6 månaders bebis som ständigt vaknar på natten - HJÄLP!

Hon har inte ont i magen? Jag har tyvärr inget tips.. Min son är 19 månader och 2 timmar sömn i sträck för oss är lyx. Händer sällan.. Vid tandsprickning är det ännu värre.
Vi biter ihop, bryter ihop, delar på nätterna, och gör det som funkar för stunden. Ibland sover han med oss, ibland i sin säng, vi har vyssat, vaggat, burit i babybjörn om nätterna. Ja allt som funkar bäst just då..

Vi har det likadant ned sonen 5 mån det är inget kul, då maken sover djupt även om han stökar så sover jag i annat rum och kommer bara in vid mat dags maken får då söva om honom gå runt vad nu som krävs. Det var likadant med dottern när jagbörjadr jobba vid 9 mån var jag ett vrak och sov på jobbet, det blev dock bättre vid1 år.

Alla våra tre barn har sovit bedrövligt  Har vaknat minst 1 gång i timmen hela natten. Vår strategi har varit att vänta ut det. Det är s**tjobbigt att aldrig få sova ordentligt, men vi har hittat vägar att anpassa oss. Maken har alltid tagit bebisen i bärsele de första timmarna på kvällen (då har han kunnat gå fram och tillbaka med dem så de kunnat somna om  - i bästa fall... annars har jag fått rycka ut med bröstet) och jag har lagt mig vid 8. Sedan har vi delat på nätterna så gott det går (även om jag får ta större delen pga amningen). Nu sover de två äldsta barnen bra. Det började bli bättre vid ca 1 års ålder och mycket bättre vid 1.5. Så vi väntar ut lillan också. Lycka till! Jag vet hur jobbigt det är, men din bebis kommer att växa ur det så småningom!

Fösta barnet sov hela nätter från det han var 1 mån sen vände det vid 1 år och sov helkasst tills han var 2. Lillebror sov inte en hel natt före han fyllde 1. Men nu har det börjat bli bättre han är 1år och 2mån nu och vi håller tummarna att det inte ska vända tillbaka!

Jag tror att man måste stå ut och försöka göra det som fungerar just nu för en själv och familjen. Lös av varandra, ta en tupplur när barnet sover om du kan.

En grej jag tror på dock är att barn har lättare att somna om i egen säng om de får somna där. Men vägrar barnet att somna i egen säng är det ju inte så mycket att göra. Det går ju inte tvinga barnet.

Igen, gör det som fungerar just nu. Om någon månad så kanske rutinerna är ändrade igen...

Vi har kört med amning respektive ersättning (andra barnet funkade inte amningen med) vid minsta knyst tills de slutat knysta. Första barnet slutade knysta vid 6 månader, andra vid 2,5 år. Många ser rött när man säger nattmat, men eftersom det var det enda som funkade och det funkade helt prickfritt barnen somnade om genast och sov så småningom längre och längre pass, så är det mitt tips.

Min son var exakt lika dan, till slut nar han var 1ar gick jag till BVC jag orkade inte mer.. det visade sig att han var mjolkprotoien allergisk. Inte laktos nu utan protoinet. Det tok ca 3 mander innan han fick allt ur kroppen och sover och mar mycket batre nu. Han far lite special kost sa det ar ingen man bara tar bort utan maste undersokas.. Min pojk hade som exem pa tarmarna som gjorde ont och kilade nar han forsokte sova.. Han ar nu 20 manader och sover bra.

Tack för alla svar!

Nej jag tror inte att hon har ont i magen nattetid (eller dagtid) då hon fjärtar ooooerhört mycket på natten. Hon gnäller inte heller när de kommer, så de passerar nog smärtfritt. Vi gick till bvc sköterskan och frågade om mjölkproteinallergi, men som vanligt är allt "normalt" och de vill inte testa om det är det som är fallet. Mjölkproteinfri kost till mamman, och mjölkproteinfri ersättning som sista mål på natten. Men det blir inte bättre.

