är jag en dålig mamma?

kom precis hem från familjen. jag älskar att vara där då jag inte har några riktiga vänner och jag sitter mycket hemma själv med mitt barn. är ung mamma och ensamstående. varje gång jag är hemma hos familjen klagar dom på precis allt. när barnet var mindre fick jag hela tiden höra att jag inte låter barnet göra något, att jag måste sluta vara så rädd osv. och låta barnet utvecklas genom att låta hen göra saker. och nu när hen är lite mer än 2 år få jag höra det ena och det andra hela tiden.

- att jag inte har koll på mitt barn
- att jag inte borde ha barn osv.

jag blir så himla ledsen, mitt barn hittar på en massa bus och är det inte farligt säger jag nästan aldrig nej heller. i mina ögon är det inte hela världen om hen stänger av tvn någon gång, eller tänder och släcker lampan. jag säger nej men inte mer är så, jag blir inte jätte arg.

idag tex så klättrade hen upp på soffan, vill hen göra det så få hen liksom göra det, stå upp, hoppa ja bara hen är försiktig och det har aldrig hänt något..

hen klättrade ner med händerna före, fick skäl för det för de kan vara farligt men hen skrattade hela tiden.. jo men du fattar inte att det kan gå fel någon gång och att hen kan bryta armen, benen eller vad som. jo det kan hända men ska jag säga nej till allt då? det har alltid gått bra!

hen satte på diskmaskinen ikväll hemma hos familjen, och då hade jag inte koll på han enligt familjen, att jag inte bryr mig osv.

han kastade mat på golvet, jag sa nej och plockade upp maten. inget mer med det, men då få jag skäll att jag ska bli arg på han för annars kommer han inte lära sig.

han klättrade upp på toastolen och stod där och kollade på när jag borstade tänderna, jo då är jag en dålig mamma för han kan ramla ner..

är jag hemma har jag stenkoll men dom få gångerna jag är borta, då kan jag äntligen slappna av lite, men få istället en massa skäl.

är så besviken, ledsen och känner mig som världens sämsta mamma. är jag på öppna förskolan och dagiset så få jag bara beröm om hur duktig jag är med barn..  

mormor ger hen kakor och godis hela tiden för att hen vill de, hemma frågar hen aldrig om de och jag har inget hemma heller.. då få jag skäll att alla barn ska ha lite gott då och då, visst få han en kaka ibland, eller så bakar vi, men för det mesta blir det frukt och det nöjer hen sig mig än så länge

älskar att vara hos familjen men mår så fruktansvärt dålig varje gång jag kommer hem :(

Dåligt eller bra med rutiner!??

Hur lever ni andra med era barn? 

Min man ska snart ta över föräldrar ledigheten och jag ska åter till jobbet sedan vårt barn födelse. 

Nästa alla dagar när jag är själv hemma tex när min man jobbar (han jobbar skift) så har jag och sonen rutiner. Tex går vi en förmiddag promenad eller annan utomhus aktivitet efter frukost oavsett väder. Detta mår vi båda bra av. Sen har jag även en rutin för vad som sker innan dotter ska sova. 

Tex läser vi en specifik bok, byter blöja och borstar tänderna, sedan blir det en vaggvisa och flaska. 

De dagarna min man är ledig ruckas nästa alltid dessa rutiner. Han tycker inte de så viktigt utan barnet ska bara hänga på. Problemet som uppstår är att det är en massa gnäll eller ett barn som inte vill sova vid läggning. 
Vi har haft många tjafs och diskus om detta. Men vi tycker olika. 

Hur gör ni andra och vad tycker ni? 
hur har ni gjort med era barn?