• MrRobert

    3 åring som inte vill äta och inte klagar över hunger

    Hej allihopa! Detta har säkert frågats 1000ggr men en snabbsökning gav mig inget direkt svar. Min 3 åriga dotter bara sitter och stirrar på sin mat, petar lite, lekar med allt som kan tänkas finnas i närheten. Äter som bäst kanske 3 tuggor. Vi sitter o tjatar på att hon ska ta en tugga men det hjälper inte. Tålamodet tryter och är man då redan lite stressad o irriterad så är det lätt hänt att rösten höjs onödigt högt. Efter en 30 minuter eller mer brukar vi ge upp och låta henne gå inifrån bordet. Nästa måltid är det samma sak. Ändå klagar hon aldrig över hunger. Om vi matar henne så går fet ibland lite bättre. Men det är superfrustrerande att behöva mata en 3-åring och därtill hjälper det bara marginellt. Därtill har man ju annat som behöver göras i hemmet. Så att sitta 30-60 minuter bara för att få i henne 5 tuggor tär på tålamodet. Hon leker piggt o alert hela dagarna så det verkar ju inte gå någon nöd på henne. Men 3-5 tuggor per måltid känns ändå för lite. Några tips? Idéer? Tankar?

  • Svar på tråden 3 åring som inte vill äta och inte klagar över hunger
  • ClaraV

    Har exakt samma problem med min treåring. Däremot vill hon gärna äta frukt men känns ju inte bra att hon ska leva på det heller. Nån gång då och då äter hon en ordentlig portion men oftast sitter hon bara och leker med maten.

  • Hannah76

    Hur äter ni? När? Hur många gånger per dag? Hur är det mellan måltiderna?  Hur är hennes vikt/längd?

  • frökenelisabeth

    Växer hon som hon ska? I så fall får man ju se det som ett tecken på att hon får vad hon behöver. Om inte, ta upp det med läkare/Bvc, tycker jag.

  • Ramborg

    Vår två och ett halvt-åring äter också pyttelite. Men hon är pigg och glad och växer som hon ska, så vi låter henne äta det hon vill. Och det blir bättre - idag har hon ätit två hela pannkakor till lunch och så mycket har jag aldrig sett henne äta!

    Hon äter 2,5 dl välling varje kväll också. Så därför är vi inte oroliga.

    Kanske du kan få i henne lite välling? Låt det inte vara i samband med måltiderna bara.


    42.
  • Angelica8912

    Vår är likadan.
    Men hon har alltid växt bra så jag har inte varit orolig. Men visst är de frustrerande.

  • MrRobert

    Vi äter frukost då alla vaknar sent ca 9. Lunch 12. Mellis 15-16. Och middag 18-19. Hon är 93cm och väger 12,5kg. Ganska smal o smärt. Men man blir orolig och hon skulle gå ner i vikt. Hon går upp men inte mycket eller håller sig på jämn nivå med längden. Hon började dippa ifrån sin kurva redan vid 11 månader. Men då åt hon ändå ganska bra fortfarande. Så då var vi inte oroliga.

  • Hannah76
    MrRobert skrev 2013-12-30 16:18:52 följande:
    Vi äter frukost då alla vaknar sent ca 9. Lunch 12. Mellis 15-16. Och middag 18-19. Hon är 93cm och väger 12,5kg. Ganska smal o smärt. Men man blir orolig och hon skulle gå ner i vikt. Hon går upp men inte mycket eller håller sig på jämn nivå med längden. Hon började dippa ifrån sin kurva redan vid 11 månader. Men då åt hon ändå ganska bra fortfarande. Så då var vi inte oroliga.
    När började hon äta annorlunda?