Dessutom är hon så otroligt mammakär, hon accepterar ingen annan än just mamma. Pappa går ibland, men oftast inte och dottern blir förtvivlad om han försöker lägga henne för natten. Känns jättetråkigt eftersom jag...får fullt upp, och givetvis blir ju pappan ledsen för att dottern blir så ledsen att det är han som försöker lägga henne.

Hon brukar somna i egen säng. Jag ammar/ger henne flaska ersättning, och när hon har ätit klart så lägger jag ned henne i sängen och stryker eller buffar tills hon somnar. Jag antar att det är min avsaknad som gör att hon vaknar till ordentligt när hon är i sin ytliga sömn och bara "ska kolla så att allt är som det var när jag somnade". När jag då är borta (i vardagsrummet och försöker få egentid med pappan) så är ju inte allt som det var innan...och hon vaknar. Men jag kan ju inte sitta där hela tiden.

Varje kväll tänker jag att inatt, inatt blir det bättre. Hon somnade ju så bra nu så hon kommer säkert känna att hon kan fortsätta sova tryggt även om hon vaknar till lite under nattens gång. Hon kommer säga till när hon är hungrig, men annars kommer hon sova sött. Sova så gulligt som alla andras bebisar verkar göra. Men icket, man vaknar upp lika trött och faktiskt, besviken, och inser att natten har varit precis som alla andra nätter. Man är beredd att prova på vad som helst, förutom 5 minuters metoden, för TÄNK... Tänk om miraklet skulle ske, och hon sover hela natten bara för att det är en detalj som man tidigare har missat.

Men det känns faktiskt bättre av att se att det finns fler med samma bekymmer. Man älskar de små, men man behöver ju sin sömn också. Känns också skönt att få skriva av sig och se att det finns fler där ute som upplever detsamma som vi.

Så tack för svaren och fortsätt gärna ge förslag!

Så där resonerade jag också. Kan du sluta stryka/buffa innan hon somnar, bara låta handen ligga kvar? Nästa steg är att ta bort handen innan hon somnar. Målet är att hon ska somna utan att du rör vid henne alls. Det är ett tag sedan jag nattade en bebis, men jag hade ett projekt i den stilen på gång då, kommer jag ihåg.

Bädda ner henne med en t-tröja som doftar av dig? Använde mig av det en kväll när bebisen bara vaknade hela tiden, och det funkade. Han var visserligen yngre än 6 mån då.

Vi hade också en vakna-hela-tiden period, senare än 6 mån. Jag gav upp till sist, och tog bebisen i min säng. Sen fick jag sova. Dit kommer han varje natt fortfarande, nu över 2 år senare.

Yes, så har jag gjort många gånger. Klappat eller strukit tills dess att hon nästan somnar, och då har jag bara haft handen på henne tills hon somnat. Nu brukar jag räkna sekunder... 60 sekunder, så tar jag bort nappen (enligt Somna utan gråt's instruktioner)...fortsätter att klappa eller stryka - räknar 30 sek....slutar klappa - räknar 10....tar sedan bort handen helt och hållet och då kan det hända att hon fortfarande är vaken men sömnig. Och då ber jag bara till gudarna att hon somnar, annars kan hon bli helt rasande.

Du har säkert också försökt följa Somna utan gråt, känner igen ditt tankesätt från boken.

Jag råkade ha min natt-tröja inom räckhåll för henne, som hon grabbade tag i och sedan dess har det varit hennes snuttefilt. Det har fungerat på så vis att hon är lugnare, men hon vaknar ändå upp ganska precis en timme senare.

Natten som var, var jag så lycklig då hon sov två-timmars pass TVÅ GÅNGER under nattens gång! Det är lycka det. Senast hon gjorde det var hon under tre månader gammal.

Hon brukar hamna i våran säng på morgonkvisten, då helt enkelt för att jag har gett upp. Springa fram och tillbaka under natten, sitta nästan 20min varje gång hon vaknar, till sist ger man ju upp. Men så sover man ju som en ostkrok i sängen tillsammans med dottern och maken, eftersom maken tar sin plats och jag är ju livrädd för att råka klämma till dottern i sömnen.

