Skyldigheter/rättigheter som bonusmamma???

Varför lever du med denna man om du inte kan ta hela honom?

Jag jag blev sambo gjorde jag klart, att jag tänker inte bli sambo och fortfarande ensamstående. Är det inte meningen att man skall hjälpas åt?

Måste säga att jag tycker du har en konstig syn på detta å kan bara tänka mig hur din sambo känner när du tycker du är barnvakt. Du får nog tänka om, annars kommer det aldrig funka.

Ja, jag känner mig som en barnvakt när han är på övningar och barnen "inte kan" vara hos mamman för hon ska ut och roa sig...
Jag har inga som helst problem med att barnen är hemma med mig när de är sjuka, jag är ju ledig, ska han då behöva vabba???
Problemet när barnen är sjuka hos mamma är att hon förväntar sig att hon kan ringa hit och be mig ta hand om barnen så kan hon jobba.
Han förstår att jag ibland kan tycka det är jobbigt när han inte är hemma, han blir arg på barnens mamma för att hon som hon gör, var och varannan gång...   

Jag tycker ts gör rätt i att inte vilja vara barnvakt när sambon är ute på övning. Det är upp till honom att ordna med barnvakt när han ska ägna sig åt sina intressen. 

När det gäller relationer mellan par där ena parten har barn så tycker jag det är upp till parten utan barn att avgöra om hur mycket eller lite denne kommer hjälpa till med barnen. Om man som ensamstående förälder vill ha en sambo som tar ansvar för barnen bör denne ta upp detta på ett tidigt stadium.

Förstar dig helt TS, du har all rätt att neka. Nästa gång avboka inte dina planer, åt mamman avboka sina planer, eller pappan stanna hemma från ovning. Ge dem inget annat alternativ!

"låt mamman avboka sina planer" skulle det stå.

Är barnen hos sin mamma å hon vill att du tar barnen, så är det att utnyttja dig. Så där måste du säga nej för det är fel. Men på hans veckor tycker jag man hjälps åt och delar på ansvaret. Å när han åker iväg på helgen är det väl genom jobbet? Och kanske bara ibland. Lycka till

Hur ofta träffat han sina barn?

Tycker att mamman i detta fall agerar konstigt. Jag skulle aldrig föredra att mitt barn skulle vara hos pappans tjej istället för mig??

Nej, du har ingen skyldighet att ta hand om bonusbarnen om du inte vill, å andra sidan är det pappans umgängestid så finns det något beslut på umgänge är det egentligen han som skall fixa barnpassning under hans umgängestid ifall mamman inte kan ta dem. Nu hade hon ju sagt att hon kunde det i denna gången, är du säker på att han ringde henne om det?

Du behöver heller inte ta hand om barnen på mammans umgängestid om du inte vill.

Jag tycker det är du som har en konstig syn. Men det är väl klart skönt att ha det som du, lassa över barnen på sambon med orden -Vi är ju en familj!

Har inte dina barn en pappa?
Det är upp till dig och honom hur ni löser det om en av er inte kan ta sitt ansvar under sin vecka/sitt umgänge. 

Ts- vill du inte så säger du nej. Han får ordna barnpassningen på annat vis, antingen med exet eller med sina föräldrar eller annan person.
Om det nu är så att han inte kan det, så får han tänka efter vilket han prioriterar högst, hemvärnet eller sina barn.  

mammamebarn: Min sambo har sin 9-åriga dotter varannan helg. Mamman och min sambo har en bra relation så de byter helg vid sådana tillfällen. Dotterns umgänge innebär ju att hon ska träffa sin pappa i första hand. Så nej, du ska inte behöva avboka dina aktiviteter om du inte vill.

Vad gäller mammans önskemål om att slippa vabba, så är svaret nej, du måste inte ta barnen om du inte vill. Under hennes umgängesveckor är barnen hennes ansvar!  Som bonusförälder har du inget krav på att gå in som förälder, men självklart gynnar det familjen om man hjälps åt på ett bra sätt.

Min sambo har hämtat på förskolan när jag haft längre arbetsdagar än han. Jag har med hans dotter till lekplats och på stan när det passar o s v.  Idag hade jag båda barnen och bebisen med till frisören ...

