Lever dubbelliv

Varför är det viktigt att berätta för andra vad du gör?
Och vad har du tänkt att uppnå med att berätta?

Att ha haft sex med 40 män är väl inget som man ens behöver diskutera, känns rätt normalt.
Såklart har man varit gift från 18års ålder tills idag, så kanske det är nått man kan reflektera över.
Annars låter det helt normalt.

Verkar som du har tvångstankar om vad folk tänker om dig.
Och då att de tänker negativt om dig.

Tror du har en del att arbeta på rent psykiskt.
Och fixar du detta så kommer de andra problemen lösa sig samtidigt.
Men lite arbete givetvis.

Varför spelar du teater?
Man behöver inte spela teater och inte dela med sig av sitt privatliv.
För det mesta delar jag aldrig med mig om mitt privatliv, men behöver inte spela teater för låta bli detta.
Men det är annars rätt vanligt att folk sätter upp en vacker fasad på en människa som inte alls är den person de är.
Mitt ex var en typisk sån människa, där det skulle målas upp en fantastisk fasad, som den glada käcka super goa trevliga tjejen.
Som alltid är hjälpsam och inga problem är för stora att inte kunna lösa med ett leende.
Och all frustration som denna fasaden skapade, fick jag ta emot.
Frågade flera gånger varför personer som du inte tycker om, är du snäll och trevlig emot.
Och personer jag och barnen som du älskar sparkar du på och spottar på.
Fick aldrig ett riktigt svar på den frågan, var tydligen hennes rätt att vara sån.
Det sista försökte hon påstå att hon tog konflikterna där dom var

Så du ska inte vara som alla andra, du ska vara dig själv.
Varför ska man sporta, tro på gud och vara präktig, om det inte är den du är?
Varför är behovet att anpassa sig efter andra på det sättet för?
Vad är vinsten med vara som dom enligt dig, det är en fråga du måste ställa dig.
Och tror du din omgivning vill ha en person som inte är du?

Om du verkligen vill sluta missbruka, ta kontakt med socialförvaltningen eller vårdcentralen i den kommun som du bor i. 

Jag känner inte ett behov av att berätta för alla men jag känner absolut ett behov av att undanhålla sanningen. Jag vill inte ha prat på byn om mig och familjen. Och det blir ju vansinnigt jobbigt när alla pratar i fikarummet om tex missbrukare och livet i stort och jag kan inte yttra mig om vad jag varit med om och tycker osv. Det känns som att spela teater. Jag känner inte alls att jag måste vara som dem, jag vill vara mig själv och öppen med det men jag tror inte det kommer gillas av de på jobbet och jag vet hur det pratas i byn.

Jag förespråkar en legalisering av cannabis men det låter som om du mår dåligt. Försök ta kontakt med vårdcentralen, de har ju tysnadsplikt.

Att engagera sig i vad andra säger om dig, är nått som inte kommer leda någonstans bra.
Kan de inte acceptera dig, varför ska du anpassa dig till dom på ett sätt som kanske är för dig är helt fel för dig?

Personligen kör jag mitt race, det innebär vissa gillar mig och andra ogillar mig.
Sånt är livet man kan inte tillfredsställa alla, och försöker man detta så pissar man på sin integritet som människa.

Finns inget som säger att du måste prata om missbruk, det räcker att lyssna.
Och låta dom babbla på, för detta ämne är omfattat med så mycket moral och skit.
Så det kan kvitta föra en diskussion om detta.

Jag arbetar som förskollärare i en väldigt liten stad där alla känner varandra. Det är ganska viktigt vad folk tycker om mig för att få arbete. Och jag är verkligen inte en människa som gillar att hålla mig för mig själv. Jag syns och hörs och vill prata med arbetskamrater om allt. Men jag kan alltså inte köra mitt race för då tror jag att jag att folket inte vill ha mig som fröken till sina barn.

Har du inte fast anställning än?

Men att köra ditt race, är inte samma sak som konflikter.
Du måste ju ha integritet och itne sälja ut dig.
Detta innebär inte att du måste berätta om att du röker cannabis på helger eller nått sånt.

Jag uppfattar som du en del tvångstankar om detta och inbillar dig problem som inte existerar mer än i ditt eget huvud.
Sen vet vi ju redan om du berättar att du röker cannabis till dina arbetskamrater, är ju inte så bright.
Just för att folk är indoktrinerade och har grav moralpanik om vad cannabis är.
Men varför man ska berätta vet jag inte, är det så viktigt att man tvättar sin buk offentligt?
det är helt okey att ha ett privatliv.

Sen om du känner du har problem med cannabisen, så får du väl ta tag i detta.
Men vad arbetskamrater och folk på byn har med detta att göra, fattar jag inte alls.

Sen vet jag inte varför du nämner du haft sex 40st, vad spelar det för roll?
Eller har du ett problematiskt förhållande med sex och extrema skuldkänslor kopplat till sex?
En människa som har ett sexuellt aktivt liv och inte haft ett mer eller mindre livslångt förhållande/gift.
Så är 40 sexpartners helt normalt.
Så varför berättar du detta för?

Frappa, jag tycker du helt missar min poäng eller så har jag väldigt svårt att uttrycka vad jag känner. Och jag sa inte 40 män punkt slut, jag slutade räkna vid 45 män. Jag är sexmissbrukare och skäms för det. Jag har krökat mycket och jag skäms för det. Jag har varit med om mycket mer än de jag arbetar med, jag har en helt annorlunda livserfarenhet och andra referensramar. Jag vill inte tvätta min byk offentligt och jag vill inte heller sitta tyst och dölja vem jag är. Det är en svår balansgång. Jag har en inre konflikt som handlar om vem jag vill vara och vem jag innerst inne är. Och nej jag har inte fast anställning, jag har ett vikariat. Det är möjligt att jag målar fan på väggen och inbillar mig problem som inte finns eller kommer finnas men jag bor alltså i en liten stad i norrbotten. Tror du invånarna här skulle vara förstående och toleranta?