EN TILL FRÅGA TILL FÖRÄLDRAR MED BARN ÖVER 2 ÅR!!!! ....som lyder:
Har ni envisats under barnets första år med att INTE ha det i sängen tillsammans med er själva? Lyckades ni hålla barnet i sin egen säng under första året, och hur blev det i så fall när barnet närmade sig två år eller blev över två år? Kommer det "ändå" till eran säng?

Jag har bekanta som berättar att de är fullkomligt livrädda för att ha sina barn i vuxensängen under det första året, eftersom man då "lär barnen att det är OK att komma till vuxensängen och då är det bara att säga adjö till allt vad samliv heter"?

Jag tänker att samliv (sex) kan man ha även om barnet/barnen ligger i vuxensängen. Oftast finns det ju en soffa i vardagsrummet eller en spännande tur i tvättstugan... Men kan det verkligen vara så att man lär barnen och ger dem "tillåtelse" att komma till vuxensängen om man låter dem sova där första året? Jag tänker lite att.... ett barn kommer till vuxensängen för trygghet, och det vill komma till sängen oavsett om det är under året eller två år gammalt.... Så jag skulle vilja veta hur många det är som har kört STENHÅRT med att inte låta barnen komma till vuxensängen det första levnadsåret och hur många det är som sedan ändå har barn som kommer?

Nu blev det komplicerat skrivet, men hjärnan är komplicerad just nu... :)

Tacksam för svar!

Om man ABSOLUT INTE vill ha barnet i vuxensängen, så måste man ju se till att det inte vaknar på natten. Jag har svårt att tänka mig att ett litet barn går med på att ligga vaken ensam om natten, så om det inte får komma till vuxensängen, så får man ju lov att vara vaken själv då också. Så varför vaknar barnet då? Behöver kissa, mardrömmar, för varmt, för kallt, osv osv.

Jag läste en artikel en gång om att man under natten gör flera korta “stenålderscheckar”: Är allt ok? Har det hänt något sen jag somnade? Ifall inte, så somnar man om genast igen, men om man märker en förändring vaknar man till helt. Det kan ju vara fara å färde... Det här märker man själv t.ex. om man går och lägger sig medan festen pågår, men sedan vaknar efter att festen har tagit slut. Man bli klarvaken och jättemedveten om att det är tyst och mörkt. På grund av det här ska man se till att omgivningen är likadan när barnet somnar som den kommer att vara på natten när barnet gör “stenålderschecken”. Fast det här visste du ju redan.

När jag läser om att din dotter sparkar med benen, kommer jag ihåg att mitt barn som liten bebis ofta låg och fäktade vilt med armarna när han skulle somna på kvällen. Om man då höll fast honom så att han inte kunde röra armarna, så somnade han mycket fortare. Jag fick en känsla av att hans armar liksom viftade av sig själv, och att det var det som höll honom vaken. När hans armar slutade fäkta, för att jag höll fast dem, så kunde han somna. Kan det vara något liknande med din dotter? “Går” hon i sömnen? Vad gör man åt det då? Tvångströja eller muskelavslappnande medel går ju inte att ta till... Kanske det till och med är bra att du klämmer till henne lite? Sover hon bättre bredvid dig än för sig själv?

Kan hon få börja få gröt (eller välling) i stället för ersättning på kvällen? Kan hjälpa, har jag hört. Och var det någon som sade att det gärna får gå lite tid mellan sista målet och läggningen, eller...? Minns dock inte varför det skulle vara bra. Fast själv vet man ju att det blir obehagligt i magen om man går och lägger sig strax efter ett bastant mål mat.

Jag har själv gått till min mammas säng på natten tills jag var 10 år minst, så jag har erfarenhet av båda sidorna, så att säga  Därför har jag väl inga starka åsikter vare sig för eller emot samsovning. Om man faktiskt INTE VILL ha sitt barn i sängen längre, så tror jag att vanan går att bryta. Man ska bara vara tillräckligt envis och vara förberedd på att det tar tid. Så resonerar jag i alla fall... Ett lite större barn kan man ju diskutera med också. Om man bara halvhjärtat gör ett försök för att andra tycker att det olämpligt, så kan man lika gärna låta det vara. Egen erfarenhet av att bryta vanan har jag inte, så det återstår att se hur det går sen när det blir aktuellt.

