Min vän missbrukar.

Min vän har alltid sen vi va i 16 års ålder varit glad i alkohol, det va dock alltid under finare omständigheter och krogen långt innan 18 va inga svårigheter. Ingen reagerade på att det redan då va en överkonsumtion då hon alltid uppfört sig korrekt, fina kläder, tränad kropp osv. Hon va populär . Hon började plugga till socionom runt 20-års åldern och jag skaffade barn och vi gled isär. Periodvis togs kontakten upp men vi sågs aldrig. Men hon va nöjd med avklarade studier , som hon iofs aldrig skulle klarat helt nyktert, utan drack innan prov eller redovisningar, grupparbeten osv. Hon skrattar och säger att det är ju helt sjukt men så va det. Jag frågade om ingen reagerat men nä, ingen har märkt nåt. Med högsta betyg fick hon jobb inom missbruksvård och där trivdes hon bra. Tiden gick och vi hördes inte av på flera år igen men sen ringde jag henne för 2 år sedan och hon va helt väck på någonting , stilnoct eller vad dom heter, men tar upp kontakten med henne regelbundet och hon minns knappt att vi pratade igår eller för en stund sen. Hon va ständigt berusad och numer sjukskriven. Hennes fd pojkvän (som även jag känner) bodde hos henne ett tag och han kontakta mig och tala om att Hon inte vart nykter på många många år, är hon inte full på alkohol så är det tabletter eller både och. Hennes hem ser ut som en kvart. Ja, precis som jag misstänkte. Periodvis, för att inte säga alltid är jag orolig för om hon ens kommer leva speciellt länge till. Om ni hörde henne skulle ni förstå mig, men hennes hjärna, minne och allt är som helt bortblåst. Hur som helst. Hon lever ensam utan barn och är sjukskriven utan uppföljning, hon gick på öppenpsykiatrin men efter min inrådan på att va ärlig om vilken problemetiken egentligen är, dvs tabletter och alkohol så skrev dom ut henne med hänvisning till någon missbruksmottagning. Här slutar all insyn i hennes liv då hon gav fan i att följa upp det. Fk ger henne pengar och läkarna skriver ut tabletter i löpande band. Och på det flöddrar hon vidare och jag är utom mig av oro, att hon ska somna och aldrig mer vakna. Tror inte hon har någon koll på vad hon stoppar i sig. 8 stilnoct är inga konstigheter för henne enligt hennes ex. Om han överdriver eller ej vet jag inte, men han beskriver ändå ett stort förfall. I förrgår ringde jag henne och vi prata väl i ca 15 min men jag märkte att hon inte va med och upprepa sig hela tiden så jag rundade av och la på. En timma senare ringer hon upp och låter jätteglad och säger att Hon mest vill höra av sig, för det va länge sen vi hördes nu och undra vad jag gjort det sista. Den här typen av samtal har jag fått förut, men nu sker det flera ggr i veckan. Vart kan jag vända mig för att någon ska in och hjälpa henne? Socialtjänsten känns så nära inpå hennes yrkesliv så jag tvekar här. Om dom ens går in och stöttar en ensamstående utan barn? Vad ska jag göra, hon är ju inte ens minsta villig att lägga av. Jo när hon är berusad, men det glömmer hon ju av på en kvart. Vad skulle ni gjort? Hon är 35+ Tacksam för råd, för klockan tickar...

Nöjd man

Äldre 17 Oct 15:50

#1

Jag har ingen aning, känns så tråkigt och hopplöst för dig förstår jag. Vad du som vän kan göra är ju att pressa och uppmuntra henne till att sluta.

En fundering jag har är att i och med att hon började så tidigt med droger att hon har haft ett trauma eller liknande när hon var yngre. Om det gick att få upp det till ytan och kunna bearbeta så skulle kanske missbruket vara lättare att behandla.

Anonym (Orolig.) Trådstartaren

Äldre 17 Oct 17:24

#2

Nöjd man skrev 2013-10-17 15:50:54 följande:

Jag har ingen aning, känns så tråkigt och hopplöst för dig förstår jag. Vad du som vän kan göra är ju att pressa och uppmuntra henne till att sluta.

En fundering jag har är att i och med att hon började så tidigt med droger att hon har haft ett trauma eller liknande när hon var yngre. Om det gick att få upp det till ytan och kunna bearbeta så skulle kanske missbruket vara lättare att behandla.

