• Padda01

    Min treåring säger att jag slår/är arg på honom? hjälp!

    Min älskade pojke på tre år har hakat upp sig vid ett farligt beteende. Så fort man höjer rösten/blir arg säger han "du är arg på mig!" och ibland blir han ledsen. Det räcker med så lite. Även att du typ går på toa före honom, då blir han ledsen för att han inte fick gå på toa först. När man då säger att "Ja men gubben, mamma behövde gå på toa men du kan få gå nu" så blir han ibland jätteledsen och säger "du är arg på mig". Det spelar inte någon roll hur mycket man förklarar att man inte är arg. 

    Till saken hör att jag nästan aldrig är arg på honom. Men ibland höjer jag såklart rösten men inte alls skriker eller är hårdhänt eller något i den stilen. Jag skulle aldrig göra honom illa! Han får varje dag höra hur älskad han är. 

    Jag och hans pappa är skilda men kommer otroligt bra överrens. Har en sambo som varit med sedan han var 1½ år och det funkar helt perfekt.

    Ibland om han gör något dumt och man säger åt honom så börjar han gråta och säger "du slog mig" eller att "pappa slog mig", "mormor slog mig" osv.... Då brukar jag sakligt säga att sådant där får man inte hitta på. Man får inte ljuga och det där är inte sant. Sedan försöker jag inte göra något större grej av det. Jag kan garantera att INGEN slår honom. Varken hans pappa, min sambo, jag eller mormor. Han är dyrkad av alla i sin omgivning!

    Nu har han sagt på dagis att jag varit arg på honom. Oklart om han sa att jag slagit eller bara varit arg på honom. Hur som helst blir jag så otroligt ledsen att jag inte riktigt vet hur jag ska hantera det. det känns så otacksamt när jag verkligen älskar honom mest av allt och gör allt för honom.
    Det kom fram för att vi pratade om min sons fantasi och jag då frågade om han brukar hitta på att jag eller någon annan slagit honom. Fröken sa då att han faktiskt sagt idag något om mig och att jag varit dum eller något liknande. Jag försökte förklara att han kan hitta på sådana saker och hon sa att han även sagt att något barn på dagis varit dumt fastän det inte var sant.
    Hon hade inte tänkt ta upp detta med mig utan skulle ta upp det med mig om han skulle säga något igen. Men nu när jag frågade berättade hon detta. 

    Jag är nu livrädd att hon eller någon annan fröken ska göra en social-anmälan. Ni som jobbar på dagis får gärna svara hur ni går tillväga. Visst pratar man med föräldrarna först och visst har man i åtanke att barn kan hitta på saker? Jag tror säkert min son kan säga så igen...

    Det har aldrig varit något annat strul med dagis och min son är lättsam och en riktigt glad och go unge! 

    Är dessutom höggravid och med hormonerna som flödar kände jag bara att det vart så känsligt. Vart jätteledsen och vet inte hur jag ska tackla detta.

    Tänkte prata med dagisfröken igen men vill samtidigt inte göra någon stor grej av något som verkligen inte är något.....hjälp! 
          
                

                         

  • Svar på tråden Min treåring säger att jag slår/är arg på honom? hjälp!
  • Padda01
    kishi skrev 2013-11-20 13:01:14 följande:
    Ang hur vi pedagoger gör med anmälningar - vi måste göra anmälan vid minsta misstanke. Om barnet säger nåt misstänksamt eller vi hittar blåmärken osv. Om ditt barn säger att du slår honom på dagis måste de anmäla. Självklart ska de prata med dig men anmälan ska göras ändå oavsett vad du då säger. Det är i mötet med socialtjänsten som ni sedan diskuterar detta. Du är oskyldig, oroa dig inte. Socialtjänstens mål är inte att ta barnet ifrån dig som många tror. Det är alltid det sista de vill. Det gör de när de måste. Men anmäla måste man alltid då det är omöjligt att veta om barnet ljuger eller inte. Anmälan ska ske vid minsta misstanke, alltid för att skydda barnet. Om föräldern faktiskt slår och säger att barnet hittar på, det ska inte få hända. Därför måste man alltid anmäla. Sen kanske de inte är så nogranna på ditt dagis, det ser olika ut hur seriöst man tar sitt uppdrag. Men så är det enligt lagen.



