Tonårsföräldrar, hur mycket hjälper era barn till?

Du skrev: "Har sätt allt för många kamrater som inte lyft en fena hemma hur svårt dessa har haft det när de flyttade hemifrån. "

Hur kommer det sig? Hade de någon diagnos som gjorde att de inte förstod?

För att kunna måste man lära och prova.
Enl ditt resonemang skall alla kunna allt ?
Då menar du att du kan sätta på dig ett backhoppningskidor och hoppa utan problem ?

Ja men kan ju både lära o prova när man flyttat. De flesta fixar iaf det.

Nu pratade vi väl om att sköta ett hem? Eller har jag missat något?

Förstår att du viker undan min fråga.
Kan du eller kan du inte backhoppning?

Nä o det kunde inte mina föräldrar heller så jag ser inte relevansen med detta när vi inte pratar om backhoppning utan om huruvida ens tonåringar hjälper till hemma eller inte.

Detsamma.

Ser ingen skillnad i resonemanget.

För att klara av ngt måste man prova lära och testa, oavsett vad det gäller, backhoppning, strykning, skriva på franska, äta med pinnar osv osv,

Anser att en förälder skall hjälpa till, inte curla, lära och låta barn testa så att ev misstag kan undvikas.
Misstag kommer i alla fall att ske, det är oundvikligt.
Men gör inte barnen mer illa än nödvändigt.

Jamen...vad är skillnaden på om man får prova innan man flyttat o efter man flyttat?
Man lär sig ju oavsett.

Jag tror att det är bra att låta barnen hjälpa till redan när de är små för att sedan utöka ansvaret med tiden. När de är i gymnasieåldern tycker jag att de ska kunna städa sitt rum själva och byta sängkläder, kunna tvätta ibland och laga mat till hela familjen en gång i veckan.

I den åldern är det inte länge förrän de flyttar hemifrån (förhoppningsvis) och det underlättar att kunna lite om att sköta ett hem. Finns andra uppgifter i hemmet tycker jag också att barnen ska få lära sig dessa, men kanske snarare utifrån intresse än krav. 

Jag tycker att det bör vara en rimlig fördelning av hushållsarbetet, en person som nästan är vuxen klarar gott till att hjälpa till lite grann. Dessutom så lär sig barnen att samarbeta om att hjälpa till med ibland tråkiga uppgifter.

Jag anser att barnet ska hjälpa till efter utvecklingsnivå och intresse. Tycker barnet att matlagning är roligt kan det få ta ett större ansvar där till exempel. Men det är naturligtvis alltid föräldrarna som har huvudansvaret.

Varför vill du utsätta ditt barn för onödiga misstag, misstag som du genom en kärleksfull mor skulle kunna undvikit genom att lära barnet  ?

Kan du svara på min tidigare frågan ang backhoppning, JA eller NEJ !

Jag hade samma tankar.
Ha, att alla barn tycker om ordning och reda, titta in i ett tonårsrum så får man svaret.

Kan även tillägga att vi syskon är stenhårt uppfostrade enligt Givitupp´s ideal och mina syskons hem kan emellanåt mycket väl platsa på den omtalade facebook-sidan Family living, the true story (även mitt eget hem kan platsa där emellanåt, och vissa utrymmen alltid )

Gränslöst, det beror på vad man lägger in i det ordet. Vår tonåring har inte haft många regler och få gränser, men gränslös är nog det sista ordet man kan använda om honom.
Det är en stor skillnad mot att vara gränslös mot att ha fasta gräsner/regler. En del invidiver är gränslösa trots stenhård uppfostran, andra har väldigt lätt att respektera andras gränser och lätt att anamma det sociala samspeket utan ett regelverk kring sig.

Onödiga misstag? Som vad? Råka bränna makaronerna? (nä, makaroner vet hon hur man kokar, jag tog bara ett fånigt exempel i en fånig "diskussion")

Såklart kan jag inte backhoppning.
Men jag antar att du kan.

Exakt. Att påstå att alla tycker lika är ju så jävla skitdumt som något kan bli!

Bra skrivet!

Vår tonåring har fått prova (och kan praktisera detta) med att laga mat, städa, stryka etc, utan att han har haft en enda uppgift.
Nu förvisso anser han att dammsuga datorn har högre prioritet än att dammsuga golvet, men kunskapen har han och att strukna skjortor är både skönt och snyggt, men inte nödvändigt.

Han var inte gammal när far var bortrest, mor låg i hög feber, när han fick pengar av mig, stack iväg och handlade ingredienser till köttfärssås och spagetti, tillagade det (med vaga instruktioner från mor), så jag är inte alls orolig för min sons framtid när han flyttat hemifrån

Jadå, det finns det.
Men jag vet ju vad tonåringen klarar av, hade han varit en bortskämd, bortcurlad unge, så hade han inte kunnat vara själv hemma och fixa mat och allt annat när vi inte varit där (och det var inte många samtal från honom de dagarna och hemmet såg helt OK ut när vi kom tillbaka)

Sambons barn var verkligen bortcurlade, men nog sjutton har de fixat att bo själva och skött med beröm godkänt.

Ja jag borde nog inte ha flyttat när jag var 19.
Borde nog ha väntat tills jag var minst 25!
Eller vänta, då hade ju mina föräldrar inte alls kunnat lära mig allt detta för de dog ju i cancer när jag var 24.

Jag hade nog aldrig (vad jag kan minnas) dammsugat, diskat, lagat mat eller ens satt på en tvätt innan jag flyttade hemifrån inför gymnasiet när jag var 16. Likadant var det för många av mina vänner... och vi klarade oss galant!

Det var väl många gånger man fångade mor i akten... nu var det ju bara att göra likadant? Hur svårt är det att dammsuga egentligen? Plugga i kontakten, klicka på knappen och far omkring över golvet...2 gånger för säkerhets skull. Kräver det övning? 

Tvätta, diska och stryka är inte rymdvetenskap det heller... eller tja, hur man fick igång tvättmaskinen möjligtvis, då det skiljer sig lite från maskin till maskin. Annars var det väl bara att dela upp vitt och färg för sig. Kolla på lappen vilka grader det skulle köras i. 

Matlagningen var inga problem det heller... brände säkert köttbullarna någon gång men det var väl ingen som avled?

Är det dock något man nu inte lyckas lista ut så har vi ju idag det fantastiska internet. Fick senast igår förklarat mig av en trevlig ryss på youtube hur jag skulle bära mig åt för att skruva ihop mitt nya skrivbord (instruktionshäfte fattades)... 

Jag kan backhoppa  
Krävde det övning? Ja.
Är det samma svårighetsgrad på backhoppning som att stryka en skjorta? Nej.