alkoholist?

Det som spelar roll är väl vilka konsekvenser hans drickande får för honom, dig och era barn. Ilska, bristande närvaro etc.

Att han dricker i smyg är ett av flera illa varslande tecken.

Läste bloggen..ingen rolig läsning....
om du vill kan jag maila från din blogg...

Ok....... Du har en man som förolämpar dig varje helg. Smygdricker och blir personlighetsförändrad...

Du har valt honom och skaffat flera barn, du väljer också att fortsätta leva med honom när han trakasserar dig och barnen. Vet du, jag ser ner på dig. Dina barn mår dåligt, kan inte sova på nätterna. Dina barn har EN barndom, och du väljer att låta dem växa upp med en alkolist/psykopat....

Ta ditt ansvar som förälder!!

Oron för vad som händer när man inte finns med i bilden kan jag absolut förstå.

 Jag vet att jag var väldigt hård. Jag kan bara ibland tycka att samhällets inställning till alkoholister och deras medberoende är lite för mjuk.

Jag växte upp som dina barn gör. Därav min ilska.......

En sak jag aldrig fattat är vad personer som blir på dåligt humör när de dricker får ut av sin berusning? När jag drack drack jag ju för att bli lugn och glad. Skulle jag blivit på dåligt humör när jag drack skulle jag inte vilja ha alkohol. 

Men för att svara på din fråga - ja han är alkoholist. Dricker man varje dag är man det, men själv anser jag att man även är alkoholist om man dricker varje helg. Kan man inte hålla sig ifrån spriten längre en en vecka har man problem.

Hej!
Nu har jag inte läst alla andras inlägg och ev din svar på dem men efter att ha läst din blogg så känner jag spontant - flytta!!
Jag brukar inte svara i trådar likt denna men nu kan jga inte låta bli.
Livet är långt, värt att leva, med eller utan honom - jag menar att nu är det bäst att det inte är med honom men det behöver inte vara definitivt, kanske finner han lösning på sina bekymmer och ni tillbaka till varandra igen. Eller så finner ni varsin väg att gå. Just nu är i alla fall inte din väg med honom.
Det kommer hjälpa både dig och honom att du lämnar - och var tydlig med varför. Han kommer säkert ge sken av att inte förstå och slå ifrån sig men med tiden, förhoppningsvis, kommer han inse.
Håll huvudet högt och lämna! För barnens skull, för din mans skull och framförallt för din egen skull.

Lycka till och ta hand om dig!

Så som jag ser det har du bara ett val.

Ställ ett ultimatum, antingen söker han hjälp eller så flyttar du och barnen. På en gång!

Stor kram till dig! Ingen lätt situation men jag tror på dig! (Har läst din blogg och tror du har ett jävla anamma när det behövs)

Efter att ha läst mer i din blogg känner jag att jag måste försöka peppa dig på något sätt. Hoppas att det är ok att jag delar mig av mitt liv lite...

Jag har en man som inte dricker men som har ett väldigt häftigt humör. Tidigare kunde han explodera för småsaker, han surade långa perioder osv. Väldigt ocharmig egenskap och vi har bråkat massor. Vi gick även till parterapeut utan resultat.

Tillslut fick jag verkligen nog. I somras ställde jag till med en väldig scen. Förklarade att jag inte kunde hantera hans personlighet. Att han gjorde mig olycklig. Att barnen förtjänade en bättre och mer harmonisk uppväxt. Jag sa även att hans surande gjorde honom enormt oattraktiv och jag kände ingen kärlek längre. Jag talade direkt ur hjärtat och det var enormt skönt. Han blev väldigt sårad, förtvivlad och rädd. Jag bad honom bo hos sina föräldrar några dagar för att jag och barnen skulle få lite lugn och ro. Jag sökte lånelöfte på banken, skrev en lista över lägenheter jag skulle kolla på nästkommande helg. Beslutet kändes sorgligt men bra.

Tre dagar senare kom han hem. Han hade tänkt och förstått att hans beteende inte var hållbart. Han ville söka hjälp, och han ville framförallt ha kvar sin familj.

Jag trodde inte honom, eller på att det skulle bli någon förbättring. Varför skulle det det efter så många år? Tiden gick och vi fortsatte bo under samma tak men jag stod på mig om att jag skulle flytta. Men vi fann varandra där mitt uppe i alla flytt- och skilsmässoplaner. Nu bor vi tillsammans tillsvidare som ett par och det har aldrig varit bättre....!