Som svar till alla: Det finns inget beslut i den bemärkelsen, det är deras "överenskommelse", de har barnen var annan vecka, byte på fredagar.
Hur vida han pratat med henne innan om detta vet jag inte, hon vägrar prata med mig så jag kan inte ens ta dessa saker med henne utan pappan måste vara en mellanhand.
Hon litar inte på vad jag säger (sist var det att barnen hade vattenkoppor, vc sa samma sak, men eftersom det var jag som vart på vc så trodde hon inte på det, således har hennes barn inte haft vattenkoppor enligt henne) men ha dem hos mig dagtid under hennes vecka om de är sjuka går tydligen bra.
Jag har bestämt mig att det är bra från hennes sida nu, hennes vecka, då får hon fan ha dem med.
Och nästa gång han ska på övning "vår vecka" ska jag boka spa i Spanien i två veckor  
För byte passar henne, när hon vill.

(Jag hade troligen inte varit så negativ mot barnens mamma, jag vill lära känna henne... för BARNENS skull, ingen annan, om det inte varit för hennes syn på mig. "En flerbarnsmamma kommer, klampar in och förstör deras förhållande".
Troligen inte, jag kände inte ens mannen ifråga innan de separerade, samt alla de andra anklagelserna hon kommer med).  

Förstår problematiken! Jag har själv ett bonusbarn och vi har då gemensamt (jag och min sambo) kommit överens och pratat om dessa saker. Om han är borta så anser jag att det inte är min "plikt" att ta hand om barnet (6år) bara för att det är "pappavecka". I första hand tycker jag att mamman ska ta de ansvaret och umgänget och att de försöker hjälpas åt. Om hon inte kan för att hon ska jobba eller så, så ställer jag gärna upp om jag inte har några planer. Däremot avbokar jag inga planer för att ta hand om barnet om hon ska "roa sig", då får hon avboka. 
Jag tror att det är viktigt att du och din kille har en dialog om detta, du kanske inte har egna barn för att du har VALT att kunna göra saker innan, och då är det inte meningen att du ska "barnvakt" hans barn. Däremot så måste man vara beredd på att ställa upp, avboka, dela på uppmärksamhet och allt därtill när man träffar någon som redan har barn. Det viktigaste tror jag är att man har en dialog och kan berätta hur man känner (det kräver dock att det du känner blir respekterat av din kille, och vise versa). Det finns ingen annan än du som kan säga vad som känns rätt och fel för dig, det måste du själv stå på dig för. Känns det fel när du har barnen när mamman "roar sig" så blir det inte en hållbar situation för varken dig, barnen eller din kille! Man ska nog aldrig gå emot magkänslan vad gällande sådant 

Om det är pappavecka är det han som ska ordna barnvakt, inte mamman. Spelar ingen roll vad hon har tänkt göra. Han kan fråga henne, men om hon säger nej så är det han som ska ha barnet och han som får avboka sina planer om han inte kan ordna barnvakt.

Du har inga skyldigheter utan det är pappan som har det. Om du inte vill vara barnvakt så får han antingen ordna någon annan eller stanna hemma.

Som ovan säger - pappavecka innebär att pappa fixar barnvakt, mammavecka är det mamman.
Funkar det att byta är det superbra, men inget tvång.
Har mamman andra planer så får pappan styra upp det på sin sida. Kan han inte få det att funka, ja då får han ställa in sitt eget. I värsta fall får han väl gå ur hemvärnet då...

Sen det här med att barnet främst skall komma för umgänge med pappan, det kan ju vara lite olika..
Här är vi en familj, och visst är pappan den biologiska föräldern, men för bonusen är det ingen större skillnad i relationen till pappan eller mig (bonusföräldern). Vi är föräldrar båda två helt enkelt och hon kommer för att ha umgänge med vår familj.
Är ngn av oss inte hemma kommer hon ändå eftersom vi båda planerar efter att hon skall komma.
Men det är så VI har det, många lägger ju upp det på annat sätt.
Säger ngn av oss dock att vi ska fixa barnvakt så litar man ju på att det fixas...

Så TS - den du ska vara förbannad på i detta läget är ju pappan o enbart pappan..
Har han lovat att fixa så ngn har barnen så är det HAN som inte gjort det han lovat.
Inte mamman som, faktiskt hur mkt man än tycker det är fel, inte behöver ställa upp.
Visst, man är förälder på heltid, men separerar man så gör man, och då har man ingen rätt att begära att den andra föräldern skall rätta sitt liv efter en själv.
Vill pappa göra ngt på sin barntid ligger det på pappan att styra upp "barnomsorgen".
Om han kommer överens med mamman, TS, farmor, sin syster osv spelar ingen roll - det är PAPPANS tid, pappans ansvar...