Startar en tråd för att se om det finns andra där ute vars män inte har några spermier. Min man har tyvärr ingen spermieproduktion alls så vi använder donator. Har gjort flera inseminationer och nu även en IVF i januari i år.. Ännu har vi inte lyckats men hoppas såklart på plus på stickan. Vi har förstått att det är ganska ovanligt med total avsaknad av spermier och därför hade det varit trevligt att komma i kontakt med andra i samma sits.
"Puttar uppåt"!
Min sambo saknar spermier så nu väntar vi på vidare utredningar... vi tänker nog också på donator som plan b om inga simmare hittas, troligen privat i Danmark då kö i 1 år inte är något alternativ för oss då vi båda är 30+ och gärna vill två barn.
Vi har bara hållit på med utredning sen mitten på januari så är inte så lång tid egentligen. Men vi gick privat från första början så det är därför det gått relativt fort trots allt även fast ett par veckor kan kännas som en hel evighet. Väntar nu på biopsi där vi får veta vad nästa steg är, om det hittas några simmare och blir IVF eller om vi måste använda donator, fick tid två veckor efter att vi ringde vår privata klinik medans det i landstinget är kö på tre månader så man ser verkligen skillnaden. Vi går på Linnekliniken i Uppsala och gör så mkt vi kan hos dem. Tack vare att de har ett samarbete med landstinget så betalar bara normal patuentavgift.
*patientavgift :)
Hur länge stod ni i kö innan ni fick slutgiltigt besked, gjorden ni allt via landstinget? Är dem snabba på Storkkliniken med tider och så?
Min man har inte heller någon spermieproduktion. Jag var jättearg över det i början just för att det är så ovanligt, kändes hemskt orättvist! När vi var på Akademiska i Uppsala frågade jag dock läkaren om hur vanligt/ovanligt det är och sade att jag hade hört att endast ca 1% av män helt saknar spermier. Läkaren menar att detta inte stämmer men att det finns ett stort mörkertal! Inget män pratar om.
På Akademiska saknar mannen spermier i ca 50% av fallen när par kommer dit pga manlig infertilitet (resten är slöa, defekta spermier etc) så det ger ju en bild av att statistiken har en kraftig underrepresentation av detta!
Oj, ett helt år för bara utredning...ja landstingets vård är under all kritik, man vill ju bara veta, få ett klart besked. Hemskt att behöva vänta så. Det värsta tycker är att man får olika besked överallt men ingen vet egentligen vad som är det rätta så man slits ju verkligen mellan hopp o förtvivlan. Vi har biopsi den 31 mars så då hoppas vi efter det veta om det blir IVF eller donator, men sambon är väl inte så jätteglad över ingreppet eftersom han till på köpet är spruträdd, men han får stå ut, vi måste ju veta. Skönt att ni får bättre hjälp på Storken, hur många gånger har ni försökt hittills? Behandlas du med hormoner nu också eller är det bara inseminering?
Min man har spermier men vi vet inte vart dem tar vägen.. :S Så vi väntar på att få komma till rmc i malmö :)
Förstår att din man är nervös för biopsin. Man får trösta sig med att många andra också får gå igenom det.
Vi har gjort totalt tre inseminationer på storken samt en IVF. Och nu i måndags blev det FET med upptinat embryo. Jag är så glad att det överlevde! :) Så nu ruvar jag och hoppas att det ska gå vägen denna gången. De var så positiva i måndags och där är alltid en så avslappnad stämning på kliniken. Dessutom i väntrummet hörde jag en tjej som precis blivit gravid samt ett lesbiskt par från England som kom in med blommor till personalen. Det tar jag som ett positivt tecken!
Hoppas det tar sig ordentligt den här gången så att ni får en liten där inne. Har du också något som försvårar en graviditet eller är det bara din partner som inte kan? I vårt fall så är det bara min sambon som inte kan, enligt läkarna ser alla mina prover bra ut så jag hoppas det tar sig snabbt när vi väl får sätta igång och försöka sen. Bor ni förresten nära Danmark eller hur löser ni det med resor och så? Det är nåt som jag börjat fundera på om vi blir tvungna att gå den vägen. Mycket det finns att fundera på och oroa sig för...
Har ni förresten fått veta vad det beror på att din partner är steril? I min sambos fall tror läkarna att det är genetiskt men de kan inte säga det till 100%.
Tack, jag hoppas också så innerligt mycket på denna gången!
Det finns inget fel på mig heller enligt läkarna. Allt ser ok ut och proverna är bra. Men tyvärr undrar jag ändå om något inte står rätt till. På 9 försök har jag blivit gravid 1 gång.
När det gäller sterilitet hos män som inte kan förklaras med kromosomfel eller någon sjukdom eller trauma mot området så verkar det som om läkarna inte vet vad det beror på. Till oss sa de att det troligtvis har skett något när han låg i sin mammas mage. Det säger ju inte så mycket...och är definitivt ingen tröst. Jag tror det är lättare att acceptera om man får en orsak till problemet.
Min sambo har inga spermie heller, Gyn ska skicka remiss till Rmc i Malmö nu i slutet på juli pgr vi inte varit folkbokförda på samma adress i 2 år så måste vi vänta tills dess. Förmodligen blir de donator för våran del. Jobbig väntan :(
Min man saknar helt spermieproduktion. Vi utreddes i ca ett år och gjorde två biopsier och ingen vet varför. Det bara är så. Själv har jag stopp i äggledarna samt är svårstimulerad, så naturligt bebismakeri var visst inte vår grej.
Vi startade utredning 2009 och nu sitter jag här i soffan med en nybliven treåring och är gravid i vecka 27 med ett syskon. IVF och spermiedonation här i Sverige. Vår utredning var under all kritik, men när vi väl kom fram i kön till Huddinge Sjukhus så var de fantastiska. Jag är tacksam varje dag.
Lycka till ni andra och hoppas ni snart lyckas med försöken.´Hade vi inte haft allt emot oss så hade vi inte i slutändan fått världens underbaraste pojke!
Min man har spermier, men vet dock inte vart dem försvinner. Så väntar på att få komma tillbaka till RMC i Malmö och göra en sk operation och se.. hoppas hoppas allt ser bra ut så man kan plocka ut :)