Svårt att bli gravid-Flera?!

Hej!
Här är vi 22 (jag) och min sambo 27 år gamla.
Försökt i snart 2 år, beror lite på hur man ska räkna det.. Var väldigt mycket för oss ett tag som gjorde att under några månader blev det inte så mycket.

Har inte heller fått något plus, jag är överviktig jag med men kämpar med mina kilon själv. Tror mycket av detta har berott på att jag har mått dåligt i mig själv. Förlorade min mamma för drygt 1,5 år sedan och sen dess har både kroppen och själen åkt berg-och dalbana.
Mensen har varit borta i perioder, jag har varit deppig och saknat familjen som bor 100 mil ifrån oss. Så tror att det har varit ett stort hinder för oss att jag på något sätt har varit blockad.

Men nu flyttar vi hem igen och blir 12 mil till familjen, köpt hus och få börja på en ny kula så att säga. Det plus att jag får bättre möjligheter till skogspromenader och liknande som jag hoppas gör att jag går ner i vikt, borde förhoppningsvis göra så vi kan få ett plus.

Har varit i kontakt med sjukvården och skulle egentligen in och påbörja en utredning nu i höst, men eftersom vi flyttar och byter del av Sverige så sa vi att vi väntar med utredningen.

Må väl!
/E 

Hej vännen. 
De är jätte bra att du kämpar på till slut ger de med sig och blir ett fint + och gå ner några kg också de kommer du klara av vännen. 
De är jobbigt att kämpa mot vikten gjort de hela mitt liv och till slut fick jag hjälp och gjorde en GBP gått ner 40kg nu men står och stampar på 100kg vill under den magiska gränsen.

 Åhh nej beklagar sorgen vännen är hemskt när man förlorar någon man älskar så mycket:(.
Kram om!
De är tillåtet att må dåligt då en tid när man sörjer och så kan kroppen jävlar med en riktigt ett tag.

Vad skönt att ni flyttar närmare din familj de kan hjälpa en hel del de.
Själv bor jag 43mil i från min familj flyttade upp till Söderhamn till min sambo för 2år sedan men träffar min familj då och då vist saknar man dom men man klarar av de endå.
Jag bor ju granne med sambons föräldrar och hyra lägenhet av som:).
Sedan bor sambons två tvillingbröder med sina familjer inne i stan är 6km in till Söderhamn där i från vi bor. 

Men sök hjälp i från gyn när ni flyttat klart så kan ni ju få hjälp rätt fort där endå.
Kram 

Ja, jag skulle säkert kunna få göra en operation, men det är jag som valt bort det. Jag vill kunna klara det själv, visa att jag är så envis och tålmodig att jag klarar det själv. Jag är nog av den gamla skolan som tycker att ska man klara något får man göra det själv. 

Ja, det har varit jobbigt efter förlusten av mamma, men samtidigt så finns hon inom mig och det är hon som har fått mig att kämpa på vidare. Mina systrar åt anti-depp-piller, men jag sa att det är inget för mig. Jag måste på något sätt gå vidare och klara mig genom detta på något sätt.- Har fått mycket hjälp från sambon och hans familj också, men mycket av bearbetningen har jag fått göra själv. Och eftersom jag inte har haft ett heltidsjobb så har det funnits mycket tid att gå här hemma och tänka. Då haft tankar om att jag är värdelös, värdelös på det sätt att jag inte kan bli med barn, frustrerad över att inte bli med barn, tankar kring min vikt och att jag inte har ett fullbetalt jobb och att jag inte hjälper till ekonomiskt osv.

Men det är väl inte förrän nu som jag har börjat acceptera saker och ting, förstått vad det är som är meningen med livet och fått veta att det är vi som är starka som personer som blir utsatta och prövade för saker- för på något sätt lär vi oss leva med det och ändå gå starka ur situationen.

Men som sagt ska vi flytta nu och får ta det i första taget. Jag ska landa i mig själv där uppe, försöka få mig ett jobb och sen bara njuta. Jag tänker inte på barn lika ofta som jag gjorde förut utan jag har accepterat för mig själv att vi kommer behöva hjälp på traven, men det blir nog inte förrän nästa år någon gång då vi landat mer på gården.

 

Gud vad stark du är du klarar detta bara du vill. 
Med vikten och allt ta en sak i taget så kommer de gå jätte bra.
Men tankar får man ha lätt att skriva ner dom de brukar jag göra alltid och hjälper i bland och i bland inte. 