Jag tror att du måste göra något liknande. Berätta att du och barnen inte tolerar mer  OCH stå på dig! Vissa med alla medel att du menar allvar. Ta barnen och flytta in hos dina föräldrar/vänner/syskon. Visst finns det mycket skam i den situation du lever i, men kom ihåg det är han som ska bära på den! 

Jag tror på dig!  

Har läst din blogg och jag tycker absolut att du ska lämna honom! För barnens skull! Han sätter ärr i dom för livet, och just nu hjälper du honom med det! Skydda dina barn och lämna denna man!! Han kommer aldrig att ändra på sig.

Hej! Har läst din blogg, grät och kände din ångest. Jag har lärt mig att inte diskutera när min man har druckit utan tagit diskussionen dagen efter innan han har hunnit börja dricka igen. Hans problem påminner om din mans förutom att min mans humör inte är lika hätskt, bara ibland. Vi har inga gemensamma barn men 4 "vuxna" barn varav hans 2 har tagit totalt avstånd ifrån honom. Nu har han börjat inse att det inte fungerar att dricka varje dag och har börjat på behandling, små, små steg framåt. Han har , precis som din man och som de flesta alkoholister skött sitt jobb och varit drivande inom företaget. Varför jag stannar? För att jag älskar honom och för att vi inte har några hemmavarande barn, då hade jag aldrig stannat. Jag har hela tiden trott att han skulle/ville förändra sig, vi får väl se om jag har rätt.
Jag känner igen så mycket av det du skriver, det är aldrig hans fel att han dricker, kan du få honom att inse att han har problem? Om inte, lämna honom!
Min syster lämnade sin man när barnen var ganska små. Hon lärde dem att ringa henne direkt de upptäckte att pappa druckit, under hans helger, så att hon kunde hämta dem direkt. En trygghet för henne och barnen.
Varmaste kramen till dig och dina barn,ta inte på dig skulden för hans sjukdom !!!

Va förbannad jag blir när jag läser en del dömande kommentarer. Det är uppenbarligen så att TS nu valt att börja ta tag i problemet genom att skriva här, och det första steget är just det! Bra att du börjat skriva här. I min bok är min inte alkoholist för att man dricker mycket eller lite, alkoholist är man när man inte själv kontrollerar sitt behov. Förmodligen vet han om att han skadar dig och dina barn när han dricker men suget är för stort för att han ska kunna hålla sig ifrån det. Med andra ord så dricker han trots att han inte borde. En icke-alkoholist hade kunnat sätta sig in helt i situationen och insett att hans drickande påverkar er negativt och därför valt att avstå från alkohol. 

Eftersom det inte finns någon misshandel och hans liv i övrigt verkar fungera så skulle jag ändå ge honom en chans att bättra sig innan du lämnar honom (Som en del skrivit i sina kommentarer). Prata om problemet och att du blir ledsen när han dricker, du behöver kanske inte ställa krav på nolltolerans, testa och se om han kan klara av att dricka normalt, dvs 1 gång i veckan max 30 cl sprit (Har ingen aning om vad normalt drickande är för dig). Jag vet själv att jag kan dricka 7 dagar i veckan 8 öl varje dag och sedan utan problem ta 2 månader helt nyktert.

Som jag nämnde i början, det viktiga är inte hur ofta han dricker (Så länge det inte är varje dag, men fre och lör låter ju inte extremt på något vis), det viktiga är om han kan kontrollera det. Dricker han på fredagar även fast ni har en aktivitet planerat tidigt på lördag? Med andra ord det ska inte påverka hans förmåga att ta sitt ansvar med barnen, jobbet etc.

Alkohol ska vara något roligt och socialt. Inget man smyger med flera dagar i veckan, det tär nog väldigt mycket på honom precis som på dig och barnen. Så, prata med honom och föreslå att ni går till en psykolog om han inte klarar av att bättra sig!

Lycka till! 

Hej!

Jag är nykter alkoholist sen 3,5 år - själv har jag aldrig varit elak mot någon. Tanklös och självupptagen är man som aktiv, därför att man sätter alkoholen före sina medmänniskor, det är ofrånkomligt. 

Men jag tror att det viktigaste i det här fallet inte är om din man är alkoholist eller inte, eller om han blir elak för att han dricker eller om det bara visar sig mest då. Om han har problem och mår dåligt eller inte. 

Det enda som är viktigt är att du behöver ta dig ur situationen. Att sluta vara medberoende och stå på egna fötter, ta hand om ditt eget liv och dig själv. Bli en hel människa.