• Anonym (MammanE)

    Var ska mitt barn bo?!

    Jag har ett problem som surrar runt i huvudet hela tiden.
    Jag har en grabb på 3 år som bor hos mig och min sambo på heltid. Sen den dagen jag separerade med min f.d så har det varit så att sonen bott hos mig hela tiden. Vi har gemensam vårdnad. Jag är boendeförälder och han umgängesförälder.

    Idag ser deras kontakt ut på det viset att pappan hör av sig när han har lust att ha sonen, vilket blir ca 4 timmar var 6:e vecka. Ibland dröjer det längre. Sonen har aldrig sovit hos honom eftersom pappan hävdar att han inte har tid eller ork för det.

    Nu har min sambo fått jobb i en annan ort, 13 mil härifrån och vi flyttar om två veckor. Jag vill såklart att sonen följer med mig och har bestämt mig för att det ska få bli så också. Jag har pratat med hans pappa om detta och tidigare har det varit ett så stort problem för han att han totalvägrat att ens diskutera detta.

    Nu säger han fortfarande nej. Han tänker inte skriva under adressändringen på sonen. Han säger att han kan göra det på ett villkor: att jag betalar alla resorna tur&retur, samt den mat/toapapper och annat som sonen kommer förbruka hos honom. Även aktiviteter och andra roligheter som dom eventuellt bokar in. Han vill även att jag skickar med några hundra i fickpengar för sonen IFALL dom behövs. Gör dom inte det så vill han ändå spara dom till någon annan gång.

    Jag har sagt åt honom att jag inte tänker gå med på det. Jag kan betala halva bensinkostnaden (eller lite mer) om det behövs. Men jag tycker att det borde ligga i hans intresse om han vill träffa sonen att faktiskt kunna stå för det som han förbrukar hos honom och lägga ner några extra slantar om han vill göra något roligt med honom. Han har råd att köpa nya bilar och andra materiella ting men verkar ha svårt att kunna betala något för sonen.

    Jag har pratat med skatteverket om detta och dom sa åt mig att jag kan flytta ändå, utan hans underskrift. Vad som händer då är att en handläggare kommer ta kontakt med pappan och fråga om han godkänner flytten och vägrar han fortfarande så gör dom en utredning på vart sonen ska bo: och det blir i den bostaden där han tillbringar störst dygnsvila på. Vilket är hos mig förstås.

    Jag har frågat pappan om han har möjlighet att ha sonen mer. Men han kan inte. Inte ens en helg i månaden funkar för honom i dagsläget. Däremot vill han att jag bor kvar här ensam med min son (och den kommande bebisen som jag väntar med sambon) och att jag ska söka socialbidrag för att få ekonomin att gå runt, och sedan låta sambon flytta ensam till den nya orten. Han säger att detta är ett mycket bättre alternativ för det kan hända att han i framtiden har mer tid för sonen. När eller hur vet han inte.. inte heller OM det blir så. Men att det KAN hända.

    Ja.. min fundering är främst: vad tycker NI att jag ska göra?
    Hur hade NI gjort? Har någon där ute haft liknande problem och hur löste det sig för er?

    Jag har en bokat tid hos en familjebehandlare nästa vecka som vi ska till för att försöka reda ut detta. Jag vet bara inte hur det ska gå.. med tanke på att hans krav är ganska orimliga. Och han tänker inte skriva under. 

  • Svar på tråden Var ska mitt barn bo?!
  • ZsaZsa

    Till de allra flesta säger jag bestämt att de inte ska flytta iväg från en förälder. Till dig säger jag tvärtom, för pappan finns inte där och uttrycker ju tydligen ingen vilja att göra det heller. Flytta och säg till pappan att om han vill ha umgänge med sitt barn så får han komma med förslag på hur umgänget ska se ut. Det måste vara mycket oftare och det ska vara regelbundet. Det kommer du förmodligen aldrig att få. Hör han av sig efter några veckor så får han bara träffa barnet tillsammans med dig och det är förstås enbart för barnets skull. H*n är för liten för att hålla tag i en trygg relation med en pappa som h*n träffar så sällan. Vill han ha en relation med sitt barn så får han anstränga sig lite och ta sitt ansvar. Det verkar han ju inte göra alls nu och inte heller vilja göra framöver. Betala för toapapper, hahaha. Jösses...

