ovis framtid.

Nu vill jag ju inte utmåla någon dyster framtid men dina tankar verkar peka på att du väljer en sån väg. Ska jag vara helt uppriktig så borde du vara medveten om att det brukar vara betydligt mer skadligt att tvista om barnet, än att du delar med dig till någon du inte litar på. Vårdnadstvister skapar långtgående inneboende hat, och skulle du vara den som sätter det i rullning kan jag lova att du inte kommer kunna avsluta det.

En möjlighet skulle vara att ni bor ihop första åren rent platoniskt i utbyte att han lägger av hashen. Kanske ni kan skriva något slags avtal på familjerätten.

Helt enkelt har du inga befogenheter att neka en biologisk förälder att vara förälder i princip oavsett hur situationen ser ut. Du har valt barn med denna människan så står det till och med i lagboken att du ska göra allt för att främja en god relation.

Lycka till nu och stort grattis!

Han kan säkert växa upp och bli man han med. Finns många av hans sort som rätat på sig. Ett barn är lyckligare med två föräldrar, det är bevisat!

Många gånger är problemet i den här typen av situationer att bådas omdöme blir satt under lupp och kan ifrågasättas. Du väljer att skaffa barn med en man som du inte anser lämplig. Det kan man få till att det säger en del om dig också. Har ni fortfarande en relation?

Kanske kan det här motivera honom till att bli ren, precis som du lyckades lägga ner drickandet? Kan det motivera honom till att ta sin medicin? Förmodligen är det bästa du kan göra att redan nu ta tag i detta. Ta kontakt med familjerätten.

Vad du har och inte har lust till är mindre viktigt i sammanhanget, eran barn har en pappa och det är bara toppen om pappan vill engagera sig, det finns dom som skiter i vilket.

Kan du vara lite tydligare i skrift om jag får fråga, ena stunden skriver du att han självmedicinerar, vilket innebär i princip att han tar sin medicin och fungerar bra efter, i samma andetag skriver du att han har allvarlig missbruksproblematik, vilket är det?

Att han självmedicinerar med hasch. Det är ett missbruk å ta droger och olagligt.

Jaha, så han har moralisk missbruk, tur då att sådan missbruk gynnar människan och inte som en riktig missbruk sargar både missbrukaren och omgivningen.

Där kan du trygga dig lite om det endast är missbruk på papper och han sköter sig för övrigt.

Att det sedan är olagligt, jag kan inget annat än att fnysa åt så pass innehållslösa argument, vi begår alla brott på daglig basis, underligt att lagar blir gigantiska hinder när det kommer till drognamn även om dom får människan på fötter igen men inget man tänker på när man själv trycker extra på gasen eller laddar ner film.

Så du anser att det e okej att röka hash när man har barn?

Jag tillhör inte den moraldrabbade skaran där drognamnet är det som avgör, jag ser mer till hur drogen används, om inget negativt kommer ut ur bruket och eller tvärt om positiva effekter åtnjuts så bryr jag mig inte om drogen heter alkohol cannabis koffein eller "nämn valfri drog".

Det är sedan ingen nyhet att cannabis är en välfungerande medicin mot adhd, föredras av många då amfetaminliknande preparaten eller amfetamin i sig som man medicinerar adhd i normala fall kommer inte med samma tunga biverkningar.

Nej och om polisen får reda på att röks hash i ett hem där det finns barn? Då omhändertas inte barna?

Nej, barn omhändertas inte hur som helst, det måste finnas omfattande missbruk och försummade barn om det ska ens komma på tal.

Jag antar att det finns varken eller så som du berättar.

Men hur lång tid tar det från det att barnet föds tills han kan dra upp saker i rätten om att han vill ha vårdnad. Hjälp är så rädd å orolig så kan inte njuta alls av min graviditet.

Med en sån mor så förstår jag varför han skulle vilja ha ensam vårdnad men låt oss vara lite mer sansade, vad är det för fel på att dela vårdnaden över det gemensamma barnet?

Jag förstår att du är orolig & det under en tid när du verkligen inte behöver mer stress.
Otroligt empatilöst av "anonym (??)" att racka ner på TS för att hon mår dåligt i situationen.
Att TS är stressad är inte alls konstigt, graviditeten gör att det är nog med känslor, rädslor, hopp och tankar man ska brottas med i alla fall.

Jag föreslår att TS imorgon ringer till sin barnmorska och pratar om sin oro, barnmorskan kan hjälpa TS till en samtalskontakt på vårdcentralen. Inte för att det är något fel på TS ( för det är det INTE), utan för att hon behöver avlastning i sin fullt förståeliga oro.

Och jag är inte alls så övertygad om att hon behöver oroa sig när det gäller vårdnadsfrågan.
Föräldrar som brukar narkotika brukar inte smälla så högt i rätten.