    Jag förstår hur du menar men allvarligt talat? Man måste väl se en helhet, inte bara svart eller vitt! Annars måste det väl bli anmälningar till soc varje dag???Sen vet jag inte exakt vad han sagt, kanske bara att jag varit arg eller dum eller något. Jag tycker självklart man ska anmäla vid misstanke men inte för att ett barn säger en gång att en förälder varit dum. Han sa också att vi hade flygplan i taket...

    Om min pojke mår bra i övrigt, de aldrig sett några blåmärken, han har en livlig fantasi pratat man då först inte med föräldrarna för att se vad det kan bero på? Jag är säker på att det är en form av trots eller att han märker att han får en reaktion och vill testa...

    Blir livrädd om dagisfröknar gör så som du skriver....självklart ska det anmälas om en misstanke finns, men om fröken själv tror det är fantasi?
  • Mylla

    Jag tror det är en slags test eller trots, det är lite samma sak, barnet testar din stabilitet. Prova att sätta rätt ord på saker och ting, varje gång, istället för det barnet säger som är fel. Var lugn och låtsas att du inte bryr dej så mycket. Barnet är för litet för stora förklaringar.

    Mina barn kunde säga ganska mycket tok om sina dagisfröknar som uppenbarligen inte stämde. Gud vet vad de sagt om mej.  

  • kishi

    Jag sa att vi måste anmäla om han säger att du slår honom, inte om han säger att du är dum eller arg. Jag förstår att du känner dig jävligt utsatt, jag har också barn och känner mig lika utsatt. Det blir en hel del anmälningar ja, oftast som inte leder nånvart. Men det har blivit striktare regler kring detta på senare år då det visat sig att pedagoger sällan anmäler för att de har en så nära relation till föräldrarna och inte kan tro nåt ont om dom. Därför vi måste anmäla vid minsta misstanke för att så många barn har farit illa . Tro mig det värsta jag vet är att ha gjort en anmälan där föräldern var oskyldig . Men de ggr jag anmält och det varit tvärtom....se det så. Nu råkar du vara oskyldig men lilla Kalle som blir slagen å säger det på dagis, om så än bara en gång , hans föräldrar är inte det ... Därför måste allt anmälas .


    Padda01 skrev 2013-11-20 13:25:56 följande:
    Jag förstår hur du menar men allvarligt talat? Man måste väl se en helhet, inte bara svart eller vitt! Annars måste det väl bli anmälningar till soc varje dag???Sen vet jag inte exakt vad han sagt, kanske bara att jag varit arg eller dum eller något. Jag tycker självklart man ska anmäla vid misstanke men inte för att ett barn säger en gång att en förälder varit dum. Han sa också att vi hade flygplan i taket...

    Om min pojke mår bra i övrigt, de aldrig sett några blåmärken, han har en livlig fantasi pratat man då först inte med föräldrarna för att se vad det kan bero på? Jag är säker på att det är en form av trots eller att han märker att han får en reaktion och vill testa...

    Blir livrädd om dagisfröknar gör så som du skriver....självklart ska det anmälas om en misstanke finns, men om fröken själv tror det är fantasi?

  • kishi

    Det är i mötet sedan som man diskuterar sonens fantasi osv det är där man reder ut .. Ingen som kommer kasta sig över dej, det beror ju helt på vad som ligger bakom anmälan. Men anmälan måste göras . Så är det bara. Sen om alla pedagoger följer det är nåt helt annat . Se inte bara utifrån dig sj, samma gäller för alla för att maximalt skydda barnen . Kan ses som överdrivet och ÄR överdrivet i många fall ju MEN likväl livsviktigt . För att fånga upp de som far illa måste man göra såhär . Se det så.


    kishi skrev 2013-11-20 22:51:05 följande:
    Jag sa att vi måste anmäla om han säger att du slår honom, inte om han säger att du är dum eller arg. Jag förstår att du känner dig jävligt utsatt, jag har också barn och känner mig lika utsatt. Det blir en hel del anmälningar ja, oftast som inte leder nånvart. Men det har blivit striktare regler kring detta på senare år då det visat sig att pedagoger sällan anmäler för att de har en så nära relation till föräldrarna och inte kan tro nåt ont om dom. Därför vi måste anmäla vid minsta misstanke för att så många barn har farit illa . Tro mig det värsta jag vet är att ha gjort en anmälan där föräldern var oskyldig . Men de ggr jag anmält och det varit tvärtom....se det så. Nu råkar du vara oskyldig men lilla Kalle som blir slagen å säger det på dagis, om så än bara en gång , hans föräldrar är inte det ... Därför måste allt anmälas .