    Betalar han underhåll idag? Annars ska han göra det. Du måste som boförälder bidra till halva resorna.

  • Pissenisse

    Jag hade flyttat med sonen och så hade jag startat en insamling så att den snåle fan kan få toapapper.

  • Fosfor

    Men du ska ju flytta. Vilken bisarr inställning denna "pappa" har.

  • Anonym (insatt)
    ZsaZsa skrev 2013-10-18 22:59:47 följande:
    Du måste som boförälder bidra till halva resorna.
    Näää, du måste inte bidra till halva resorna! Enligt lagen skall du bidra om resan är lång (10 mil enkel väg är praxis) _och_ förenad med avsevärd kostnad!! Och du skall inte betala hälften (av billigaste färdsätt) utan efter din ekonomiska förmåga, vilket kan bli mer eller mindre än hälften beroende på pappans egen förmåga ....
  • Anonym (abc)

    Dokumentera allt som pappan säger. Ha därför helst mailkontakt med honom.

    Givetvis ska du flytta. Skatteverket har helt rätt. 
    Om pappan i framtiden vill ha mer umgänge så är det mest troligt att det blir varannan helg och inte varannan vecka.

    Det mest troliga scenariot är att pappan försvinner mer eller mindre ur pojkens liv, men det skulle nog skett i vilket fall som helst. Din sambo är förmodligen en bra fadersfigur så var glad att du har honom.   

    Lycka till med flytt och med lilla bebisen!   

  • hymafr

    Flytta!

    Ditt ex låter som mitt ex. Han försökte också med alla möjliga hot men jag gick inte på det.  

  • ZsaZsa
    Anonym (insatt) skrev 2013-10-20 22:27:36 följande:
    Näää, du måste inte bidra till halva resorna! Enligt lagen skall du bidra om resan är lång (10 mil enkel väg är praxis) _och_ förenad med avsevärd kostnad!! Och du skall inte betala hälften (av billigaste färdsätt) utan efter din ekonomiska förmåga, vilket kan bli mer eller mindre än hälften beroende på pappans egen förmåga ....
    Hon skrev 13 mil, så det är över tio mil, vilket enligt praxis är gränsen. Alltså är det inte angivet i lagen, utan praxis. Det betyder att man både kan komma överens om vad man vill och att en domstol kan fatta beslut om annat.

    Det handlar inte om avsevärd kostnad alls. Vad är det? Däremot är det sant att man ska bidra efter förmåga, precis som när det gäller den övriga försörjningen. Ofta är det 50/50, men naturligtvis inte alltid. Det man måste förstå är att umgängesresor är en del av den grundläggande försörjningen precis som mat, kläder och annat.
  • Anonym (insatt)
    ZsaZsa skrev 2013-10-22 09:59:20 följande:
    Hon skrev 13 mil, så det är över tio mil, vilket enligt praxis är gränsen. Alltså är det inte angivet i lagen, utan praxis. Det betyder att man både kan komma överens om vad man vill och att en domstol kan fatta beslut om annat.

