ensamstående mot min vilja

mammatilltheo

Äldre 6 Nov 20:00
6 svar

Visa endast Anmäl

ensamstående mot min vilja

hej!
är det någon annan som har varit med om detta fruktansvärda öde som jag o min 2 årige son varit. den 24 juni var min sambo ute o körde med en kompis på sin sista mc runda innan han skulle sälja den. då jag fick de värsta samtal i hela mitt liv! min Andreas hade varit med om en olycka på e22. han avled. hastigt o lustigt var jag då en ensamstående mamma. mot vår vilja.
varje dag är en kamp. jag har flyttat från vårt hus som vi bara bott i i ett år. vår lille son ropar på pappa, undrar vart han är, o vad det är som händer, vad svarar man då? jag har så mkt som ska göras nu med allt som kommer till vid ett dödsfall. orkar inte..
hela mitt liv e upponer. hade de inte varit för vår lille son hade jag inte rest mig igen efter detta. saknaden o tomheten jag känner är den värsta. att inte kunna ringa o berätta alla framsteg som theo gör. att inte kunna få höra hans röst, känna hans lukt o närhet.
nånstans väntar jag fortfarande på att han ska komma hem. hur sdka jag kunna gå vidare efter en sån här händelse??

nu tänker jag. jag borde ju inte vara ensam om detta?! jag är 24 år.. trodde mitt liv var på gång att bli de liv som jag alltid velat ha. men på vår första semesterdag händer det som inte får hända! o jag ska börja om från början fast med ett barn också.
/trasig familj
- «
- ‹
- Sida 1 av 1
- 1
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden ensamstående mot min vilja
Hannah76

Äldre 6 Nov 20:03
#1

Visa endast Anmäl

Åh... Beklagar er förlust och er sorg.

Har du något kontaktnät? Familj/släkt/vänner? Har du fått hjälp att prata och hjälp med att bemöta ditt barn i sorgen?
mammatilltheo

Äldre 6 Nov 20:06
#2

Visa endast Anmäl

Hannah76 skrev 2013-11-06 20:03:37 följande:
Åh... Beklagar er förlust och er sorg.

Har du något kontaktnät? Familj/släkt/vänner? Har du fått hjälp att prata och hjälp med att bemöta ditt barn i sorgen?
ja, jag har haft kontakt med en barnpsykolog men de säger att jag ska va ärlig o rak o berätta för honom vad som hänt. pappa kommer aldrig mer hem, han är död. jag kan inte säga det till vår son. min familj står mej nära o likaså vännerna. men känner mig ändå som ensammast i världen. :(
Hannah76

Äldre 6 Nov 20:10
#3

Visa endast Anmäl

mammatilltheo skrev 2013-11-06 20:06:23 följande:
ja, jag har haft kontakt med en barnpsykolog men de säger att jag ska va ärlig o rak o berätta för honom vad som hänt. pappa kommer aldrig mer hem, han är död. jag kan inte säga det till vår son. min familj står mej nära o likaså vännerna. men känner mig ändå som ensammast i världen. :(

Skönt att du har dom nära, men jag kan förstå att det känns väldigt ensamt iaf. Orättvist, detta var ju inte alls så som du tänkt dig det. Och så har du ingen att vara arg på och skälla ut..

Kan tänka mig att det är svårt att säga det till sitt barn, eller säga det högt öht.
mammatilltheo

Äldre 6 Nov 20:14
#4

Visa endast Anmäl

Hannah76 skrev 2013-11-06 20:10:26 följande:

Skönt att du har dom nära, men jag kan förstå att det känns väldigt ensamt iaf. Orättvist, detta var ju inte alls så som du tänkt dig det. Och så har du ingen att vara arg på och skälla ut..

Kan tänka mig att det är svårt att säga det till sitt barn, eller säga det högt öht.
fruktansvärt tungt. vi hade hela livet framför oss. han blev 27 år. o så nu ska jag tänka på att gå vidare med vårt nya liv. de liv jag adlrig önskat. har så svårt att acceptera att de e över. svårt att förstå att jag aldrig kommer få höra hans röst. minsta lilla motgång nu känns som om hela livet rasar ännu en gång.
cirkusmusen

Äldre 6 Nov 20:22
#5

Visa endast Anmäl

Först vill jag beklaga det som hänt er. Kan inte ens föreställa mig hur det är.

Jag förstår att du tycker att det är jobbigt att berätta för din son med de exakta orden, men du behöver inte vara rädd för det, barn kan hantera döden mycket bra och de är oftast väldigt nyfikna. Försök så tror jag även att din lille son kan trösta och hjälpa dig. Barn har en underbar förmåga att se något ljust när det är som mörkast. Låt han läka dig lite.
Hannah76

Äldre 6 Nov 20:26
#6

Visa endast Anmäl

mammatilltheo skrev 2013-11-06 20:14:56 följande:
fruktansvärt tungt. vi hade hela livet framför oss. han blev 27 år. o så nu ska jag tänka på att gå vidare med vårt nya liv. de liv jag adlrig önskat. har så svårt att acceptera att de e över. svårt att förstå att jag aldrig kommer få höra hans röst. minsta lilla motgång nu känns som om hela livet rasar ännu en gång.

Jag antar att det är just detta du får hjälp med, att acceptera och komma vidare. Men sorg är svårt, det går inte att tvinga sig förbi. Men rätt som det är så kommer det ljusglimtar, sen blir de fler och fler, och sen blir de längre.

«
‹
Sida 1 av 1
1
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden ensamstående mot min vilja

ensamstående mot min vilja

INNEHÅLL