Vi har gjort slut och livet känns över
Vi var ihop i tre år.. Vi gjorde slut förra veckan för vi inte hade någon framtid ihop. Jag älskar h*n och är kär i h*n, men att vara med denne innebär en konstant stress, rädsla, ensamhet och annat. H*n har aldrig behandlat mig dåligt, men pga dennes mycket krävande, speciella, arbete resulterar det i det.
Jag mår så överjävligt dåligt, trots att det var rätt beslut. H*n tyckte jag skulle prata med sin vän T vilket jag försökte ordna, T verkar inte ett dugg intresserad av det, vilket får mig att oroa mig sjukligt för att h*n är intresserad av mitt ex. Finns inget som talar för det, mer än att de är vanliga vänner som ses och drar ut på krogen och så. T är dessutom mitt ex kompis ex, men de tre jobbar ihop så inte så konstigt att h*n umgås med bägge... När jag frågat exet rakt ut så svarade h*n på ett sådant sätt att jag verkligen trodde på det h*n sa, att det ej finns något mellan dom.
Jag mår så jävla dåligt. Känns som att jag oroar mig för allting, undrar varför vissa inte hört av sig till mig och "beklagat sorgen", har jag gjort något? Oroar mig för att h*n ska träffa någon ny direkt, att h*n ska ligga runt,.. Allting. Sörjer inte bara mitt ex, utan i dag satt jag och grät för att jag nu inte heller får träffa mitt ex vän något mer.
Jag och mitt ex har bestämt oss för att vara vänner och fortfarande finnas för varandra, men oroar mig återigen över att h*n bara säger så för att jag inte ska vara lika ledsen..
Jag sitter uppe ensam på nätterna.. Tar attarax och dricker vin, allt för att döva smärtan av tomhet.
I somras träffade jag en person på en fest som jag tyckte var trevlig. Vi kan kalla honom K och h*n visade visst intresse för mig, men jag visade ingenting tillbaka, jag gjorde klart att jag var ihop med någon, och jag var inte intresserad heller på det sättet, men tänkte att h*n var en person jag ville bli vän med. La till K på FB men vi har aldrig pratat igen.
Jag blir knäpp av sorg, jag önskar bara att jag kunde dö i sömnen, eller jorden går under, vad som helst. Klarar inte detta. Funderar därför på att höra av mig till K från i somras bara för att jag vet att denne skulle bli ett bra rebound.
Jag vet själv att det är hemskt. Att det vore elakt. Men jag vet inget annat sätt att göra det här på, för enda gången jag känner någon slags livsglädje och lycka är när jag tänker på K.
Vet inte vad jag vill med detta. Jag ville kanske mest skriva av mig. Men jag vill bara ha någon, vem som helst just nu, som kan fylla detta fruktansvärda tomrum efter mitt ex.
Har någon varit i samma sits? Vad gjorde ni?
Jag och mitt ex hade tänkt skaffa barn och lägenhet i år. Nu känns det som att jag aldrig kommr hitta någon att skaffa barn med....... Jag är så ledsen.....
