Min lilla, snart tolv månader, pekar på allt hela tiden. Men hon tittar sällan tillbaka på mig för att "stämma av". Hon tittar också på det jag pekar på men det är oerhört svårt fånga hennes ögonkontakt. Oroar mig nu för detta så behöver höra er andras tankar och erfarenheter kring detta.
Ingen?
Att inte stämma av och dålig ögonkkntakt brukar tyda på nåt inom autism spektrat men det behöver inte vara det. Tycker du ska kontakta bvc och be om remiss till bup för utredning för skulle det vara nåt så är tidig diagnos guld värd
Är precis det jag själv är orolig för. Därför nyfiken om ngn har egna erfarenheter kring detta.
Har fiori84 erfarenheter kring just detta så får du gärna berätta mer!
Har en dotter som har autism och just att stämma av var hon dålig på när hon var yngre och hennes ögonkontakt var helt ok men för hennes del så var inte hennes största svårighetet inom just sakerna utsn mest språket och det sociala så det kan se helt olika ut men ändå ha samma diagnos. Kan du berätta lite mer så kanske man får en bättre bild?
Jag tycker det är mycket svårt fånga dotterns blick om hon är nära. Håller jag upp henne över mig eller framför mig tittar hon alltid åt ett annat håll. Hon ler när man får ögonkontakt, men att busa med henne så hon skrattar är jättesvårt.
Hon söker närhet då hon är ledsen och vill då till mig, mamma. Det visat hon genom att krypa till mig eller sträcka sig mot mig om hon är i ngn annans famn.
När hon leker på golvet och hittar tex bollen sträcker hon upp den mot mig för att visa den. Då tar hon ögonkontakt en kort stund. Hon har också börjat förstå en del ord. Tex var är bollen, lampan, skon, katten, pappa mm. Då tittar hon dit och ibland pekar ibland hämtar saken och håller upp mot mig.
Hon kramas korta stunder men vill helst vara på golvet och undersöka allt. Så ingen tjej som älskar att man bär runt henne.
Det som förbryllat mig från början är att hon aldrig gett de där intensiva "drunkna i mammas ögon" blickarna och att hon inte verkar road av att man har henne framför sig och busar med henne. Hon kan leka tittut en liten stund. Då ler hon. Har även några gånger gömt sig själv.
Vi har äldre barn och detta skiljer sig så från dem.
Hon blir däremot mycket glad då bröderna kommer hem.
Jag är jätteorolig. Hennes pappa är inte orolig alls, så känner mig förtvivlat ensam med denna oro.
Mycket tacksam för ditt svar.