  • kishi

    Vill även tillägga att våra chefer är extremt noggranna med detta och det här är direktiven vi har . Alla chefer tolkar lagen på olika sätt, hos oss är det såhär och det är så vi är tvungna att göra i min enhet. Det betyder inte att alla gör likadant.


    kishi skrev 2013-11-20 22:59:50 följande:
    Det är i mötet sedan som man diskuterar sonens fantasi osv det är där man reder ut .. Ingen som kommer kasta sig över dej, det beror ju helt på vad som ligger bakom anmälan. Men anmälan måste göras . Så är det bara. Sen om alla pedagoger följer det är nåt helt annat . Se inte bara utifrån dig sj, samma gäller för alla för att maximalt skydda barnen . Kan ses som överdrivet och ÄR överdrivet i många fall ju MEN likväl livsviktigt . För att fånga upp de som far illa måste man göra såhär . Se det så.

  • pluvdo

    Sonen hade en period för några veckor sedan då han plötsligt kunde sitta och se jättesur ut på bussen eller så bara för att sedan, när jag frågade varför han var sur, högt säga att han var sur på någon som satt framför oss eller så. Utan anledning, förstås. Jättepinsamt för mig, förstås.

    Jag tror att förskollärare har så stor erfarenhet av hur barn är så det skall nog till mer för att någon skall anmälas än att dess barn säger "Mamma är dum." typ.


    Men först skall jag gå in i garderoben och säga pisspotta... men säg det inte till mamma.
  • Ano Nymast
    kishi skrev 2013-11-20 13:01:14 följande:
    Ang hur vi pedagoger gör med anmälningar - vi måste göra anmälan vid minsta misstanke. Om barnet säger nåt misstänksamt eller vi hittar blåmärken osv. Om ditt barn säger att du slår honom på dagis måste de anmäla. Självklart ska de prata med dig men anmälan ska göras ändå oavsett vad du då säger. Det är i mötet med socialtjänsten som ni sedan diskuterar detta. Du är oskyldig, oroa dig inte. Socialtjänstens mål är inte att ta barnet ifrån dig som många tror. Det är alltid det sista de vill. Det gör de när de måste. Men anmäla måste man alltid då det är omöjligt att veta om barnet ljuger eller inte. Anmälan ska ske vid minsta misstanke, alltid för att skydda barnet. Om föräldern faktiskt slår och säger att barnet hittar på, det ska inte få hända. Därför måste man alltid anmäla. Sen kanske de inte är så nogranna på ditt dagis, det ser olika ut hur seriöst man tar sitt uppdrag. Men så är det enligt lagen.
    Om ni anmäler för varje gång en 3-åring inte förstått skillnaden mellan att slå och att vara arg, hur tror du då att Soc reagerar när de får in en riktig anmälan från er?
    Det låter som att ni skulle behöva en hel del utbildning i att det tillhör en utvecklingsfas hos en del barn att inte kunna skilja på/sätta ord på negativa känslor hos dem själva och andras handlingar.
  • vampyria2

    Jag hade samma problem med min ena dotter när hon var runt den åldern, hm fast hon skulle snart fylla fyra.

     Hon sa en dag till mig att hennes pappa hade slagit henne (vi var skilda) son tur är så vet jag att hennes pappa aldrig någonsin skulle göra så mot henne så jag ringde direkt upp honom och sa när hon hörde att jag hade fått höra att han hade slagit henne och vad han hade att säga om det, hon blev ju paff och sa att hon hade skojat.
    Veckan efter så ringer telefonen hemma hos mig och det är hennes pappa som säger samma sak till mig, dottern ångrar sig direkt och tar tillbaka det hon hade sagt.

    Vi gjorde som så att vi träffades och satt ner och pratade med henne, sa att om någon slår henne så vill vi veta det och kunna veta att det hon säger är sant men om hon hela tiden "busar" med oss genom att säga att den andre har gjort det så kommer det att bli svårt att tro henne om hon säger det om någon annan också. 
    Vi pratade naturligtvis på hennes nivå men var väldigt bestämda så att hon förstod att det var viktiga saker vi pratade om.

