Min väninna förlorade tvillingar i v 22

Det har blogginlagget och kommentarfaltet har flera bra rad. blogg.dn.se/etikettfragan/2011/02/13/etikettspalten-ga-aldrig-bara-forbi-en-manniska-i-sorg/

För två år sedan dog en av mina bästa vänners sambo. Jag var i samma sits som du vad ska jag säga, hur ska jag göra? Jag skrev ett sms att jag fanns här för henne och sen höll jag mig borta och tänkte att det var bäst om hon fick avgöra. Det ångrar jag idag, vi har knappt någon kontakt alls och jag saknar henne massor! Så åk hem till henne tycker jag, vad är det värsta som kan hända? Finns ju lixom inga ord som gör det bättre, men kanske kan du laga mat åt henne, städa eller bara vara där lixom...

Hej du. Klart du får vara ledsen, man vill ju aldrig se dom man älskar/tycker mycket om må dåligt. I min familj har vi nyligen mist två personer väldigt tätt, den första sorgetiden var jättejobbig men efter en tid känns det nu lite bättre. Det som jag blev väldigt "glad" över den första tiden var att det kom så mycket oväntat besök som dök upp med mat, fika, nybakat bröd. Sånt som man under sorgen inte har en tanke på, men äta måste man ju. Besöket stannade en stund och pratade om allt, minnen av de avlidna men också så mycket annat och även om sorgen alltid fanns där i bakgrunden var det så skönt att ha sällskap och lyssna på nått annat än sina egna tankar. Så mitt råd är att gå hem till din väninna och visa att du vill finnas för henne. Låt henne prata om hon vill annars bara sitt tyst känn av lite du behöver ju inte stanna länge om du märker att hon inte orkar.

Det kunde ha varit mig du pratade om. Jag förlorade mina tvillingar i vecka 22 för snart 3 år sen. 

På Spädbarnsfondens hemsida finns en jättebra sammanfattning av hur anhöriga kan hjälpa: http://spadbarnsfonden.se/Page.asp?PageId=503

Men det viktigaste rådet jag kan ge dig är: Visa att du finns där och lyssna, lyssna, lyssna. Hon kommer vilja prata om sina barn mycket och länge. Inte bara första veckorna eller månaderna, även sen. Jag blir överlycklig när någon kommer fram till mig och frågar något om Klara och Gustav. Det värmer i mammahjärtat. 

Hjälp dom med praktiska saker. De mest basala sakerna som att få i sig mat känns fullkomligt oviktigt när man precis har dykt ner i det djupaste svarta hålet som finns. Laga matlådor och gå över till dom. 

Säg inte "Hör av dig om du vill prata" eller "Säg till om jag kan hjälpa till med något". Man är inte kapabel att tänka så. Säg istället "Jag har lagat en lasagne som jag vill komma över med, passar kl 18?".

Ett smycke som påminner om barnen är väldigt fint.

Jag vore glad om du ville inboxa mig. Jag är med i en facebookgrupp för folk som har förlorat tvilling/tvillingar och vill gärna bjuda in henne där. Där finns fantastiskt stöd att få från de som varit i exakt samma situation som hon.

Du verkar vara en väldigt fin vän. Jag har en gammal vän som har gjort många fina småsaker som betyder oerhört mycket för mig. På min första morsdag utan barn skickade hon ett paket på posten med roligt mönstrade näsdukar med  motiveringen "Ska man gråta ska man gråta med klass". Det fick mig att skratta mitt i all bedrövelse.

Ta hand om dig och visa att du finns där för dom. 

Det tycker jag att du gör rätt i, åk dit med lite mat och bara låt dem prata om de vill, kasta sig på ska man inte göra, utan om dom vill prata så gör dem de själva och man lyssnar och stöttar. Jag skulle nog göra som dig, handla hem lite goa saker och åka dit och så märker man om de vill ha en där eller om de vill vara ifred, du kan fråga lite försiktigt om det är okej att du är där.. Och det viktigaste av allt är att tillåta dig själv att vara ledsen, det kallas medkänsla.. Styrkekram

Vad skönt att få lite konkreta tips och råd. Stort tack för det.
Och skönt att få höra att det faktiskt är ok även för mig att sörja för det gör jag. Jag tycker det är jobbigt att jag får noll förståelse från min sambo.
Men nog om mig, det är min väninna som är det viktiga. Jag vill verkligen finnas för henne och jag tar till mig av alla råd ni har gett mig stort tack för det!  

Tycker det är helt normalt att du sörjer med din väninna! Är ni kanske en eller två till så ni kan lägga upp ett schema dem första veckorna, så att hon får hjälp med städning, tvätt osv?

När vi förlorade vår dotter fick vi massor av blommor. Det värmde nått oerhört. Sedan kom. Mina vänner efter nån vecka och det var skönt att de kom. De hade iof skickat sms också och skrev att de kommer om nån vecka. Du ska veta att när man är i sorg ORKAR MAN INTE ta kontakt. Så be henne INTE höra av sig när hon orkar för det gör hon inte på ett tag. Det bästa e om du hör av dig till henne.

hej