HJÄLP!!!!Kan jag rädda min son från vår olämpliga biologiska familj?

För att göra en lång historia lite kortare ;

Jag har sedan 2 år tillbaka varit separerad från min sons pappa.
Vi kallar honom X för enkelhetens skull.
Han är bitter på mig och använder vår son för att komma åt mig känslomässigt och för att kunna utöva makt mot mig. 

Här är lite bakgrund till anledningen att jag är rädd för min biologiska familj
så ni lättare ska kunna få grepp om situationen :

Från 5 års ålder till ca 11 blev jag våldtagen av min 10 år äldre bror,
därefter var det andra som utnyttjade mig sexuellt med min mammas vetskap.
Jag blev självdestruktiv och hatisk mot mig själv redan som 10åring.

Jag har gått i terapi på olika instanser från att jag var 17 (är idag 29) och har fått fler minnesbilder med åren. 
Något jag minns väldigt tydligt är att mamma hämtade mig från hans rum vid ett av tillfällena.
Hon visste alltså vad som pågick men la locket på. 
Hon lät mig även som 13åring vara ensam med en av hennes klasskamrater från komvux (som hon var medveten om var dömd pedofil. 
Massor av tillfällen utsatte hon mig för farliga situationer.
Någon ringer till mamma.en fd arbetskamrat till min pappa (som för övrigt bodde i Brasilien vid tidpunkten) till mamma och presenterade sig som " vän" och berättade för min mamma att han hade kort tid kvar att leva och gärna skulle vilja träffa oss barn en sista gång innan han lämnade jorden.  
Jag och min 6 år yngre lillebror hade träffat denna äldre man vid 2-3 tillfällen och jag upplevde honom som otäck. 
Min mamma hade aldrig träffat honom men körde ändå dit oss,
släppte av oss hos den spritstinkande mannen och körde iväg.

Vi var rädda och kände oss illa till mods, med rätta.
Mannen var full och kladdade på oss innan han däckade och jag kunde ta min bror i handen och fly.

Kort och gott,  min uppväxt är byggd på otrygghet med olämpliga människor.
Min äldre bror har dessutom andra defekter,  han har tex försökt ta livet av min kära mor med stryptag.
Inför en massa folk.

Det är en väldigt sjuk människa utan några som helst spärrar.
Han har dessutom en son som idag är 9 eller 10 år gammal.

I Mars 2011 bröt jag kontakten med både min mamma och äldre bror.
Jag hade nämligen fått reda på (genom en stämningsansökan min bror visade mig) att hans sons mamma har misstankar om att övergrepp av min bror begås mot pojken.

Jag bestämde mig för att konfrontera mina gamla spöken och tog upp med mamma om min barndom som hon påstår att hon aldrig varit medveten om.

Jag förklarade att jag var orolig för pojken och att hon nu har bollen i sin hand.
Jag vågade själv inte gå vidare till myndigheter pga att min bror som sagt inte har spärrar,
jag har en egen son att se till i första hand.

Hon agerade aldrig här heller.

Hur eller hur, så var X en drivande kraft till att jag skulle bryta kontakten.
Vi var rörande överens om att aldrig någonsin låta dessa människor komma nära vår son.
Jag har fått lova X att aldrig ta kontakt med dom igen även de stunder jag saknar en familj.
De hade redan gjort tillräcklig skada. Jag har även sms från honom som intygar detta.

I februari 2012 gick jag ifrån X.

Sen dess har det funkat bra de gånger jag strykt honom medhårs,
dvs lovat honom att inte träffat män, inte sagt emot honom när han säger att jag är en dålig mamma,berättar hur fantastisk han är och att han har rätt och jag fel osv.

De gånger jag stått på mig däremot  har jag fått tusenfalt tillbaka och han har hotat med att ta pojken ifrån mig och hänvisa att jag är en dålig förälder pga min bakgrund :
gått i terapi i 12 år och lever idag ett liv med ”enbart” Bulimi som jag jobbar stenhårt med att bli fri ifrån, jag har slutat skada mig själv sen 7 år tillbaka och är väldigt mycket gladare idag.
Jag dricker ingen alkohol men går på antidepressiva.
Han hämtat/lämnat som han känt för, bara köpt ett fåtal plagg under 2 år trots han har halva bb.

 Nu till det aktuella momentet då:

Jag har sagt att jag vill sköta hämtning/lämning via dagis så vi slipper konflikter när vi sköter det hemma så pojken slipper höra/se/känna spänningarna.
Dessutom vill jag att han köper sina egna kläder hädanefter så jag slipper stå för den biten själv.
Kan han inte lägga hälften på grejerna, får han helt enkelt köpa sina egna.

X blev rasande och slängde ut mig.
Efter det skickar han ett sms med något i stil med ” pojken ska få fira jul med sin mormor i år”

Han har hotat med detta innan, när han vart bitter och förbannad på mig.
Men eftersom jag alltid vikt ner mig och erkänt honom som ”alfahanne” så har det aldrig gått så långt.

Denna gången tänker jag stå på mig, annars kommer det aldrig sluta.
Det har som sagt varit så här i två år utan förändring.

Jag har sparat blogginlägg från den tid det var som jobbigast och då han även hotat mig.
Som sagt även sms, dels med underliggande hot/utpressning.

Kan dessa vara behjälpliga i min sits?
 Jag är fullkomligt livrädd att min son ska få en relation till dessa människor.

Jag pratade senast idag med familjerätten som jag bett om hjälp tidigare med schema.
Hon hade aldrig skickat ut nån kallelse pga X hade ringt in och påstått att vi redan löst den biten.
Vilket vi inte hade.
Nu kommer dom skicka en kallelse till X igen, händer samma sak som förra gången blir det samma utfall,
men då ska man tydligen gå vidare till Tingsrätten.
Jag hade stora förhoppningar om att få hjälp av FR men det kan jag uppenbarligen glömma.
 
Jag kommer aldrig beröva sonen hans pappa, men som det ser ut nu så använder han grabben för egen vinning och jag funderar på att söka ensam vårdnad med umgängesrätt.

 Idag kom förresten ytterligare en indikation på att de kommer fira jul hos min mamma.
Därav skriver jag detta för jag är livrädd och utom mig av oro. 

Mina frågor är: