Anonym (tiny girl)

Äldre 8 Sep 12:18

21 svar

Rädd när mitt ex har mitt barn...

Hej!
Jag har äntligen tagit mig ur ett osund förhållande. Jag har blivit psykiskt och även fysiskt misshandlad av mitt ex, sen jag var 19 år, vi har en son tillsammans. Jag har velat lämna honom i så många år, men inte haft modet och han har hotat med att ta mitt barn ifrån mig samt saker som att köra ihjäl oss osv.
Par tillfälle har han kört full fart emot rött ljus, fullt trafikerat. Med oss i bilen.

Han är väldigt bra på att manipulera folk och kunna tala för sig.
Nu vill han ha min son varannan vecka. 7 dagar.
Jag är livrädd när jag lämnar honom. Men eftersom vi har gemensam vårdnad så har jag inget val?
Han har aldrig skadat mitt barn. Men min son vill helst inte vara där.

Jag vill försöka för oss båda att han fortfarande kan träffa sin pappa, men inte bo där en hel vecka.
Utan färre dagar. Men hur kommer jag få det igenom? Jag har aldrig anmält mitt ex, för jag varit rädd. Jag har inga bevis på allt jag har fått utstå. Jag har min familj bakom mig, som vet. Men räcker det?
Känns som jag fortfarande lever i hans grepp....=(

h8him

Äldre 8 Sep 13:20

#11

Anonym (tiny girl) skrev 2013-09-08 13:12:47 följande:

6 månader snart. Nej, jag säger inget om det till min son.

Men om ni har levt tillsammans så länge så kan jag tycka att det är konstigt om sonen inte har någon relation med sin pappa. Sen tror jag att det är bra om han får gå och prata med någon om sina upplevelser. Har han minnen av att pappa vill döda honom så kan han naturligtvis inte må bra av det.

Som du själv säger, barn är inte dumma. Han märker säkert att du har svårt för pappan. Men han kan behöva stöd från någon utomstående tror jag, eftersom det låter som om han har upplevt hemska saker. Sen kan jag tycka att det har varit fel av dig att inte rädda sonen från pappan, att inte anmäla pappan, när han har agerat hotfullt samt hotat att döda honom. För mig låter det fruktansvärt. Och jag kan absolut förstå din rädsla, men barn kan inte göra saker själva, och han hade verkligen behövt att du skyddade honom.

Anonym (tiny girl) Trådstartaren

Äldre 8 Sep 13:46

#12

Jag har alltid skyddat mitt barn! Kom inte och säga annat när du inte levt i min situation. Anledningen till att han inte har en riktigt relation till honom är att han aldrig varit närvarande. Jag har alltid haft hand om min son själv. Han har endast varit där för att plåga mig och hota mig med att om jag lämnade honom så skulle hemska saker inträffa. Det har blivit värre och värre med åren. Därav jag lämnat honom och skyddar min son.

h8him

Äldre 8 Sep 13:50

#13

Anonym (tiny girl) skrev 2013-09-08 13:46:03 följande:

Jag har alltid skyddat mitt barn! Kom inte och säga annat när du inte levt i min situation. Anledningen till att han inte har en riktigt relation till honom är att han aldrig varit närvarande. Jag har alltid haft hand om min son själv. Han har endast varit där för att plåga mig och hota mig med att om jag lämnade honom så skulle hemska saker inträffa. Det har blivit värre och värre med åren. Därav jag lämnat honom och skyddar min son.

Som sagt, jag vill inte förminska din upplevelse eller anklaga. Men, jag kan inte tycka att det låter som om du har skyddat barnet om du har låtit hela hans första 5.5 år präglas av en hotfull pappa som hotat att ta livet av honom. Visst kan jag förstå att det blev ohållbart. Men varför kontaktade du inte polisen, soc, kvinnojouren, läkare eller någon som hade kunnat hjälpa er? Har du tagit kontakt med BUP för att låta sonen få hjälp att bearbeta sina upplevelser? Att bara ta honom från upplevelserna hjälper inte om han har varit så utsatt av sin pappa. Jag kan förstå din rädsla att lämna sonen till pappan, men du måste ju ta ansvar för att sonen ska få hjälp att kunna känna sig trygg igen.

Anonym (tiny girl) Trådstartaren

Äldre 8 Sep 13:59

#14

h8him skrev 2013-09-08 13:50:41 följande:

Som sagt, jag vill inte förminska din upplevelse eller anklaga. Men, jag kan inte tycka att det låter som om du har skyddat barnet om du har låtit hela hans första 5.5 år präglas av en hotfull pappa som hotat att ta livet av honom. Visst kan jag förstå att det blev ohållbart. Men varför kontaktade du inte polisen, soc, kvinnojouren, läkare eller någon som hade kunnat hjälpa er? Har du tagit kontakt med BUP för att låta sonen få hjälp att bearbeta sina upplevelser? Att bara ta honom från upplevelserna hjälper inte om han har varit så utsatt av sin pappa. Jag kan förstå din rädsla att lämna sonen till pappan, men du måste ju ta ansvar för att sonen ska få hjälp att kunna känna sig trygg igen.