Jag pratar med henne massor, påminner henne hur hon är, erbjuder min hjälp och stöd. Men detta är hopplöst. Hon glömmer precis allt . Även om hon låter nykter så är hon ju inte det, vilket man förstår när hon ringer 1 h senare för att fråga hur man mår. Jag bor inte nära henne och har ingen möjlighet att besöka henne så som jag borde. Men frågan är om det hjälpt. Vad är det för läkare som skriver ut allt detta till henne ? Jag önskar att hon kunde ge mig ett namn att gå vidare med. Eller får dom göra så? Jo hon har vart med om trauma, flera olika jobbiga saker som jag inte vill gå ut med. Men alkoholen och tabletterna måste ju bort först innan man ens kan nå henne. Pratar hon om det nu blir det ju mest fyllesnack som hon inte ens minns. Jag hade en tuff diskussion med henne nyligen, men jag va rätt förbannad. Inte helt rätt men jag vet inte vilka vägar jag ska använda mig av. Känns som hjälp utifrån och lite tvång skulle hjälpt henne. Men så funkar det ju inte i praktiken. En ordentlig avgiftning hade suttit fint.

Nöjd man

Äldre 18 Oct 08:54

#3

Jag är ingen expert i området. Vad du behöver är professionell hjälp. Kolla med AA, länkarna eller liknande organisation för att se om de kan hjälpa dig.

Håller med att hon måste först bli nykter så att det går att få kontakt med henne. Om hon inte vill själv är ju tvångsmatning på något sett det ända som funkar. Bäst är att få henne själv att vilja men jag har ingen aning om hur man ska nå henne. Hur är det med hennes föräldrar eller syskon, kan de hjälpa till?

Anonym (Orolig.) Trådstartaren

Äldre 18 Oct 09:13

#4

Nöjd man skrev 2013-10-18 08:54:23 följande:

Jag är ingen expert i området. Vad du behöver är professionell hjälp. Kolla med AA, länkarna eller liknande organisation för att se om de kan hjälpa dig.

Håller med att hon måste först bli nykter så att det går att få kontakt med henne. Om hon inte vill själv är ju tvångsmatning på något sett det ända som funkar. Bäst är att få henne själv att vilja men jag har ingen aning om hur man ska nå henne. Hur är det med hennes föräldrar eller syskon, kan de hjälpa till?

Det är just det där med att det ska ske med frivillighet som jag inte tror på längre. Fick henne till nåt AA möte för nåt år sen, hon va där vid iaf 2 tillfällen. En kompis följde med henne, och då höll hon sig på mattan, men hade ju vart så duktig när hon kom hem och ringde mig och firade med ett glas vin, som det hette. Hon va säkert fullproppad med tabletter, vilket nog va anledningen till att hon ens pallat gå dit. Det är inget som funkar. Har provat allt och har försökt få hjälp av våra och hennes kompisar, men dom flesta har backat och tagit avstånd. Hennes föräldrar är inte riktigt med på banan dom heller. Syskonen har en komplicerad historia så nä, jag vet inte. Tvångsvård, funkar det ens idag? Och vilken prioritet har hon i dagens tuffa Sverige ? Hon har ju inga barn, vilket är en 'fördel' (om du förstår vad jag menar), när man ska söka hjälp. Hon har blivit jäkligt ensam. Tycker synd om henne samtidigt som jag är jäkligt förbannad och inte minst frustrerad, för hon fattar ju inte, hon låtsas att hon gör det, för hon vet att jag hatar när hon beter sig trögtänkt. Jag känner mig som om jag vore hennes mamma, eller snarare som en brysk man från militären stundvis. Känns ju sådär. Nu har jag inte pratat med henne på nån dag eller så, mest för min egen skull, för det är rent ut sagt jävligt jobbigt när man inte vet hur man ska göra. Är det soc som gäller?

Nöjd man

Äldre 18 Oct 09:25

#5

Har inte varit i din situation själv. Jag har ingen aning om vad som kan göras....om hon inte själv vill så är det svårt. Det du kan försöka är att se vad som skulle få henne att hålla upp drickandet så att du kan få kontakt med henne och då hoppas att du kan få henne och förstå att hon är sjuk. Funderade på om du kunde ta med henne till en enskild stuga en vecka men ser att det finns massor av risker i det så jag vill inte föreslå det. Jag är uppriktigt lessen men jag vet inte.......om du kunde få någon tidning att skriva om bristerna i vården och använda henne som exempel kanske det kunde få in henne på någon klinik eller liknande. Vad som ändå måste till för att hon ska bli frisk är att hon accepterar att hon är sjuk och vill bli frisk.

Min vän missbrukar.

INNEHÅLL