Har ni testat folsyra och sådana naturmedel som kan hjälpa en del att bli gravida?
Jag känner lika här att jag tar allt som de kommer har börjat läsa nu med och tar saker som de kommer inte försöka att stressa utan njuta av de jag har och visst jag vill ha ett barn och någon gång och på något sett ska jag få de. 
Sambons bror med familj var här i dag och dom har en liten pojke på 8månader så har gosat och busat lite idag:).
De hjälper att få träffa kompisar och deras små älsklingar med:).
Kram
 

Jag vet inte om jag är stark, är inte det alla dagar iaf. Alla har vi våra "ups- and downs", men jag är tillräckligt envis för att klara det. Behöver bara någon som tror på mig mer än jag själv för att jag ska lyckas.
Och nu när vi får huset så kommer det bli mycket kroppsarbete, hålla igång hela tiden och även att gå en längre bit till ICA för att kunna handla. Sen har vi ju skogen som granne = kunna gå där mycket och plocka bär/svamp.

Jag har köpt Rosenrot och har provat Folsyra, men bara provat Folsyra. Eftersom min mens varit borta i perioder så har jag inte velat prova Rosenrot för många påstår att deras mens försvinner helt. Och jag vill ju ha mens ändå, helst regelbunden så man kan börja fundera ut när man har ÄL, om jag nu ens får egen ägglossning.
Ja, jag tror inte att man ska stressa, utan försöka njuta av det man har och det kommer när det kommer.

Härligt att du känner så, att du får njuta av dina släktingar och deras barn :)

Kram 

Jo visst är de så alla har vi upp och ner saker i livet. 
De behöver man familjen/vänner är bra som finns för en när man behöver dom ju.
De kommer nog bli bättre när de finns saker att göra med huset.
De är jätte skönt att ha saker att göra i bland ju:).

De finns någon kräm med som ska vara bra:  http://www.femalebalanceshop.com/progesteronkram-progesterall
Jag har den men har inte testat den operationen kom i mellan. 
Men en annan kompis har testat den och hon blev gravid på försök 2:).
De är jätte skönt att ha dom här, och nära:).
Kram 

Läste lite om salvan, men fattade inte hur man använder den..? Kanske bara jag som snabbläste och inte kopplade ihop allt under tiden,
Men smörjer man in sig i muttan eller klickar man upp ett klick i själva härligheten? :P

Alltid skönt att något att göra. Just nu när jag är ledig från jobbet och vi inte kan fortsätta packa förrän nästa vecka är det som om jag klättrar på väggarna. Rätt jobbigt, men blir väl bättre sen när vi flyttar in. 

Hej.¨Man använder krämen som tex en vanlig handkräm.
Man tar ungefär en liten lick som en ärta och torkar in de på tex halsen eller bröstet där huden är tunn.
Man börjar dagen vid äl tror jag de var fram till mensen ska komma.
De är skönt när ni packat klart och flytt lasset är på väg upp:)
 

Hej. Får man hoppa in här. Jag e 25 å sambon 29. Vi har försökt i fem år. Har lätt pco säger dem. Har dock aldrig fått till en riktig utredning utan har bara blivit pumpad med medicin känns de som. Har genomgått flera misslyckade ivf å så kämpar jag som många andra med vikten. Lyckades gå ner 13 kg på tre månader förut. Men nu efter alla mediciner står de still. Å jag tror inte vi orkar med nån mer ivf.

Har som ni många mil till min familj. 60 närmare bestämt. Humöret går upp å ner å hoppet dalar för varje mens som kommer. Har väldigt oregelbunden mens tyvärr. Kram till er

Välkommen vännen!
Fy vad jobbigt fått kämpa 5år utan att få någon riktig hjälp:(.
Har du regelbunden mens nu då efter alla tabletter?
De är ju jätte bra kämpat 13kg är jätte mycket ju.
Ta en sak i taget de klarar du.
Milen till ens familj är jobbigt men på någe vis klarar man de endå.
Kram
 

Näe har ingen regelbunden mens. Som nu t.ex. har inte haft mens sen 10 juli... de e väl drygt 70 dagar sen... suck. Jag försöker träffa min familj en gång i månaden (tack sas för era ungdomsbiljetter på flyget). Min familj å mina vänner e mitt stora stöd å stöttepelare.

Har försökt stressa ner mer nu än vad jag gjort tidigare. Å röra på mej mer. Nu har vi köpt hus så kanske för ett tag att tankarna på barn inte blir lika intensiva även om hela kroppen skriker efter att bli mamma. Har även börjat gå till en naturläkare nu så vi får se ifall han kan hjälpa mej på nåt sätt.

Har ni berättat för familj å vänner om eran längtan å allt kämpande.