Han har hotat mig under alla år. Aldrig fysiskt skadat barnet. Jag har dolt allt hemskt han har gjort emot mig. Men såklart har han ju känt av.
Jag har försökt söka hjälp, tyvärr så får man inte mycket hjälp som ung kvinna.
Särskilt inte när mannen är väldigt bra på att manipulera och vända på allt. När man lever med någon som behandlar en så, då tror man tillslut på allt själv. Att man är värdelös, man gå sönder bit för bit.
Min ska få prata med någon utomstånde. Jag tror det är viktigt. För båda oss.

h8him

Äldre 8 Sep 14:06

#15

Anonym (tiny girl) skrev 2013-09-08 13:59:42 följande:

Han har hotat mig under alla år. Aldrig fysiskt skadat barnet. Jag har dolt allt hemskt han har gjort emot mig. Men såklart har han ju känt av.
Jag har försökt söka hjälp, tyvärr så får man inte mycket hjälp som ung kvinna.
Särskilt inte när mannen är väldigt bra på att manipulera och vända på allt. När man lever med någon som behandlar en så, då tror man tillslut på allt själv. Att man är värdelös, man gå sönder bit för bit.
Min ska få prata med någon utomstånde. Jag tror det är viktigt. För båda oss.

Har han aldrig hotat barnet? Var inte barnet med när han hotade att köra ihjäl er och har han inte sett när pappan slagit dig?

Hur har du försökt söka hjälp och vem har vägrat att hjälpa er? Nog för att det är fel på många saker i samhället men att neka en slagen kvinna med barn, hjälp låter som ett fruktansvärt tjänstefel.

Vad bra, det låter som om BUP skulle kunna hjälpa honom och då blir det förmodligen även polisanmält och en orosanmälan till socialtjänsten, och det är nog vad som behövs för att lösa problemet med umgänget.

Anonym (där)

Äldre 11 Sep 20:33

#16

h8him-av att läsa dina svar i dina tråd går det lätt att konstatera att du överhuvudtaget inte förstår någonting av att leva i den här typen av relation och att barn faktiskt helt kan sakna en relation med en förälder även om det bott flera år med denne!
Blir otroligt provocerad av att läsa dina svar till en människa som behöver stöd och empati istället för syrliga och otrevliga konstateranden.
Varför svara om man inte har något vettigt att skriva?

tiny girl-jag har levt i samma helvete som du och har nu samma problem med mitt barns kontakt med pappan,skillnaden i mitt fall är att pappan även slagit och psykiskt misshandlat barnet.
I våra lagar står att allt umgänge ska vara för barnets bästa,tyvärr följs inte alltid detta i praktiken och det är min egen situation ett exempel på.
En pappa som kräver och jävlas med allt som bara går i syfte av att fortsätta sitt kontrollerande och plågande.
Ta kontakt med familjerätten om du inte redan har det.
Kvinnojouren kan ofta erbjuda samtalsstöd om du känner att du behöver det.
En samtalskontakt för sonen är nog en bra ide,då får han också komma till tals på en neutral plats vilket fam.rätt (och tingsrätt om det går så långt)lyssnar på.
Stor kram till dig och så otroligt starkt av dig att lämna!

Anonym (där)

Äldre 11 Sep 20:34

#17

Anonym (tiny girl) skrev 2013-09-08 13:46:03 följande:

Jag har alltid skyddat mitt barn! Kom inte och säga annat när du inte levt i min situation. Anledningen till att han inte har en riktigt relation till honom är att han aldrig varit närvarande. Jag har alltid haft hand om min son själv. Han har endast varit där för att plåga mig och hota mig med att om jag lämnade honom så skulle hemska saker inträffa. Det har blivit värre och värre med åren. Därav jag lämnat honom och skyddar min son.

h8him

Äldre 11 Sep 21:17

#18

Anonym (där) skrev 2013-09-11 20:33:29 följande:

h8him-av att läsa dina svar i dina tråd går det lätt att konstatera att du överhuvudtaget inte förstår någonting av att leva i den här typen av relation och att barn faktiskt helt kan sakna en relation med en förälder även om det bott flera år med denne!
Blir otroligt provocerad av att läsa dina svar till en människa som behöver stöd och empati istället för syrliga och otrevliga konstateranden.
Varför svara om man inte har något vettigt att skriva?

tiny girl-jag har levt i samma helvete som du och har nu samma problem med mitt barns kontakt med pappan,skillnaden i mitt fall är att pappan även slagit och psykiskt misshandlat barnet.
I våra lagar står att allt umgänge ska vara för barnets bästa,tyvärr följs inte alltid detta i praktiken och det är min egen situation ett exempel på.
En pappa som kräver och jävlas med allt som bara går i syfte av att fortsätta sitt kontrollerande och plågande.
Ta kontakt med familjerätten om du inte redan har det.
Kvinnojouren kan ofta erbjuda samtalsstöd om du känner att du behöver det.
En samtalskontakt för sonen är nog en bra ide,då får han också komma till tals på en neutral plats vilket fam.rätt (och tingsrätt om det går så långt)lyssnar på.
Stor kram till dig och så otroligt starkt av dig att lämna!

Va? Du kanske ska läsa igen... Att en misshandlad kvinna med barn har nekats hjälp är ett allvarligt fel. Sen får du gärna tycka att det är provocerande att jag anser att man har skyldighet att skydda sina barn, även när man själv blir misshandlad.

Ja, men stöd förändrar inte situationen och barnets rätt till sin pappa som det så vackert heter. Finns inga bevis, ingen dom om att barnet har blivit misshandlad osv så kommer man ingenstans med påståenden om att barnet riskerar att fara illa med den andre föräldern. Så fungerar det, på gott och ont. Det man kan göra är att hjälpa barnet få en samtalskontakt, och sen kan man bara hoppas på det bästa.

Anonym (där)

Äldre 11 Sep 21:33

#19

Ja jag har läst igen och jag tycker fortfarande att dina svar är anklagande,förminskande och negativa,h8him.
Är inte ett dugg sant att man inte kommer någonstans om inte "bevis finns"-oro och rädsla ska ändå lyssnas på och vägas in av fam.rätten och övriga likväl.
Bevis finns mkt sällan då man som misshandlad har skyddat förövaren.
Det är mycket vanligt att man vågar börja prata om vad som hänt först när man lämnat relationen och detta är myndigheter väl införstådda med.
Barnets rätt till sin pappa-jovisst OM det är det bästa för barnet ja!
Är pappan en direkt fara för barnet psykiskt eller fysiskt så gäller inte detta.
Finns ju möjlighet att med fam rättens hjälp få samarbetssamtal om du känner att du orkar med det TS,efter denna typ av relation gör man ju ofta inte det..
Du kan också kräva övervakade umgängestillfällen med kontaktperson om du är mkt orolig över barnets välmående under umgänget.
Du kan också göra en orosanmälan hos soc där du beskriver din oro för ditt barn,vore jag du skulle jag börja där!

Anonym (svårt)

Äldre 13 Sep 23:17

#20

Tror det blir svårt för sig att minska på umgänget eftersom du gått med på varannan vecka redan.
Man kan bara öka umgänge, inte minska den. Om du inte kan hitta bevis på att din son mår dåligt av att vara där, eller om han kan berätta det för en kurator på förskolan el dylikt, eller bvc kanske? Kontakta en advokat och hör vad du kan göra.

h8him

Äldre 13 Sep 23:32

#21

Anonym (där) skrev 2013-09-11 21:33:04 följande:

Ja jag har läst igen och jag tycker fortfarande att dina svar är anklagande,förminskande och negativa,h8him.
Är inte ett dugg sant att man inte kommer någonstans om inte "bevis finns"-oro och rädsla ska ändå lyssnas på och vägas in av fam.rätten och övriga likväl.
Bevis finns mkt sällan då man som misshandlad har skyddat förövaren.
Det är mycket vanligt att man vågar börja prata om vad som hänt först när man lämnat relationen och detta är myndigheter väl införstådda med.
Barnets rätt till sin pappa-jovisst OM det är det bästa för barnet ja!
Är pappan en direkt fara för barnet psykiskt eller fysiskt så gäller inte detta.
Finns ju möjlighet att med fam rättens hjälp få samarbetssamtal om du känner att du orkar med det TS,efter denna typ av relation gör man ju ofta inte det..
Du kan också kräva övervakade umgängestillfällen med kontaktperson om du är mkt orolig över barnets välmående under umgänget.
Du kan också göra en orosanmälan hos soc där du beskriver din oro för ditt barn,vore jag du skulle jag börja där!

Du får tycka det. Jag känner många föräldrar som varit i liknande sitsar som Ts och som fått inse att de inget kan göra. Ingen tror dem utan bevis. Ingen bryr sig så länge barnen inte själva kan säga/säger att de far illa. Visst skulle det vara bra om det du skriver skulle vara sant (för de barn som far illa) men sanningen är att med dagens system hamnar de ofta i rätten, för verkställighet av umgängesavtal/dom, och föräldern som desperat försöker skydda barnet, får vite på många tusenlappar per gång som umgänge efter det uteblir. Alla har inte råd med det.

Samarbetssamtal är frivilliga. Sen kan man sitta där och ljuga, komma överens, och sen skita i allt. Endast domstol kan besluta om umgängesstöd. Varför tror du att Ts skulle kunna få igenom övervakade umgängen? Det är väldigt sällan en förälder får det.

Ja visst, orosanmälan. Är man i tvist så är det inte helt ovanligt att anmälningar görs. Och även om de görs, så är det inte alltid socialtjänsten anser att utredning behöver startas. Och om utredning startas, så är det långt ifrån säkert att de hittar något behov av en insats.

Tanken är god, men verkligheten är ofta en annan, tyvärr.

Rädd när mitt ex har mitt barn...

INNEHÅLL