Dricker för mycket alkohol
Jag känner att mitt alkoholdrickande börjar gå överstyr.
Om jag fortsätter som jag gör kommer min kropp inte att klara så länge till.
Hur ska jag göra för att dricka måttliga mängder alkohol?
Jag känner att mitt alkoholdrickande börjar gå överstyr.
Om jag fortsätter som jag gör kommer min kropp inte att klara så länge till.
Hur ska jag göra för att dricka måttliga mängder alkohol?
Drick inget alls under en period.
Tycker det är väldigt viktigt att man tar upp detta med sina närstående, inser man själv att man dricker för mycket så bör man söka hjälp bland familjen/vänner som sagt. Otroligt viktigt med stöd från de nära i sånna allvarliga situationer! Och det kan ju vara en bra början att prata om det, och på den vägen få professionell hjälp.
Lägg ner helt ts, jag höll på så i många år, alltså intalade mig att det bara är att dra ner på det, nu skall jag inte dricka så mycket, nu skall jag bara dricka rödvin för att jag tål inte det och bla bla. Man letar hela tiden nya sätt att få dricka sin älskade alkohol och man glömmer sig hela tiden. Jag tog en dag ett beslut och välkomnade min nykterhet för varje dag som gick, efter ett par veckor kom alla fucked up känslor och höll på att förstöra allt men min envishet var starkare! veckor blev till månader och jag kände efter ett halvår att jag gjort mig förtjänt av en fylla, som dessutom skulle bli så roligt eftersom jag inte druckit på så länge men ack vad jag bedrog mig.¨Skröt för vännerna hur duktig jag varit och dem klappade mig i ryggen och beundrade mig.
Fyllan blev en katastrof som nästan kostade mig livet, jag tålde nästan ingenting alls längre. När ångesten höll på att sakta strypa mig under ett par dagar efter tog jag ett nytt beslut och bestämde mig för att göra samma resa tillbaka till det helnyktra livet. Det var inte något svårt eller jobbigt...inte som jag trodde det skulle vara men den här gången hade någon sorts spärr slagit till för jag kunde inte ens tycka en kall öl vara så gott längre som jag brukade älska. Ju mer tiden gick destu längre ifrån drickat kom jag, min nykterhet blev bara mer och mer vän till mig. Nu har jag inte druckit en droppe på över ett år och jag mår så sjukt bra!! Även fast jag går på middagar eller på krogen med vänner så vill jag inget alls ha, det är så skönt att kunna ta bilen när jag vill, det är så skööönt att vakna varje dag och må bra. När jag tänker tillbaka på alla baksmällar och nerverna utanpå så tycker jag synd om mig själv. hur kunde jag utsätta mig för allt det där?
Det finns ingenting på denna jord som kan få mig att byta bort min nykterhet. Mina erfarenheter av alkohol är att den är fruktansvärt destruktiv och kan förvandla den snällaste person till en ren djävul. Det är fruktansvärt synd om en person som befinner sig i ett missbruk.
Nu är det så att jag klarade mig igenom allt det där utan hjälp men det kan bero på att jag fångade upp det i rätt tid. Jag rekomenderar ändå alla som känner det minsta illamående av sitt alkoholbeteende att söka vård, det är värt precis allt och hela ens liv att välkomna nykterheten. Livet blir helt underbart jag lovar och svär
Lyd mitt råd ts, du kommer inte ångra dig
Skippa tanken om att gå tillbaka till en nivå för vad du vill skall vara ett normalt drickande.. välj livet,
När man verkligen insett dr. Söker man hjälp!
Jag har flera gånger försatt mig i farliga situationer just för att jag dricker på tok för mycket och blir på tok för full.
(det har alltid varit snälla personer som sett till att jag inte råkat illa ut)
Jag var precis nyligen på en kryssning.
Jag vaknade inte upp dagen efter i min hytt utan i en tom hytt.
Jag promenerade direkt till min hytt.
Kan det ha varit någon vakt på båten som öppnade den tomma hytten som inte var min och lät mig sova där eller var det någon helt okänd person som gjorde det?
Jag kollade nu för en stund på foton på min mobil som är tagna på mig.
På ett av fotona syns det verkligen hur full jag var.
Det andra fotot är taget när jag tappat pengar på golvet på hytten samt att någons ena sko syntes på fotot.
Detta känns så tragiskt detta.
Låter som att du sålt lite sex där.
Känns inget vidare alls ju!
Men fattar inte vem det var som släppte in mig i den tomma hytten?
Jag bestämt mig för att sluta dricka alkohol helt då jag annars riskerar att min kropp säger ifrån helt dvs orkar inte längre.
Jag har inte alls samma energi och ork som innan utan börjar bli mer och mer sliten.
Väljer hellre livet.
Dock inga stora mängder men varje kväll, för att koppla av. Det blir 2-4 starköl, ibland ett par glas vin och en öl. Han blir lite småberusad varje kväll och när man inte dricker själv så upplevs han som jobbig. En kväll gick det för långt, han blev lite full och skulle absolut ha sex med mej fast jag inte ville. Det var inte så att han tvingade till sej sex men situationen kändes så obehaglig för mej när jag fick freda mej från hans ihärdiga försök. Jag fick nog och gjorde slut! Han har även två skolbarn som han har vårdnaden om och även om han bara dricker när dom lagt sej så känns det ändå helt fel för mej att han dricker varje dag. Jo jag har pratat med honom men han tycker inte att det är något fel att unna sej en kall öl på kvällen och han sover bättre då. Vad jag förstår så har han druckit på detta sättet i många, många år. Han pappa var alkoholist. Alkohol förstör och jag valde att lämna.
Känns så himla obehagligt att jag blev så full på kryssningen att jag inte minns hur jag hamnade i hytten som inte ens var min samt att jag minns inte vem jag var med i den hytten.
Helt klart ett uppvaknande att sluta dricka alkohol.