    Jag tycker att ni ska luta tjata vid maten.
  • MrRobert

    Hon åt välling länge. Mest för att vi ville få i henne någonting rejält näringsfyllt varje dag. Enligt min käresta så har det aldrig varit bra sen hon slutade amma vid 7 månader. Och det faktum att vi kände oss tvungna att fortsätta ed vällingen så är väl mitt tycke Barnkanalen fortfarande ganska dåligt. Vi har alltid fått trilskats med maten. Vi vill inget hellre än sluta tjata. Men vi kan ju inte låte henne svälta heller. :-/

  • sextiotalist

    Det blir inte bättre av att ni tjatar, istället får ni se till att det lilla hon får i sig blir maxat med energi och näring. Har hon någon favoritgrönsak, servera den då till henne varje dag.
    Ge sådant hon gillar och se till att det finns annat för henne
    Lägg inte upp för stora portioner, utan heller väldigt små
    Testa aptitretare, något som höjer blodsockret inför maten
    Så länge hon inte dippar i vikt, är pigg och glad, så är det ingen fara

  • I969

    Vår store pojk var liten i maten, inte egentligen så krånglig med vad han fick utan bara att han tuggade och svalde långsamt. Dessutom har han alltid varit lite lätt disträ och drömsk och gärna fingrat och lekt på allt vid sidan av som du säger. Det vi upptäckte var att han hade stora mandlar, läkaren på VC sa att det var normalt, men när vi till slut gick till specialist så sa de OJ vad svårt han måste haft att svälja. Mycket riktigt så gick han snabbt upp i vikt efter att operationen var gjord. Så kolla det! Sen kan jag tipsa om att lägga upp få saker som är fina i formerna och att "pimpa" dem vid bordet, lägga på små smörklickar och strö lite örtsalt på till exempel. Vi har små skärformar som ser ut som pepparkaksformar fast de är till grönsaker, med dessa kan man skära ut blommor i paprikor, morötter o.s.v. Att göra middagen lustfylld och släppa den dåliga stämningen är verkligen superviktigt, men det vet du ju... Så bort med alla lockande grejer runtom och gör tallriken till en liten lek Jag tycker inte att det har varit betungande, det handlar ju bara om några få bitar ändå Vår minste är större i maten, men så klart även han lite knusslig i perioder särskilt vid förkylningar o.s.v. Han har alltid gillat att få saker i plockvänliga former, han äter visst ris som det är men om man formar riset till bollar så går det ner vääääldigt mycket mer!

  • MrRobert

    Tack allihopa jag ska testa allt tips o tricks och se om vi får matstunderna till något glatt o trevligt. Det gick minsann snabbt att få svar här på familjeliv.

  • frökenelisabeth

    Jag tror stenhårt på just att hålla matstunderna trevliga. Även om det är skitsvårt när man kämpar med att barnen ska äta och de inte vill. 

    Är du orolig för vikten så kontakta bvc tycker jag, de kan remittera vidare till barnläkare och dietist som ofta har lite knep för att lura i barnen extra kalorier. 

    Vi har fått näringsdryck på recept, det är en vällingliknande dryck som innehåller mer än dubbelt så många kalorier som välling, så nu har vi bytt ut kvällsvällingen mot en sådan. 

  • Jkpg Deluxe

    Instämmer om att göra maten "rolig"...vår son äter pyttefrukostar om det är "bara" vanlig fil och flingor, ostmacka osv. Men om jag gör i ordning en assiett med t.ex. några vindruvor, bananslantar, äppelklyftor, ostrulle, falukorvsstjärnor/blommor och en hjärtformad liten macka (bara ett exempel) så äter han lätt upp alltihopa!
    Och så ett litet glas hemgjord smoothie (frysta bär, naturell yoghurt, röd mjölk och en klick vaniljglass t.ex.) med färgglatt sugrör på det! ;)

  • Lilla Morran

    Hej TS! Vi har haft samma problem med vår tjej som nu är 4,5 år. Vi hade dietistkontakt första gången när hon var två år och har haft det ett par gånger till efter det. Den kontakten fick vi via BVC. Så länge barnet växer som det ska är det i regel ingen fara, barn i Sverige svälter sällan eller aldrig... Vår flicka får numera kosttillskott i form av vitamintabletter eftersom hon äter ytterst ensidigt. I övrigt får hon samma mat som vi andra äter, vi lägger upp väldigt lite av alla sorter som tillhör måltiden. Hon måste absolut inte äta upp, men vi uppmuntrar alltid barnen att smaka innan de säger att de inte gillar. Ibland fungerar det även på henne. Så mitt råd blir: håll koll på tillväxtkurvan, sluta tjata och erbjud henne varierad kost. Tala gärna med en dietist om ni är oroliga att hon inte får i sig alla näringsämnen. Lycka till!

