Får ingen ro

Är sedan en tid tillbaka boendeförälder, minus varannan helg. Mamman har flyttat ganska långt bort och barnen blev kvar här p.g.a. skola, dagis och övrig släkt. Har inte varit några dispyter ö.h.t. utan boendesituationen har varit klar sedan dag 1. Barnens mamma och jag har en bra relation, och bråkar aldrig. Jag är jättelycklig att få ha barnen så mycket hos mig som jag har nu, men...jag kan inte slappna av. Det känns som att vilken dag som helst så ska det vända till det motsatta, och det vet man ju att som pappa har man inte mycket att säga till om i en ev. vårdnadstvist. Finns det någon mer som är/har varit i samma situation som har/haft dessa tankar? Jag har för tillfället världens bästa liv och kan inte tillåta mig att njuta av det.