Min treåring säger att jag slår/är arg på honom? hjälp!
Min älskade pojke på tre år har hakat upp sig vid ett farligt beteende. Så fort man höjer rösten/blir arg säger han "du är arg på mig!" och ibland blir han ledsen. Det räcker med så lite. Även att du typ går på toa före honom, då blir han ledsen för att han inte fick gå på toa först. När man då säger att "Ja men gubben, mamma behövde gå på toa men du kan få gå nu" så blir han ibland jätteledsen och säger "du är arg på mig". Det spelar inte någon roll hur mycket man förklarar att man inte är arg.
Till saken hör att jag nästan aldrig är arg på honom. Men ibland höjer jag såklart rösten men inte alls skriker eller är hårdhänt eller något i den stilen. Jag skulle aldrig göra honom illa! Han får varje dag höra hur älskad han är.
Jag och hans pappa är skilda men kommer otroligt bra överrens. Har en sambo som varit med sedan han var 1½ år och det funkar helt perfekt.
Ibland om han gör något dumt och man säger åt honom så börjar han gråta och säger "du slog mig" eller att "pappa slog mig", "mormor slog mig" osv.... Då brukar jag sakligt säga att sådant där får man inte hitta på. Man får inte ljuga och det där är inte sant. Sedan försöker jag inte göra något större grej av det. Jag kan garantera att INGEN slår honom. Varken hans pappa, min sambo, jag eller mormor. Han är dyrkad av alla i sin omgivning!
Nu har han sagt på dagis att jag varit arg på honom. Oklart om han sa att jag slagit eller bara varit arg på honom. Hur som helst blir jag så otroligt ledsen att jag inte riktigt vet hur jag ska hantera det. det känns så otacksamt när jag verkligen älskar honom mest av allt och gör allt för honom.
Det kom fram för att vi pratade om min sons fantasi och jag då frågade om han brukar hitta på att jag eller någon annan slagit honom. Fröken sa då att han faktiskt sagt idag något om mig och att jag varit dum eller något liknande. Jag försökte förklara att han kan hitta på sådana saker och hon sa att han även sagt att något barn på dagis varit dumt fastän det inte var sant.
Hon hade inte tänkt ta upp detta med mig utan skulle ta upp det med mig om han skulle säga något igen. Men nu när jag frågade berättade hon detta.
Jag är nu livrädd att hon eller någon annan fröken ska göra en social-anmälan. Ni som jobbar på dagis får gärna svara hur ni går tillväga. Visst pratar man med föräldrarna först och visst har man i åtanke att barn kan hitta på saker? Jag tror säkert min son kan säga så igen...
Det har aldrig varit något annat strul med dagis och min son är lättsam och en riktigt glad och go unge!
Är dessutom höggravid och med hormonerna som flödar kände jag bara att det vart så känsligt. Vart jätteledsen och vet inte hur jag ska tackla detta.
Tänkte prata med dagisfröken igen men vill samtidigt inte göra någon stor grej av något som verkligen inte är något.....hjälp!