Får era nya gemensamma följa med bonusbarnen till exet/bioföräldern?

h: Det är mycket möjligt att jag har fel, min sambo tror inte att hon skulle göra det, men det är en känsla jag har. Jag har ALDRIG tagit i mitt styvbarn på ett argt sätt, och har endast vid två tillfällen höjt rösten. Det är ett mycket trevligt barn. Dock skulle jag, om jag var tvungen att lämna bort mitt barn till en annan kvinna på halvtid, anstränga mig för att vara trevlig mot den kvinnan för jag tror verkligen att ens inställning till barnet ändras om biomamman är dum.

Har aldrig tagit mina bonusar alls. Det är tillräckligt synd om dem som det är som har en sjukt självisk mamma, hon är troligen psykiskt störd. Men i närheten av vår kommer hon inte och jag förstår fortfarande inte varför ett gammalt ex ska ta hand m det käraste man har, ett ex som dessutom är bitter och otroligt svartsjuk och oberäknälig. Jag är inte säker på att hon inte hade gjort honom illa faktiskt.

Jag kan tänka mig att den känslan är ungefär densamma hos en del biomödrar. Det var liksom hela min poäng. 

Hon har kanske samma eller liknande känslor. Det var min poäng, som sagt. 

Min mans halvsyster har alltid haft ett eget rum hos sin bonuspappa - hon har liksom följt med sina syskon dit varannan helg. Och de har en far-dotter-relation fastän de inte är släkt. Han är verkligen en fantastisk bonuspappa!

Nej, räcker med att hon daltar sönder sitt eget barn så han knappt kan klä på sig och slår sönder tallrikar när vi ber han duka av efter sig.
Han kommer knappt hit vh längre för här måste han ju plocka undan sina egna saker, och vi är så elaka att vi tvingar han att torka sig själv i röven när han bajsat(hur han klarar sig i skolan är ett mysterium då han knappt kan ta på sig sin egen jacka).

Det är nog bra att han inte kommer till er med den inställning du visar här! Han har det garanterat bättre hos sin mor!

Fast biomödrarna lämnar väl ändå sina barn till barnens pappa primärt? Och förhoppningsvis ser barnens pappa till att bonusmammorna inte behöver ta mer ansvar än vad de själva känner att de vill ta, vilket leder till att ingen far illa. Inte direkt samma sak som att lämna sitt barn till en total främling.

Javisst, men jag pratar här om att de kvinnor som känner som det beskrivs här förmodligen känner samma sak om/när de befinner sig på den andra sidan av problemet så att säga. Dessutom är det svårt, skulle jag säga, för biopapporna att se till att bonusmammorna inte tar på sig mer ansvar än vad de själva känner att de vill ha eftersom kvinnorna initialt (när de är väldigt kära och känner sig urstarka och bättre än både biopappan och biomamman på det absolut mesta i tillvaron) tar över en hel massa saker och verkar tillfreds med att ha det så. Det är ett stort problem i dessa relationer som det skrivs om på Familjeliv. 

Att det också finns pappor som i samma ögonblick som de träffar en ny välter över en massa ansvar på den kvinnan är också ett problem, men jag tror att det förekommer i mindre utsträckning än det jag skrev om tidigare. 

Och det finns många ungar som far illa i sina familjer, i olika grad och på olika sätt. Ibland av sina egna bioföräldrars sätt att behandla dem, men ibland förstås genom styvföräldrars ageranden. Det blir ett dubbelt svek. 

Jag vände på frågan förresten, inser jag nu.

Men men säger såhär från båda håll: Ser inget hinder i att man kan hjälpa varandra om det krävs men det är inget jag skulle uppmuntra heller. Jag gillar som sagt mina bonusars mamma men vi har inte överhuvudtaget samma syn på barnuppfostran, så vill inte ha henne delaktig i min bios uppfostran. Jag har nog med att få in i huvudet på bonusarna att det är olika regler hos mor och hos oss men att ingen har rätt eller fel, bara olika syn på livet:)

Sen är inte alla en stor familj. Barnen har två familjer och bor vv och så kommer det ju alltid vara.