Om man vet att man inte kommer att vilja ha barnet i vuxensängen tills det har blivit en finnig tonåring, så tror jag det är viktigt att barnet åtminstone i något skede av natten sover i sin egen säng. Enklast är det ju att börja med det när de är små bebisar. En 1-2-åring som aldrig har sovit ensam, kan ju ha betydligt svårare att bli vän med sin säng. Så det jag kör STENHÅRT med är att mitt barn ska somna i sin egen säng.

Jag slutade med att amma till sömns ganska tidigt, eftersom han alltid kräktes ner sin pyjamas efteråt. Man fick ändå byta på honom förrän han kunde läggas till sängs. Då började jag med projektet att få honom att somna på egen hand. Det kom en period vid 10-12 månader då det var lite besvärligt, men både före och efter har det fungerat bra.

Det var då perioden med täta uppvaknanden kom (minns inte när, under 1 år var det visst) som jag gav upp och lät honom komma i vår säng. Där är vi än. Han kommer till vår säng nångång mellan 1 på natten och 7 på morgonen, så för det mesta får vi vara i fred en god stund. Oftast sover jag gott med barnet bredvid mig, och tycker det är ganska mysigt också. Pappan blir mera störd än jag.

Jag tycker det låter som om du i princip tycker att samsovning är ok, men att du lyssnar mycket på andras “varningar”. Kanske lösningen för dig just nu är att försöka ordna sängen så att ni alla ryms och kan sova bra. Bredare säng? Sängen intill väggen? Dotterns säng strax intill? Då blir ni av med ert nuvarande problem (att inte få sova) och så tar ni problemet med att få henne att stanna i sin egen säng nångång i framtiden.

Så där var min son också. Han blir 7 månader nästa vecka och jag fick ordning på hans sömn nu under julen då min sambo var hemma. Det visade sig som jag har misstänkt att han inte fick den näringen han behövde när jag ammade honom. Han var helt enkelt hungrig. Så när han var kring 4-5 månader började jag med ersättning. Det tog ett tag innan han vande sig vid flaska och ersättningen, men efter ett tag började det fungera bättre och bättre. Visserligen vaknade han fortfarande ofta på nätterna, mellan 3-7 på morgonen var det 1-2 gånger i timmen. På dagarna ville han inte äta då han var för mätt efter nattens mål. Började då ge honom gröt och smakportioner och har nu som sagt fått ordning på hans sömn. :) Nu vaknar han av att han vill ha lite närhet och släcka lite törst. Sedan är det bara att lägga honom igen :)

Har du testat att ge henne smakportioner och sådant, för det kan ju som sagt vara för lite näring i bröstmjölken som gör att hon inte får i sig det hon behöver..

Har du testat att pumpa ut lite mjölk på morgonen när den är som fetast och kolla hur mycket mjölk eller näring eller hur man säger den består av?

Hoppas du får ordning på fröken, vet exakt hur det känns.

Har du försökt med sovpåse? Läste om hur endel tycker den var SÅ bra, och testade själv. Kanske han sov lite bättre? Stor skillnad var det i varje fall inte. Om din dotters sparkande har något med uppvaknadet att göra, så kanske en sovpåse kunde hjälpa.

Du som skrev inlägget!! Hoppas du ser detta.. är så nyfiken på hur/när/om det vände för er? Får ni sova nu?

Vi grabb på 6 månader har ALlTID bökar och hållt på under nätterna. De är precis som om det är jag som skrivit inlägget!! Är helt övertygad om att mitt barn är såhär men jag vill ha ljus i min tunnel av någon med samma erfarenhet, att det blir bättre. På riktigt alltså, inte bara något man säger!!!

Min dotter började sova bättre när hon började på förskolan vid 14 månader. Fram tills dess var det bedrövligt. Minst 2 vakna timmar varje natt. I efterhand undrar jag om det hade kunnat bli bättre om hon fått fler intryck under dagen, eller fått leka mer med andra barn, men jag vet inte.