• Anonym (Ville väl)

    min kompis bröt kontakten med mig

    För att göra en lång historia kort så bröt en av mina bästa vänner kontakten med mig när jag påtalade att h*n har alkoholproblem. H*n förnekade detta totalt och fattade inte ens vad jag menade trots att jag kunde räkna upp minst 100 exempel på att h*n missbrukar och överkonsumerar alkohol. Vi är flera i samma kompisgäng som alla har märkt att den här personen är alkoholist men jag var den enda som vågade ta steget och prata med personen. Och nu vill alltså min kompis inte ha med mig att göra längre vilket känns riktigt trist då jag bara menade väl och ville visa att jag brydde mig. Jag känner mig jävligt orättvist behandlad och ångrar ibland att jag sa nåt. Samtidigt känns det som att det var det bästa jag har gjort för den här människan. Att en enda människa i världen till sist vågade säga sanningen till denna kompis, numera före detta kompis. Gjorde jag fel?

  • Svar på tråden min kompis bröt kontakten med mig
  • Fenina

    Fel och fel. Det beror väl på varför du gjorde det? 
    1. Du bryr dig om hen och vill genom att påtala detta för hen, hjälpa hen ur det.(stötta)
    2. Du bryr dig om hen och vill genom detta göra hen medveten om sitt problem(kritisera) 
    3. Ni är alla så medvetna inom gänget om hens problem, och du utmärker dig nu genom att ta itu med "problemet"(kritisera)
    4. Du har tröttnat på hen och vill nu förklara varför(kritisera)
    och så massa fler.

    Frågade du hen om hens alkoholvanor, eller om hens alkoholproblem?
    Förklarade du för hen att du ville prata om vilka problem hen hade, eller frågade du om hen ville prata? 

  • Anonym (Ville väl)

    Jag sa nåt i stil med att jag ser att hens alkoholkonsumtion har spårat ur rejält och dessutom ökar för varje år som går + att konsekvenserna blir värre varje gång hen dricker. Jag tipsade också om att hen borde söka nån form av professionell hjälp för att komma tillrätta med problemet. Blev bemött med arrogans, hånfullhet och sist men inte minst bröt hen kontakten med mig.

  • Fanny b
    Anonym (Ville väl) skrev 2013-09-02 00:13:52 följande:
    Jag sa nåt i stil med att jag ser att hens alkoholkonsumtion har spårat ur rejält och dessutom ökar för varje år som går + att konsekvenserna blir värre varje gång hen dricker. Jag tipsade också om att hen borde söka nån form av professionell hjälp för att komma tillrätta med problemet. Blev bemött med arrogans, hånfullhet och sist men inte minst bröt hen kontakten med mig.

    Du menade väl men alkolholism är en sjukdom. Vilket gör att om alkoholister inte vill ha hjälp eller ens vill erkänna sina problem så fungerar det inte med att säga det du gjorde. 
  • Fenina
    Anonym (Ville väl) skrev 2013-09-02 00:13:52 följande:
    Jag sa nåt i stil med att jag ser att hens alkoholkonsumtion har spårat ur rejält och dessutom ökar för varje år som går + att konsekvenserna blir värre varje gång hen dricker. Jag tipsade också om att hen borde söka nån form av professionell hjälp för att komma tillrätta med problemet. Blev bemött med arrogans, hånfullhet och sist men inte minst bröt hen kontakten med mig.
    Hade jag också gjort. Jag anser inte att någon annan har rätt att klampa in i mitt liv och berätta för mig "hur jag är, hur jag lever, vad jag bör göra". En vän till mig hade pratat, hade oroat sig och frågat mig hur jag mår. Hon had  frågat om jag behövde hjälp, om det fanns något hon kunde göra. 
  • Anonym (Ville väl)

    Till saken hör att vi har känt varann sen dagisåldern och att det finns barn inblandade som far illa.

  • Fanny b
    Anonym (Ville väl) skrev 2013-09-02 00:25:32 följande:
    Till saken hör att vi har känt varann sen dagisåldern och att det finns barn inblandade som far illa.

    Då tycker jag du ska kontakta socialen för barnens skull.
  • Anonym (Ville väl)

    Det är redan gjort men det var inte jag som kontaktade soc utan nån annan i vår krets som ringde anonymt. Jag tyckte det var bättre att snacka direkt öga mot öga med den här kompisen.