Nu är det inte troligt att de får några halvsyskon på vår sida men på mammans har de ju ett. När hen blir större kan de ju ringa hen på våra veckor såklart. Men både vi och biomamman är överens om att det ska vara så lite spring som möjligt på den andres veckor, då man ju försöker lägga schemat etc så kvällsjobb osv är avklarat då

h: För all del, men jag behöver inte lämna mitt barn till henne så det är mer i hennes intresse att hålla sig väl med mig än tvärt om.

Nehej, det har då knte bonusarnas mamma, hon försöker blo av med bonusarna och dumpa dem hos oss så mycket hon kan!! Hon är supersvartis på våran välfungerande familj men nyttjar den gärna.

Jag är bonusförälder åt en liten tjej, som dessutom har en lillasyster som hennes mamma fått i ett nytt förhållande. Jag är väldigt mån om att alla ska ha goda relationer till varandra och att bonusdottern ska se att det är helt okej när alla är tillsammans. Vi har varit och firat hennes födelsedag hemma hos biomamman och ibland stannat och druckit kaffe och sånt etc. Men jag ser inte poängen med att jag, eller flickans pappa, ska engagera sig i hennes lillasyster? Hon är välkommen hit (såklart!) vid överlämning/hämtning/kalas/fika/middag, men jag skulle inte vilja ansvara över henne en natt eller så.

Absolut kunde vi det. Nu är ju vår tonåring stor. Men han kunde inte vänta nog tills han fick sova över hos sina syskon.
Det tog ett tag, inte så mycket att vi inte litade på henne, sambon hade fullt förtroende för henne som mamma till sina förstfödda, utan det var mest konflikten mellan sambon och hans ex som lade hinder.
Men när det lugnat ned sig och sambons barn var så stora att de kunde ha roligt med sin lillebror och inte så mycket barnpassning så kom första övernattningen.

De gillar varandra jättemycket, vår tonåring och sambons ex, när tonåringen var sist hos ett av sina syskon (vi bor numera långt ifrån varandra) så tog exet sig ledigt från arbetet och var en heldag med sitt äldsta barn och vår gemensamma på stan.
Nu börjar vi prata om att tonåringen ska få följa med upp till hennes hemtrakter och bo hos henne och hennes barndomsfamilj

länge sedan men jag missade det här svaret till mig.

sonen bor med sin pappa - han har haft sin pappa och bonusmamma som ordinarie familj. Mig träffar han bara på bestämda umgängestider eftersom jag bor 35 mil ifrån .  Det är jag som har flyttat så sonen har skola och boende hos pappa.  Så han följer med sin syster till bonusmamman eftersom det ju är systerns biologiska mamma och hans bonusmamma i 13 år.  (hängde du med? ) 

jag tycker detta är bra och det är ju inte så bara att flänga fram o tillbaka 70 mil på en helg så ser umgänget lite annorlunda ut helt enkelt.  Det funkar för oss och det är huvudsaken.

över min döda kropp. att hälsa på och kolla in varandras rum vid hämtning eller så det är ok men skulle aldrig lämna mina barn i mina bonus barns mammas omvårdnad.

Sonen är ofta hemma hos mitt ex. Inte just för att få vsra med syskonen men för att leks med hans dotter som är liks gammal, och tvärtom

Mina barn har en sån bonusmamma också, dom är skilda men hon träffar ändå barnen regelbundet.

Sedan tror jag inte alls det är samma genom att jag älskar min man och gillar mina bonusar. Hon avskyr min man, hatar mej och försöker aktivt förstöra vid de tillfällen hon får en öppning. Så känslan för henne att lämna barnen här kan omöjligen vara samma som att vi skulle lämna ett barn till någon som inte har någon som helst anknytning till vårat barn och dessutom avskyr honom. Jag förstår inte ens hur man kan jämföra de båda situationerna. Bonusarna är nu här hos sin pappa, medans vårat barn inte har någon aning om vem människan är som ger honomtaskiga kommentarer och ignorerar mej och pappa då vi träffas.

Inte vårt gemensamma, men min biologiska dotter har sovit över hos min bonusdotter och hennes mamma. De är ganska tajta våra tjejer.