I dotterns gamla klass som hon tyckte var för störig, går det nu 26 (svenska) barn på en lärare som är ensam sa hon och att det går bra. Enligt rektorn finns en ambulerande assistent men de brukar vara outbildade i lärande.
18 barn är visst en smärtgräns.
Och beror på pengabrist när det går till annat som kan omfördelas.
Vad göra?
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2013-10-14 17:08
Det är åt helvete att ha det så
Jag skulle nog säga att det beror allra mest på vilka barn det är. Har man fått en bra grund och alla kan jobba lugnt utan att störa så visst går det.
I mina klasser i början av 80-talet var vi 28-32 elever och det gick utmärkt då.
Jag har också gått i stora klasser, sonen gick i en klass med 24-25 elever i ettan och tvåan, med just den lärarformen
18 elever, så lite elever har det varit i en av de minsta klasserna han har gått i, annars har det varit kring 25 elever (nu på gymnasiet är de 27)
När jag gick i skolan så var 25 normalt, vissa klasser var det upp till 30 elever
När jag gick låg och mellanstadiet så var vi 24 st i klassen och jag uppfattade det inte som ett problem, jag tyckte inte ens det kändes som att vi var en stor klass. Vi hade bara en lärare, så det beror nog väldigt mycket på läraren.
26 är väl ingenting?
Det beror på gruppen.
Jag har haft 30 st elever i åk 6 som fungerat väldigt bra och 19 elever i klass 7 som inte fungerat alls. Vilket land de kommer från spelar ingen större roll, däremot spelar föräldrarnas attityd till skolan väldigt stor roll eftersom de påverkar barnen mer än de tror.
Jag tycker 26 barn i åk 3 är i mesta laget eftersom alla barn är på olika nivå och det krävs väldigt mycket av läraren att möta varje elev just där hen befinner sig.
Det beror på klassen. När jag gick i 3an var vi 16 pers vilket var rätt lagom även om killarna kunde vara lite stökiga. Några år senare fanns det en tredjeklass som också var cirka 16 st som var tvungen att delas på hälften pga ungarna var sjukt stökiga. Krävdes 2 lärare på cirka 8 barn. Måste ha varit usla lärare...
I min dotters 2:a är de 25 elever. Då är de två lärare ungefär 3/4 av lektionerna. Det funkar jättebra.
När jag gick i skolan på 70-80-talet var vi alltid 25-30 barn med bara 1 lärare.
Jag hade så många i min klass under låg och mellanstadiet, men vi hade fantastiska lärare och en väldigt fin skola i övrigt, så de flesta från min klass gick det väldigt bra för. Det var endast de som hade det svårt hemma som det verkar ha gått lite annorlunda för.
26 barn på samma lektion på en vuxen kan fungera bra, om barnens behov inte krockar allt för mycket och det inte finns allt för stora speciella behov.
Problemet är att läraren har 26 barn också när det inte är lektion. 26 barn som ALLA behöver bli sedda, lyssnade på, ha hjälp med konfliktlösning, hjälp att hitta tröjan, en ly läxa för att den gamla kommit bort, följas till skolsyster för man vågar inte gå själv, hjälp vid maten för man är allergiker/äter inte/äter för mycket/når inte salladen osv. 26 barns arbeten som ska bedömas, 26 barn som ska ha en himlans massa skriftlig dokumentation. Och 26 föräldrar som alla ska få ställa frågor, mötas vid utvecklingssamtal och andra typer av samtal.
26 barn i en klass skulle nog fungera fint om alla barn fick den speciella hjälp de behöver på lektionerna (dvs extra stöd av exempelvis speciallärare för inlärningen eller assistent) och om läraren fick hjälpen att t.ex. fritidspedagoger fanns som hjälp för barnen vid av- och påklädnad, att någon administrativ ringde hem till frånvarande icke anmälda barn och rastvakter och kunde lösa konflikter som uppstod på rasten (istället för att barnen så ofta tar med sig osämjan till klassrummet). Och som sagt, om lärarens kringjobb minskades, så att den tid som inte var undervisning kunde gå till att planera och efterarbeta bra lektioner som fungerar i stor grupp.
Det hänger inte bara på antalet elever, utan även på vilka elever, vilken lärare och hur skolmiljön är i övrigt. Även om klassen är stor så kan lektionerna anpassas så att inte alla ämnen är gemensamt.
Min ena dotters klass hade 30 elever i åk 3 och min andra dotter går i åk 2, men de är 25 elever, blir säkert fler så småningom eftersom vi bor i en ort med stor inflyttning.
Kan tillägga att det är 2 vuxna i salen när det är helklass, en lärare och en fritidspedagog.
I sexan gick 49 elever i min klass (på två lärare och en assistent) och i femman var vi 32 st på en lärare och en assistent. Det var inte en bra lösning och jag hoppas att min son slipper så stora klasser.
Håller med dig att i dagens Sverige där de flesta barnen är antingen autistiska eller ADHD eller dylektiker osv är 26 alldeles vansinnigt.
I dotterns 2a är de 31 barn i ett klassrum. Det funkar helt okej, inte optimalt men de är ute en del i skogen och ibland har de halva inne och halva på gympa tex.
En fröken och en fritidsfröken skall tilläggas
Det beror på vilka barn det är i klassen. Finns det tex 2 barn med adhd som förstör undervisningen som man inte får extra resurser för så är det för många.
Här har vi 27 barn i åk 3 just nu. Som förälder upplever jag att det fungerar mycket bra, med viss misstanke om att det kan bli stökigt på gympan. Halvklass under en del av i princip varje skoldag då man fokuserar på matte/svenska. Klassen kan dela upp sig i mindre grupper i flera rum. Fritidspersonal hjälper till vid vissa förflyttningar och vid lunch.
När jag var barn var vi 31 stycken i klassen, förstår inte riktigt problemet?
Vårt barn blev stört för att det inte är tyst i en så stor klass och kanske är surrigare numera?