Jag gillar den här tråden. Att vi inte e så många så man kan hålla koll på vem som e vem e de någon av er som bor uppåt i landet? Kram till er

Åhh fy vad jobbigt att de är så lång:/.
Den blir nog snart bättre ska du se.
Vill  också träffa min familj mer men har inte råd att åka ner så ofta.
Jo dom flesta vet om att vi kämpar på för att å ett + har ju försökt så länge så svårt att hålla de hemligt. 
Jag bor i gävleorg jag och min sambo. 

Jo, tack. Vet mycket väl hur det är att ha oregelbunden mens, stressen och familjen på långt avstånd (100 mil) och hur det påverkas ens välmående osv. 
Har också precis köpt hus och hoppas även som du att tankarna kring barn släpper och att man kan börja njuta mer av den nya delen av sitt liv. Även om det är svårt när typ svärmor så gärna vill se ett barnbarn, likaså mina syskon och resten av familjen.

De som vet om att vi försöker är svärmor, men hon vet bara om att vi misstänkte en grav. tidigare i sommar.. De enda som riktigt vet om att vi kämpar är min ena syster, hennes man och min pappa. Tror kanske jag har större behov att behöva få prata av mig när det känns jobbigt än vad min sambo har. Men många vet även om att nu när vi köpt hus så har vi sagt "vi ska inte hymla om att vi kommer börja smått försöka", är ju bara det att vi försökt ett längre tag utan resultat. Men jag är inte den som vill berätta för allt och alla, kanske skulle det vara bra för då vet dom om det, men samtidigt vill jag inte ha tycker-synd-om-er-blickar, om ni förstår hur jag menar? 

Vi har försökt i snart 2 år. Vi avslutade vår fertilitetsutredning förra veckan, inga fel har hittats och någon behandling har inte gjorts. Det har skickats en remiss till IVF utan vårat godkännande... Vi vill inte göra IVF än på länge, men det hade inte fertilitetsläkaren någon tanke på att fråga. Om jag inte har blivit gravid inom en viss tid (hur lång har vi inte bestämt) kommer vi att göra insemination på Carl von Linnékliniken i Uppsala. De har gett oss sitt godkännande. 

Jag har varit gravid förut, med en annan man. Då tog det sig på första försöket. Jag valde dock abort i v.14+1 p.g.a. att den blivande fadern misshandlade mig. Jag har inte kunnat bli gravid igen efter aborten... Jag tror stenhårt på att det är p.g.a. den som det inte vill sig nu (vet fler som är i samma sits). 

Lider med dig de är så jobbigt och man klandrar sig själv som kvinna att man inte blir gravid ju. 
Jag ska ringa gyn och se om jag kan få hjälp nu fast de inte gått 1år efter operationen en min GBP operation.
Orkar inte mer snart mensen kom i dag med dunder och fart och har jätte ont:(.
Den kom väl för att jag köpt lite barn grejer på tradera tänker jag:/.
Men de är ju jätte bra att ni har plan hur ni vill göra och lägga upp de ju.
Här bara vi kör har ju en app som hjälp i mobilen men funderar på att testa äl tester denna gången efter mensen slutat nu.
Sedan försöka utan vårat glidmedel vi har ett specielt som inte ska skada spermierna men vet ju inte.

Fy vad jobbigt att behöva gått igenom en abort och ett ex till idiot som var så elak mot dig:/.
Kram 

Hej där. Jag har med gjort gbp o gått ner 40kg. Jag 27 och sambon 39 försöker bli gravida. Innan min gbp fick jag diagnosen pco o många äggblåsor på äggstockarna. I dag va vi på första träffen för utredning/hjälp. Fått remiss till att lämna prover o mannen sperma prov. Jag ska 7dagar efter nästa mens få genomgå äggledarspolning. Sen får vi gå vidare. Så vi kämpar oxå efter +. Kul att vi verkar ha en del gemensamt med övervikt, gbp, äldre partner och barnförsökandet. Lycka till! :)

Hej välkommen. 
När gjorde du din operation?
Jag gjorde min i januari i år och sedan modifast starten i november förra året gått ner 42kg snart 43kg hoppas jag på.
Har med PCO fick veta de förra året när vi försökt få barn i över 1år men fick ingen mer hjälp var därför jag gjorde operationen.
Men har fått bättre cykel mycket kortare cykel från 35-80dagar ner till 32-33dagar. 
Jätte skönt att ni ska få hjälp nu och kolla upp er ordentligt:).
Ne jag vill bara få ett barn 2014 och kämpar i mot att de kommer bli de. 
Lycka till själva:).