Ska man dölja sitt drogberonede för ens barn?

Min mamma drack med mig på midsommrar och sånt, men hon blev aldrig full, men påverkad ja. Anser inte att jag tog skada av det fast jag började dricka som 13 åring. Det var snarare för att jag hamnade i fel sällskap.

Jag kan dricka 1 cider nu när min dotter är med, mer vill jag inte. Kan dricka mer på fest typ 1 gång var 3e månad, men oftast så köper jag med läsk till festen istället. Gillar inte att ligga bakis med ett barn hemma. Nästa gång jag blir "full" kommer vara när hon är äldre och kanske sover hos mormor/farmor.

Hej,

Frågan gäller inte ifall barnen blir skadade av att se sina föräldrar droga sig eller inte. Frågan gällde vad man generellt anser om en situation där barn är närvarande med föräldrar som drogar sig.

Jag personligen anser att det i teorin är lika OK och "oskyldigt" att röka exempelvis Cannabis som det är att dricka alkohol med och tillsammans med barn. De är båda två droger. Den ena är olaglig att konsumera innan en viss ålder och den andra är olaglig att konsumera under alla åldrar i Sverige.

Det är dock på tiden att vi benämner alkohol för vad det är. Det är en drog.

Om du går in i ett forum där det finns försvarare av Cannabis så uppträder dom exakt likadant som i detta forum.

"Det är inte så farligt", "Något bloss ibland skadar inte", "Några gram hit eller några cl dit spelar ingen roll". "Så länge man inte blir alkoholist/narkoman". Drog som drog. Spelar liksom ingen roll.

Personligen har jag ingen åsikt. Kulturen i Sverige utgår från alkohol. Det är lika konstigt som att kulturen i andra länder utgår från Hasch. Ser ingen skillnad.

Jag håller helt med dig. Det intressanta dock är att jag aldrig förrän nu egentligen har velat inse att alkohol faktiskt är en drog. Det ännu mer intressanta är hur stor toleransnivån mot just alkohol är. Inte minst bland medlemmar här i forumet.

Största problemet oavsett drog(alkohol inkluderat).
Är att placerar det under moral och inte fakta i hur man är.
Utan det är nolltolerans och där med basta.
Jag sett folk som är rejält berusade, men beter sig rätt och sköter det som de ska(pratar nu givetvis inte om varje dag fylla).
Sett de som blir jätte konstiga redan vid 3-4:e ölen och håller på greja som faan.
Och vara barn där kan inte vara skoj.

Sen om man multiplicerar detta med ett beroende, så blir ju den senare kategorin en väldigt dålig förälder.
pga allt fysiska och än värre det psykiska.

Sen är alkohol en drog, uppfyller alla kraven för en sådan.
Även nikotin och koffein, även om de inte plockar upp en till berusningsnivåer som alkohol och cannabis kan.
Så är de rätt och slätt droger och socker är bra nära kunna kallas drog, men faller tidigt innan målsnöret.
Dock en extrem beroende potential där.

just med socker är intressant, där jag i princip inte äter socker(då i form av godis och efterräter).
Men vid ett tillfälle i livet så fick jag problem med gallan och detta trigga ett socker sug som jag aldrig har upplevt i livet.
Efter fixat till gallan, så tog det 1år att bli av med detta beroende och så suget försvann.
Socker hamnar i samma beroende fack som kokain.

Personligen tycker jag inte att man bör inta droger inför sina barn och om man har ett drogberoende behöver man inte dölja det faktumet, men man bör också lämna över barnen till någon som kan ta hand om dem bättre.

En person med ett beroende är inte en lämplig förälder anser jag, oavsett om det gäller alkohol eller övriga droger.

Jag känner ingen som tycker att en drogberoende person ska ha vårdnaden om ett barn innan själva beroendet har tagits om hand...

Det är stor skillnad på att vara beroende av alkohol och att inta ett glas vin till middagen då och då.  

Hej Mrs Moneybags,

För att ditt inlägg ska bli trovärdigt behöver vi andra veta vad det i din värld innebär att vara "beroende". Återkom gärna på den.

Finns många som är beroende av mediciner som samtidigt även är droger.
Men helt plötsligt när det är "sanktionerat" så är det så okey.
Det är här moralen är så hemskt tydlig.

Gäller det även narkotikaklassade mediciner utskriva av läkare?
 

mår piss efter att ha växt upp i missbruk  http://alkoholbarn.wordpress.com/

Ta ansvar, sök vård och hjälp

Får du någon hjälp att må bättre?

Frågan är ju, går det att dölja ett beroende för sina barn? Kommer dom inte på det förr eller senare?

Det beror väl på, är man beroende av nått så fungerar man galant, så länge man har sin substans, problem börjar först när substansen uteblir, det kan i princip bli aldrig.
 

Hej Mikael,

Tack för din kommentar.

Vad och vem ska ta ansvar för vad?

Menar du att frågan är så pass traumatiskt att du funderar på psykologhjälp framför att bemöta den?
 

Ett barn ska inte behöva ta ettt beslut om en drog är bra eller inte.
Ett barn ser det ytligt, att allt blir roligare när en vuxen som tagit droger är gladare.
Ett barn förstår inte varför den vuxne blev gladare, bara att så vart det när de drack etc....
Så vart vill du komma med denna tråd TS?