    Det handlar inte om avsevärd kostnad alls. Vad är det? Däremot är det sant att man ska bidra efter förmåga, precis som när det gäller den övriga försörjningen. Ofta är det 50/50, men naturligtvis inte alltid. Det man måste förstå är att umgängesresor är en del av den grundläggande försörjningen precis som mat, kläder och annat.
    Avsevärd kostnad är om du måste betala rätt mycket (utifrån din ekonomiska förmåga) för umgängesresan. Ingen avsevärd kostnad är om du tex har ett pendlarkort som du kan använda och får ta med dig barn gratis på det!! Då fördelas inte reskostnaden trots att den kan vara lång (över 10 mil. Att det står 10 mil i lagen skrev jag väl fö inte i mitt inlägg??
  • ZsaZsa
    Anonym (insatt) skrev 2013-10-22 15:55:41 följande:
    Avsevärd kostnad är om du måste betala rätt mycket (utifrån din ekonomiska förmåga) för umgängesresan. Ingen avsevärd kostnad är om du tex har ett pendlarkort som du kan använda och får ta med dig barn gratis på det!! Då fördelas inte reskostnaden trots att den kan vara lång (över 10 mil. Att det står 10 mil i lagen skrev jag väl fö inte i mitt inlägg??
    Har aldrig varit med om att vanliga buss- eller tågbiljetter eller bilresor på det avståndet ansett vara så dyra att inte båda parter, om yrkandet ser ut så, delat på kostnaderna på något vis. Kan ju möjligen gälla flygresor, men det är det knappast tal om för 13 mil. Det är också fortfarande så att umgängesresorna är en del av den grundläggande försörjningen. De som har det besvärligt ekonomiskt kan i vissa fall på bidrag till resorna. Men varför ska man utgå från det läget? Är det inte rimligt att utgå från en normalinkomsttagare?

    Du skrev "lagen" och sedan "praxis". Tyckte det var lite otyligt, för praxis är inte detsamma som att det är formulerat tydligt i lagen, utan hur man bestämt sig för att tolka det som står i lagen. Kanske var det just det du menade.
  • Anonym (Liza)
    ZsaZsa skrev 2013-10-22 18:42:48 följande:
    Har aldrig varit med om att vanliga buss- eller tågbiljetter eller bilresor på det avståndet ansett vara så dyra att inte båda parter, om yrkandet ser ut så, delat på kostnaderna på något vis. Kan ju möjligen gälla flygresor, men det är det knappast tal om för 13 mil. Det är också fortfarande så att umgängesresorna är en del av den grundläggande försörjningen. De som har det besvärligt ekonomiskt kan i vissa fall på bidrag till resorna. Men varför ska man utgå från det läget? Är det inte rimligt att utgå från en normalinkomsttagare? Du skrev "lagen" och sedan "praxis". Tyckte det var lite otyligt, för praxis är inte detsamma som att det är formulerat tydligt i lagen, utan hur man bestämt sig för att tolka det som står i lagen. Kanske var det just det du menade.

    Tror du missförstår. För om kostnaden för resorna INTE är avsevärd ska man INTE dela på kostnaden utan då är det umgängesföräldern som ska stå för resekostnaden.
  • ZsaZsa
    Anonym (Liza) skrev 2013-10-29 23:30:33 följande:

    Tror du missförstår. För om kostnaden för resorna INTE är avsevärd ska man INTE dela på kostnaden utan då är det umgängesföräldern som ska stå för resekostnaden.
    Enligt praxis ska man dela på kostnaden om enkel resa överstiger tio mil. Finns hur många domar som helst på det. Är det däremot under tio mil enkel resa anser man oftast att det är umgängesförälderns ansvar.
  • Anonym (Liza)
    ZsaZsa skrev 2013-11-02 18:16:38 följande:
    Enligt praxis ska man dela på kostnaden om enkel resa överstiger tio mil. Finns hur många domar som helst på det. Är det däremot under tio mil enkel resa anser man oftast att det är umgängesförälderns ansvar.

    Jo, jag vet att man prövar både avståndet, kostnaden och föräldrarnas förmåga att betala för umgängesresorna. Och att man ofta pratar om 10 mil precis som man använder uttrycket avsevärd kostnad i samma sammanhang när man gör den den samlade bedömningen.
Svar på tråden Var ska mitt barn bo?!