"Hur många dagar måste jag vara hos pappa?"

Hur gammal är grabben?

Jag har också separerat, min dotter har det bra hos sin pappa. Men min sambo som också har en son sen innan, 7 år är pojken, de har det svårare. Pojken trivs inte alls hos mamma och han mår dåligt över att åka dit..

Har du försökt pratat med pojkens pappa och berättat vad du märkt? Att han inte trivs?

Om pappan visar att han vill ändra på situation till dej bättre ge det en chans ett tag ! Annars, om pappan inte är samarbetsvillig här av dej till (om ni har) familjenshus lr liknande.. De är redo att hjälpa till i just sånna här situationer.

Om inte ta kontakt med soc, och rådfråga iaf och fortsätt därifrån.

Om pappan är oengagerad och pojken mår dåligt är det inte ett bra alternativ.

Det är pojkens pappa och det vill man aldrig ta ifrån honom, men om han mår dåligt över det är det inte ett alternativ!

Var det länge sedan ni separerade? Tänker att pojken och pappan kanske inte vant sig vid det nya än?

Nåt annat jag tror man ska akta sig för att göra är att när man väl får hem prinsen att man myser till allt lite extra och gör bara kul saker.

Det är något min sambo gör, som att han vill väga upp den dåliga veckan hos mamma.

Men det leder ju bara till att svackan blir ännu större och skillnaden ännu mer markant..

Ja, det brukar vara svårt för barn som har en förälder som egentligen motsätter sig varannan vecka. 

Onödig kommentar.
Jag mår dåligt av att se min son må dåligt. Jag försöker verkligen peppa honom, att det blir bra hos pappa.
Men han gråter i bilen på vägen dit.

Jag förstår att du själv aldrig varit i denna sitsen. Om du ens har barn?
Mitt barn betyder allt för mig.
Det är tråkigt att han känner så för att bo med sin pappa en hel vecka. Tråkigt att hans pappa aldrig varit där för honom under alla år. Och låter honom sitta ensam framför tv i en vecka.
Men visst du verkar ju tycka det är toppen liv för ett litet barn.

Hur länge har ni haft varannan vecka då?

Om han inte vill bo där säg de till pappan, om han inte lyssnar så är de bara vårdnadstvist som kan få han att bestämma själv. Eller vänta tills hen fyller 12 så får hen bestämma själv.

en sjuåring har ett lika komplicerat känsloliv som vilken vuxen som helst . Det är inte ovanligt att barn skuldbelägger sig själva för att föräldrarna inte längre är tillsammans . I detta ligger också att det inte är ovanligt att barn säger det som de tror att deras föräldrar vill höra. Alltså med det sagt så menar jag att det är inte rimligt för en förälder att kunna avgöra om det dess barn säger är något den faktiskt menar eller något som barnet säger för att få föräldern att må bra. 
Jag rekommenderar istället ett besök på bup för att utreda om det är så att ditt barn verkligen vantrivs hois sin pappa. om så är fallet så får ni komma fram till en lösning tilsammans. om inte .. Vad´bra!! 

En sjuåring kan och ska dock INTE bestämma själv var den ska bo. Det kan i värsta fall resultera i grava skuldkänslor hos barnet senare.  utan det är föräldrarna som bestämmer detta tillsammans.

Sitter i en liknande sits som TS fast tidigare i processen.

Jag kämpar mig blå över att överhuvudtaget få umgänge med min son. Kommentarer från mamman är i stil med "men då kommer du inte ens att känna honom" när jag pratar om framtiden vilket tydligt indikerar att hon vill äga grabben och jag är ett jobbigt störningsmoment som förstör för henne. Hon tar honom ifrån mig i tid och otid när jag väl har umgänge med motiveringen att det är elakt att han inte ska vara med henne när han är ledsen. Då kan följande kommentar komma "det blir bättre när han är 2,5-3 år" han är under 1 år idag. Längre fram finns det potential att vi hamnar i exakt samma situation som du, då jag inte tillåts ta hand om och skapa en god relation till barnet utan det är hon som äger barnet och ska stå i centrum.

Jag drömmer om att mitt ex ska kunna komma hem till mig med vår son och ta en fika, snacka och umgås utan att vara i en relation. Men det är väl en önskedröm.

Du tror inte att det blir bättre om du låter pappan ta större utrymme och uppmuntrar umgänge och försöker skapa en god relation till pappan för egen del också. Det är nyckeln till en bra uppväxt för ert barn.