    Vi valde dessutom att förklara på dagis om vad som hade hänt just för att de skulle vara beredda på att det kunde hända, var så skönt att vi var skilda och att vi båda hade blivit "anklagade" av dottern för då kändes det mer som att de skulle tro på oss.
    Nu hade vi ett bra förhållande med dagiset och de skrattade lite och sa att det var inte första gången de hörde om detta och att vi skulle inte vara oroliga, de visste att vi var bra föräldrar som aldrig skulle göra så mot henne, det var skönt efter att ha varit så orolig över hur man skulle bli bemöt när man tog upp en sån sak.

    Jag tror faktiskt att ni skulle tjäna på att prata med dagiset och lyfta problemet, du skulle slippa gå omkring och vara så nervös över det då. 

  • Padda01

    Tack för era svar. Fick väldigt ont i magen av det du Kishi skriver.


    Självklart ska man anmäla om det kan misstänkas att ett barn far illa. Men enligt mig är det en tolkningsfråga som allt annat. Hur väljer man att tolka lagen? Jag tycker att man i sig själv ska känna en känsla att det faktiskt kan vara så. Jag skulle som dagisfröken inte vilja anmäla någon med känslan att "jag vet att kalle har en otroligt livlig fantasi just nu, han säger att mamma ha slagit honom men jag tror inte det minsta på att det är sant". Om jag däremot har andra anledningar att tro att kalle mår dåligt, kan ha det dåligt hemma, och han säger en sådan sak tycker jag det är en annan sak. Jag hoppas att personalen pratar med varandra om ´de är osäkra och inte tror det hänt och gör en samlad bedömning.    


    Om Kalle skulle säga till fröken "vet du, hemma hos oss har vi inte någon toalett utan vi bajsar på golvet". Ska denne då anmäla direkt, även om hon inte tror det är sant, för det KAN ju vara så att Kalle far illa om det låter som misär där hemma. Jag hoppas, och tror, att man avvaktar för att se om något annat talar för att det skulle vara en dålig miljö där hemma. Typ att Kalle säger det ofta, har smutsiga kläder, luktar illa eller något.


    Syftet med lagen borde ju försvinna om inte dagispersonalen får använda den när det faktiskt känns relevant. Att man faktiskt har en misstanke.


    Jag har pratat med sonen, hans pappa och bonuspappa. Eftersom vi alla upplevt detsamma (fast bara jag som blivit uthängd på dagis) jobbar vi mot samma mål att vara extra tydliga för att få bort detta beteende. Vi skuldbelägger honom inte men försöker vara tydliga och förklara på hans nivå. även om det är jättesvårt. jag tror han blandar ihop att vara arg och att slåss.


    På dagis och här hemma ´pratar vi mycket om att vara en bra kompis och hur man inte är det. detta väcker nog mycket tankar som ger många uttryck. Han är ju världens goaste och gladaste pojke och har väldigt mycket känslor. Han är väldigt känslig för vad som är rätt och fel och har otroligt mycket empati, kanske är det denna sida som får honom att utforska, fundera?


    Hur som haver så har detta varit otroligt jobbigt för mig. Jag tog ju därför upp det med personalen. har gjort det igen med den berörda fröken och hon säger att de är skyldiga att anmäla om de misstänker att barnet far illa men att de INTE misstänker att min son gör det.


    Känner mig lättad om jag ändå har en liten klump i magen kvar. Hoppas att han slutar hitta på dessa saker. Om han fortsätter så förstår jag om dagis gör en annan bedömning och isdådanafall är det inget jag kan påverka. Jag vet ju att jag är en bra förälder och får då hoppas att även sociala skulle förstå det. det känns skönt att vi kring barnet är samlade och kämpar för hans bästa, hade inte varit så kul om man var i en vårdnadstvist eller liknande.


    Tack för er som tagit sig tid att svara. Kan säga att jag varit helt utmattad sedan detta hände. Träffade min känsligaste punkt. Jag lever för att vara mamma till min son och det kändes så jobbigt att han skulle hitta på just detta. Kunde han inte säga att ett monster slog han eller ett spöke? haha ja ni fattar....


    Kram!                       

  • Killerhillary

    Kram till dig med, och hoppas du snart får lite kraft åter! Och hoppas också att sonen får ett nytt fokus för sina fantasier. Det känns enklare att hantera fantasier av typen "flygplan i taket". 

