Hjälp! Behöver alla råd kring utredning kring ett spädbarn.
Jag är nära anhörig till en nybliven mamma som fått flera anmälningar på sig under graviditeten pga av sitt funktionshinder och oro för att hon skulle vara omogen att ha barn. Jag som följt henne under graviditeten ser hur hon mognat och nu med den lille i sin famn mognar hon för var dag. Hon har ett stort stöd av sin mamma och pappans mamma. Pappan träffar barnet varje dag men hjälper inte till så mycket. Men jag ser att stödet från mormor och farmor är gott nog. Det kompenserar mammans brister och jag ser att barnet skulle kunna få en bra kärleksfull uppväxt i deras hem. Utredningsenheten har bett alla anhöriga att låta mamman sköta barnet helt själv utan sitt gripa in när de är där på utredning. Det kommer vara varje dag och observera. Detta känns som om det kommer bli hennes fall. Hon kommer bli stressad och osäker dels av två främmande tanter som hänger henne över axeln + att inte ha stödet från farmor eller mormor som trygghet som hon annars alltid har och kommer kunna ha tills hon är säker i sin mammaroll. Jag är orolig för att det plötsligt skall ta barnet ifrån henne och placera det i en främmande familj. Jag har själv tidigare varit fosterfamilj. Funderar på att prata med mamman och ev socialen om att bli fosterfamilj ev placering. Men är osäker på hur det skulle tolkas dels av mamman dels av socialen. Jag vill ju självklart att hon i första hand skall få ta hand om sitt barn själv. Kanske med visst stöd som tex"hemmahos" vilket inte mamman är pigg på då hon tycker hon får bra stöd redan nu. Jag är övertygade att föräldrar med diagnoser som adhd o lindrig autism kan bli fantastiska föräldrar med rätt stöd. Alla kan ju behöva stöd ibland eller hur. Men här verkar inte socialen se de fina stöd hon har runt sig utan vill att hon ska klara allt själv. Vet inte helt vad jag vill med mitt långa inlägg. Mer en att få alla dina erfarenheter, tankar, uppmuntrande ord, idéer om detta som du bara har att ge. Skall jag kontakta Utredningsenheten och presentera mig om mamman tycker det är em bra idé? Vad kan jag göra mer för att stödja familjen i detta? Vad är dina tips till mamman i denna situation? Jag ser mammans kvaliteter och utveckling men är osäker på om socialen kommer se det så.. Undrar också om ni vet hur pass mycket brister det skall vara för att det tar hennes barn?