  • msmalin

    Jag bröt med en närstående pga hennes alkoholism. Jag klarade inte av att stå och titta på när hon söp ner sig. Även här är barn inblandade. Barn som för tillfället bor med sin pappa då beslut från soc finns att hon inte bör träffa dom.
    En alkoholist måste själv vilja bli nykter. Du kan välja att inte dricka i hens sällskap osv. Men du kan inte ta beslutet åt hen. Tyvärr är det svårt att få en alkoholist att inse att den är missbrukare. Möjligtvis kan man få den att inse den har lite problem med spriten. Men ingen alkoholist inte. Tyvärr

    Det är jobbigt att vara anhörig eller vän och bara titta på. En del kan göra det. Inte jag (tyvärr). Men min närstående vet var jag finns och att jag finns när hon väljer att sluta dricka. Hon har tack o lov insett att hon är alkoholist. Men inte mer insikt än så (att andra skadas och mår dåligt av hennes drickande,att hon bli aggressiv osv).

    Att din kompis bryter med dig är för att sanningen gör ont. Och genom att bryta kan hen skjuta det ifrån sig lite.

  • solan64

    Jag tycker att du gjorde helt rätt! Jag har i min egen kamratkrets en nu nykter alkoholist som tog tag i sitt problem till slut, just efter att vi nära kamrater vågade ta upp med honom vad vi uppfattade var ett problem. Först tog han också väldigt illa upp, precis som din kamrat. Slog allt ifrån sig och tyckte att det var vi som var idioter. Klassiskt! Men när vi blev flera som oberoende av varandra tog upp det med honom så gick det till slut in, och han sökte hjälp. Det har inte varit någon spikrak väg och han kämpar fortfarande. Men idag är han ändå tacksam över att vi stod på oss så att han fick upp ögonen innan det var för sent.

    Vem vill stillatigande se på en god vän sakta men säkert supa sig mot avgrunden? Speciellt om barn är inblandade? Visst är det så att det är människan själv som måste vilja bli nykter och "göra jobbet". Men ofta så behövs det att någon eller några verkligen säger rakt ut vad som håller på att hända. Så stå på dig!

  • Fanny b
    solan64 skrev 2013-09-02 00:53:43 följande:
    Jag tycker att du gjorde helt rätt! Jag har i min egen kamratkrets en nu nykter alkoholist som tog tag i sitt problem till slut, just efter att vi nära kamrater vågade ta upp med honom vad vi uppfattade var ett problem. Först tog han också väldigt illa upp, precis som din kamrat. Slog allt ifrån sig och tyckte att det var vi som var idioter. Klassiskt! Men när vi blev flera som oberoende av varandra tog upp det med honom så gick det till slut in, och han sökte hjälp. Det har inte varit någon spikrak väg och han kämpar fortfarande. Men idag är han ändå tacksam över att vi stod på oss så att han fick upp ögonen innan det var för sent.

    Vem vill stillatigande se på en god vän sakta men säkert supa sig mot avgrunden? Speciellt om barn är inblandade? Visst är det så att det är människan själv som måste vilja bli nykter och "göra jobbet". Men ofta så behövs det att någon eller några verkligen säger rakt ut vad som håller på att hända. Så stå på dig!

    Jag tror på detta sätt om flera, helst alla i alla fall nära vänner konfronterar alkoholisten. För om bara en person gör detta kan alkoholisten slå ifrån sig detta, för att mista en av flera vänner innebär bara just att en vän är förlorad.  Men om många vänner gör detta uppstår ett grupptryck. Om vännerna då också kommer överens sinsemellan  att inte bjuda denna person på alkohol, att ha alkoholfria bjudningar i sina hem ökar chanserna för att alkoholisten ska börja tänka efter.  Dock finns alltid risken för återfall. 
  • frappa

    Att konfrontera på detta sätt, så är risken för det som skedde stor.
    Säga du gjorde fel går inte
    Men det som skedde att h*n bröt kontakten med dig, var väl inte så förvånande.
    Även om det var tråkigt kan jag gissa.

    Med lite tur så kanske du sått ett frö, som kan göra att personen tar tag i sin överkonsumtion av alkohol.

Svar på tråden min kompis bröt kontakten med mig