  • maba

    Apropå anmälningsplikt på förskolan så har jag varit med och gjort en anmälan som formulerats just så "Vi på förskolan tror att det här handlar om fantasi och testande, men OM ni får in anmälningar från annat håll också så ska ni veta att lilla Kalle har sagt på förskolan att han blir slagen hemma." Föräldrarna tyckte inte att det var kul såklart, men förstod att vi trodde på dem och att det inte på något sätt var ett hot mot dem som föräldrar i och med att de (nästan helt säkert) var oskyldiga och tog väl hand om sina barn. Hade det dock varit så att de slog sina barn och hade orosanmälningar från grannar t.ex, så kunde vår anmälan bli en bitvis ett pussel som de på soc höll på att lägga.

  • pluvdo
    kishi skrev 2013-11-20 22:51:05 följande:
    Jag sa att vi måste anmäla om han säger att du slår honom, inte om han säger att du är dum eller arg. Jag förstår att du känner dig jävligt utsatt, jag har också barn och känner mig lika utsatt. Det blir en hel del anmälningar ja, oftast som inte leder nånvart. Men det har blivit striktare regler kring detta på senare år då det visat sig att pedagoger sällan anmäler för att de har en så nära relation till föräldrarna och inte kan tro nåt ont om dom. Därför vi måste anmäla vid minsta misstanke för att så många barn har farit illa . Tro mig det värsta jag vet är att ha gjort en anmälan där föräldern var oskyldig . Men de ggr jag anmält och det varit tvärtom....se det så. Nu råkar du vara oskyldig men lilla Kalle som blir slagen å säger det på dagis, om så än bara en gång , hans föräldrar är inte det ... Därför måste allt anmälas .
    Men först skall jag gå in i garderoben och säga pisspotta... men säg det inte till mamma.
  • aynaT

    Min dotter säger/gör likadant just nu. Oftast i situationer där hon inte får göra som hon vill. Då säger hon att hon är arg och att jag/pappa/mormor slog henne. Hon verkar vara i en sån ålder där hon testar gränserna och ser vad hon kan "komma undan med". Försöker komma på bra sätt att förklara för henne att man inte ska säga såna saker som inte är sanna och att vi aldrig skulle slå henne för att vi älskar henne, men jag hoppas ju så klart på att det här är något övergående som hör till åldern.

  • Cakes

    Hej,

    Ett tillägg angående hur förskolepedagoger måste anmäla och inte. Jag har nyligen studerat just socialtjänstlagen och vad de säger om anmälningsskyldighet etc. Det står att "förskolan får själva INTE göra en förhandsbedömning utan är skyldiga att anmäla allt till socialtjänsten, som i sin tur gör sin bedömning". Så även fast man tycker att det är fel att man inte diskuterar det med kollegor innan man anmäler så beror det på just hur lagen säger.

    Men som sagt, socialtjänsten har då ett samtal med föräldrarna och om det DÅ visar sig att barnet bara har haft livlig fantasti eller något - då gör man inget mer. Man hamnar inte ens i något registerer.

    Men förstår ändå din oro!

  • Cakes

    Oj, nu såg jag visst att tråden var gammal. My mistake! ;)

  • blubbblubb
    Cakes skrev 2014-02-03 15:01:28 följande:

    Hej,

    Ett tillägg angående hur förskolepedagoger måste anmäla och inte. Jag har nyligen studerat just socialtjänstlagen och vad de säger om anmälningsskyldighet etc. Det står att "förskolan får själva INTE göra en förhandsbedömning utan är skyldiga att anmäla allt till socialtjänsten, som i sin tur gör sin bedömning". Så även fast man tycker att det är fel att man inte diskuterar det med kollegor innan man anmäler så beror det på just hur lagen säger.

    Men som sagt, socialtjänsten har då ett samtal med föräldrarna och om det DÅ visar sig att barnet bara har haft livlig fantasti eller något - då gör man inget mer. Man hamnar inte ens i något registerer.

    Men förstår ändå din oro!


    Men vad menas med förhandsbedömning?
    En förhandsbedömning kan ju vara att prata med kollegier och föräldrarna. Det kanske är olämpligt.
    Samtidigt gör man ju en analys av allt man hör, och det är väl först när ord och beteende stämmer ihop som någon reagerar.

    Jag ser det som självklart att förskolan anmäler om de ens har minsta misstanke om att mitt barn misshandlas hemma och att det absolut inte ska hjälpa att jag som förälder säger till förskolan att så är fallet. Samtidigt så kan man ju inte anmäla alla barn som säger att någon är dum så fort det inte får som de vill på samma sätt som jag inte polisanmäler förskolan för att de serverade vin till min dotter när hon var 4 år.

     
Svar på tråden Min treåring säger att jag slår/är arg på honom? hjälp!