Ni som är adopterade, har adopterat eller har adopterade lite större barn/vuxna i närheten - tror ni att det är lättare att växa upp som adopterad i Sverige om man är flicka eller pojke? Varför och på vilket sätt i så fall?
Hur man har det som barn och som adopterad beror på så många faktorer (mest på hur de har haft det i hemlandet och på föräldrarnas förmåga att hantera barnet). Jag har svårt att se att könet skulle har någon betydelse i det sammanhanget. De svårigheter som mina tonårstjejer har stött på har oftast inte haft med adoptionen att göra och definitivt inte med att de är adopterade flickor.
Fundera du på adoption?
Tack för ditt svar.
Ja, vi funderar på adoption. Vi bor i ett land där det finns väldigt många barn i behov av en ny familj och som det ser ut finns det möjlighet att i stort sett välja barn.
Jag funderar över om det skulle spela någon roll för barnet om det är en flicka eller en pojke när vi kommer hem till Sverige igen. Vi kommer med största sannolikhet att kunna adoptera ett mycket litet barn och hålla kontakten med ursprungslandet, språket och kulturen under hela uppväxten. Jag inbillar mig att de vanliga problemen med traumatisk bakgrund och identitetskriser skulle bli mindre i vårt barns fall och undrar över vad som i stället kunde bli problematiskt. Nästa svårighet jag kom att tänka på var det här med att hantera rasism och om det (och ev andra svårigheter) är lättare att hantera om man är pojke eller flicka?
Kanske ska tillägga att vi har en biodotter som kommer att vara ca 3,5-4,5 år när det blir aktuellt.