga mat själv, annars hade han väl svultit ihjäl nu?
Jag kommer inte ta hand om en vuxen son över huvud taget. Har inte föräldrarna lärt honom något så kommer jag göra det. Då menar jag hur tvättmaskinen fungerar, hur man ställer in disk i maskinen och hur man lagar mat. Pappan lagar all mat här hemma i nuläget så jag vet inte om sonen kommer uppskatta min mat? Jag är super dålig på det. Men jag vill verkligen lära känna honom eftersom jag är så kär i hans pappa.
Jag har aldrig träffat mamman till barnen så jag har ingen uppfattning om henne. Jag är nämligen av den åsikten att jag inte litar på vad min man berättar om henne, jag vill bilda mig en egen uppfattning.
Självklart är han färgad av sina 20 år med henne, men jag lyssnar inte på sk*tprat om henne. Hon var ju okej i många år så då kan hon inte vara helt väck.
Det som oroar mig lite är dock just med sonen för pappan säger att mamman behandlar honom som en bebis, pappan vill att han ska prova saker själv för att lära sig - mamman vill gärna hjälpa med allt.
Det är konstigt, för dottern är otroligt självgående och duktig på precis alla sätt. Hon har aldrig blivit bortskämd på samma sätt. Men sonen tog tydligen separationen hårt, dottern gjorde inte det. Kan det bero på det?