  • cosinus

    Jag har en treåring som också tjorvar rätt rejält med maten. Dock går det ingen som helst nöd på henne viktmässigt (skulle gissa på 93 cm och 14.5 kg) så jag är inte alls bekymrad.

    Hennes äldre syskon däremot är i storlek som din tjej vid den längden. Killen som snart är 6 väger knappa 15 kg till 105 cm och han har alltid, alltid ätit lite. Aldrig klagat över hunger och alltid slutat äta så fort han blivit småsjuk och aptiten är också det sista som kommer tillbaka.

    Vi gjorde en kostregistrering hos dietist när han var 18 månader och vägde kring 8 kg men enligt henne så fick han i sig det han behövde hon rekommenderade dock att han skulle äta välling med olja i för extra energi och gärna fortsätta länge med vällingen så den har vi slutat med nu i höstas när han var 5.5 år.

    Det man märker på honom är att han dippar i energi inför måltiderna och det säger de på dagis också, precis innan lunch försöker de se till att han inte får så mycket motgångar för då totalt bryter han ihop. Han äter så lite så han precis håller sig flytande orkesmässigt. Jag tycker också att han orkar mycket sämre än vad man kan förvänta sig av en snart 6-åring. Han har ingen uthållighet när det gäller cykling, gång och annat. Han är otroligt duktig motoriskt och gör allt men orkar inte så länge. Men då vet jag inte om det har att göra med att han är liten (kortare ben, mindre cykel o s v) eller om det har att göra med att han inte orkar för att han äter lite.

    Nu, bara det senaste året upplever jag dock att han faktiskt börjat äta bättre. Inte alltid, långt ifrån men nu kan han faktiskt någon gång i veckan iaf äta en vettig portion, så det kanske finns hopp ändå :D För oss har det också gjort stor skillnad att han blivit äldre och inte är sjuk lika ofta för han har ganska lång återhämtningstid efter sjukdommar då han i princip slutar äta helt då.

    Några tips vet jag inte om jag har mer än att hålla på mattiderna, inte äta mellan och inte ha krav på att de ska äta upp. Däremot har vi krav på att han ska sitta vid bordet eller gå upp på sitt rum för övriga 3 syskon fixar inte att han springer fram och tillbaka och äter som det passar honom.

  • mammalovis

    Det jag tänker på är att barn har få saker de helt kan bestämma över själva och då är det lätt att de väljer att styra över mat, sömn och kiss och bajs. Ingen aning om det är så i ert fall.

    Har hon några favoriträtter, smaker?
    Får hon vara med och laga maten och provsmaka och därmed lockas i lite extra?
    Får hon välja och lägga upp sin mat själv?
    Funkar det med gratisbananen på Ica?

    Sedan handlar det nog om att ge henne mycket uppmärksamhet vid andra tillfällen än vid maten. Lek med henne 10 minuter per dag. Beröm henne för allt bra hon gör, så kanske maten blir mindre av en maktkamp. Då kvarstår dilemmat att göra matsituationerna trevliga utan tjat ...

    Jag har själv en treåring som äter väldigt olika, vissa dagar en halv smörgås, ibland två så för hennes del varierar matintaget med dagsform. Sedan tror jag att jag kommit på att när vi värmer lunchmaten från dagen innan äter hon mer om den först varit för varm. Sedan uppskattar hon mer "ren" mat än t ex wok, soppa som är ihopblandat. Om hon är väldigt trött ätr hon betydligt mindre och mer oinspirerat. Sedan får hon välling på kvällen så det går ingen nöd på henne.

    Ta med henne i matplaneringen och låt henne få bestämma någon gång. Visst kan det hända att de vill ha t ex låfflor (våfflor) varje gång, men att få bestämma ibland stärker ju självförtroendet. Låt henne följa med och handla, så kanske hon hittar något spännande i affären och då menar jag inte godis, kakor eller annat onyttigt.

    Lycka till att klura ut vad hon gillar!

Svar på tråden 3 åring som inte vill äta och inte klagar över hunger