Städa tillsammans med dem,låt dem vara involverade när ni lagar mat..Timeout hade inte ens funderat på,hemsk metod!

Vi har också en (snart) 3-åring, och jag kan ju inte påstå att han städar direkt. Men vi har börjat försöka få honom att plocka undan efter sig. Men att tvinga ett barn att städa tror jag inte på. Däremot plockar han om vi gör det tillsammans. Då blir det roligt och en gemensam aktivitet. Jag tänker att vi tar det vidare därifrån.

När det handlar om att skrika så ger vi aldrig sonen något om han skriker. Han måste fråga med normalt röstläge och på ett trevligt sätt. Och det har han lärt sig, även om man ibland får påminna. Men han är faktiskt inte särskilt skrikig.

Och vad gäller kastande så säger vi åt honom att vi inte vill att han kastar sina saker eftersom sakerna går sönder, det blir märken i golvet etc. Oftast slutar han då. Gör han inte det så tar vi undan antingen saken han kastade eller så lyfter vi helt enkelt undan honom.

Vi försöker tala till honom som om han vore vuxen, och att aldrig själv skrika eller gnälla på honom.

Time out ägnar vi oss inte åt. Det tror jag inte på.

Städar gör vi tillsammans, även lagar mat. Jag söker tips för när barnet vägrar

Avvakta lite,är det så viktigt att det görs JUST DÅ om du tänker steget längre?

Mina barn som är 4 och snart 3 har länge accepterat vissa tråkiga uppgifter om de får tävla. Typ "nu ska vi se vem som snabbast kan plocka ihop legot respektive tågbanan" eller vad de nu lekt med. Samma sak med påklädning på morgonen. Ett litet tips, bara Brukar hjälpa minstingen lite så att hon blir klar strax efter stora, så tycker hon att båda vann

Annars brukar jag inte ta några stora plocka-undan-leksaker-fighter på kvällarna när barnen är trötta. Då kan jag säga typ "då plockar jag undan idag så får du gå och hämta din pyjamas" eller nåt, "så får du plocka undan i morgon". Det brukar kunna accepteras... Att turas om med olika uppgifter hemma brukar vara toppen, då är de glada när de slipper och känner sig duktiga när det är deras tur....

Små steg. Gör inte allt på en gång, välj EN sak ni vill förändra och jobba på den. 

Tex att klä på sig själv eller att plocka undan leksaker på kvällen (man får hjälpa till, den vuxne gör 90% av jobbet i början), eller att inte småäta. Eller att tacka för maten eller vad det nu är.

Små, små, små steg och välj vilka konflikter ni tänker ta, annars blir det hundra procent tjat och ni ger upp efter tre dagar och alla är arga. 

Jag tycker vissa rutiner är bra, andra mindre viktiga. Försök se till så att man håller på de viktigaste rutinerna/tryggheten så att barnen mår bra. För övrigt tycker jag han ska få skapa sina egna dagar med barnen. Han behöver inte göra exakt som du gjort. Men hålla på det som är viktigt är bra.

T.ex sovstunder, läggningstid, måltider osv tycker jag är viktigt.

Ytterst få fasta rutiner .det blev folk av dem ändå.  Och skönt med barn som kan äta, sova mm  även om de inte är hemma och saker inte är som de brukar.

Mycket viktigt med rutiner under hela uppväxten! Sovstunder, läggningstider och måltider när barnen är små, Passa tider, t ex måltider, läggdags, när man ska komma hem på kvällen, meddela när de blir försenade när de blir större. Samtidigt ska man inte vara rabiat utan kunna töja på detta ibland.
Men min fasta förvissning är att barn mår bra av rutiner, det underlättar både för dem och familjen och de har nytta av struktur även när de blir äldre.

Jag har jobbar hårt för att ha så lite detaljrutiner som möjligt med barnen. Vi har ätit vid ungefär samma tid och gått och lagt barnen vid ungefär samma tid, men vad som sker innan har varierat. Målet var att ha barn som kunde äta och sova var som helst i princip. Det lyckades vi med!

Hade mina barns pappa krävt att jag skulle genomföra exakt samma rutiner som han hade, hade vår relation sannolikt tagit slut väldigt snabbt!

Jag tycker att det i grunden är upp till den förälder som är hemma att bestämma hur dagarna ser ut. Vi är ju alla olika och har lite olika föräldrastilar, och jag skulle tro att det mest bara är nyttigt för barnen att få uppleva skillnaden. De behöver lära känna både mamma och pappa och vad de kan förvänta sig av dem. Jag vill påstå att det är en av de stora fördelarna med att ha två föräldrar - olikheterna. Vilken lyx att få två bra exempel på hur man kan göra!

Visst kan det vara jobbigt att ta ett steg åt sidan när man är van vid att sköta det själv och har en fungerande rutin. Men man kan nog inte göra så mycket mer än tipsa om "så här brukar vi göra, så de är vana vid det" och sedan låta mannen köra sitt race och själv hitta fram till vad som funkar för honom. Är han normalvettig blir det troligtvis ett normalvettigt föräldraskap av det, även om det ser annorlunda ut än hur man själv hade gjort.

Med det sagt är det alltid en balans att veta när man ska ingripa och inte, för ibland ÄR det bra att man ingriper. En annan fördel med att vara två är nämligen att man kan hålla koll på varandra och varna i tid när dåliga vanor och mönster börjar etablera dig - om kvällarna är totalt kaos för jämnan och det aldrig verkar bli någon ordning får man så klart ta ett snack. 

Flaska efter tandborstning låter inte så bra.

Var och en har de rutiner de själva önskar, båda är väl kapabla föräldrar.

Håller med. Det ska vara lagom. Det viktigaste bör eftersträvas annars tar man det för dagen.

Ja men precis, att hålla på det som känns viktigt är bra. Sedan när eller var man tar en promenad eller vilken bok man läser spelar ingen roll. Eller egentligen vad man gör däremellan borde inte spela ngn roll.

Har du haft bebis eller småbarn. Det är himmelriket för dem att dricka sin välling i samband med sänggående tätt intill bröstet. Jag har borstat tänderna på mina barn tidigare under kvällen men flaskan har de alltid fått vid sänggåendet och myset. Det är mjölktänder och de har alltid haft vita tänder utan hål. Inte en endaste anmärkning hos tandläkare, då har jag också berättat detta utan kommentarer.