Självklart jag missar din poäng, eftersom du utelämnade information:
Tyckte det du sa var konstigt, eftersom det inte var nått konstigt med detta antal sexpartners.
Eller ens det dubbla.

Att inte berätta allt man gör i sitt liv, är inte att dölja vem du är.
Det är ju ditt val och ingen annans i vad du anser folk har rätt till att veta.
Jag personligen delar inte med mig mycket av mitt liv till andra.
Avgör om det är nått jag vill berätta eller inte, och reflekterar inte om det handlar om dölja eller inte.
Vill man se det som dölja så visst kan man göra detta, men jag väljer se det som det är min integritet det handlar om.
Och där avgör jag vad som är nått någon behöver få reda på.

Jag förstår det förekommer en del problem för dig, men en del är att erkänna och förstå dom.
För sen bearbeta och lösa dessa problem.

Jag får känslan när jag diskuterar med dig, att du har lite vaneföreställningar om hur folk ska se på dig.
Att du har vaneföreställningar, innebär inte att det kan förekomma en sanning i det du säger.
utan mer att du förstorar upp det hela.
Såna här beteende och tänk är väldigt svåra att bryta.
Men det ska inte hindra dig att försöka ordna dom hoppas jag.

Du läste nog bara inte ordentligt i trådstarten, jag skrev över 40. Hur som helst så mår jag dåligt just nu och tänker söka hjälp. Har varit utan röka nu i två dagar och det kryper i kroppen. Jag är irriterad och vill vara ifred, har svårt att tänka och är ljudkänslig. Det är jobbigt just nu men blir nog bättre.

Jag tycker att det låter som om du kan behöva hjälp av någon professionell, om du helt vill sluta med droger. Har själv inte haft dina problem, men jag förstår så väl att du inte kan vara öppen med vem du är och vad du har varit med om, i det läge som du har nu. Som jag förstår det jobbar du som förskollärare och är inte helt drogfri, det känns som ett starkt tabu för mig. Människor i ditt yrke ska inte hålla på med otillåtna substanser, alkohol är visserligen tillåtet, men festar du för mycket (var nu gränsen går) kan nog också det vålla problem för dig.

Hade du verkligen gjort dig helt fri från ditt bagage innan du flyttade dit du är nu, hade du säkert kunnat vara mer öppen med ditt förflutna.

Hoppas att du får den hjälp du behöver och att du kommer till ett läge att du kan vara mer öppen med vad du har varit med om i livet.

När du skriver så, så är det 40 och absolut inte över 49, tyckte då att detta var väl inget och diskutera som så.

Hur ofta röker du?
Varför röker du?
För ha skoj eller döva känslor?
Har du någon diagnos i botten eller misstänkt diagnos?

Jag röker varje dag, på kvällarna bara. Absolut inte när jag arbetar. Har ingen diagnos och röker för att orka med livet. Har mailat NA och kommer antagligen gå på ett möte i veckan.

När du skriver så, så måste väl du fundera på om det kanske finns nått där att ta tag i.
Som är av psykisk art, eller?

Kan du beskriva faktiska problem med din cannabis konsumtion.
Då om det skapar problem som vi kan börja diskutera om ev. missbruk existerar.
Att man rökar cannabis varje dag, är inte per automatik ett missbruk.

Hoppas du inte ser det som jag ställer otrevliga frågor.
Utan jag vill få ett helhetsbegrepp på din situation.
Och när jag har tillräckligt med svar, så kan jag ge dig handfasta råd i hur du ska fortsätta.
Så jag kommer definitivt ställa mer obekväma frågor, för komma fram till i hur du ska gå vidare.

Jo jag ser det som att du ställer otrevliga frågor. Jag har missbrukat mat sen barndomen, sen blev det sex och shopping. Och cannabis. Problemet med att röka är väl först och främst pengar och att det är olagligt. Ett annat stort problem är tillgången, jakten är jobbig. Sist är det att när jag inte röker tycker jag allt är tråkigt och meningslöst, barnen är jobbiga och suget efter mat sex shopping kommer. Det har alltså gått från något som jag gjorde ibland och kunde vara utan till något som har blivit ett behov och "tvång". Jag behöver verkligen inte få din åsikt om missbruk existerar eller inte. Vem fan är du att tala om vem jag är! Jag vet att jag är missbrukare, jag har en missbrukarpersonlighet. Jag är samtidigt fullt medveten om att jag inte mår så bra psykiskt och det har jag sökt hjälp för i min nya kommun. Fick även hjälp i min gamla kommun med kbt och medicin. Vad tror du jag vill med tråden Frappe? Jag tror du bara är ute efter att propagera för legalisering av cannabis. Jag är oxå för en legalisering tro inget annat. Men jag vill fungera utan droger.

Förstår det är nog lite otrevliga frågor.
Men samtidigt är det knappast en trevlig situation du är i för tillfället.

Sen min åsikt om missbruk eller inte, så kan jag direkt säga min åsikt är helt ointressant.
Utan vi förlitar oss till sjukvårdens kriterier till att bestämma vad som är missbruk eller inte.
Tycker inte du själv det låter logiskt att sjukvården ska sköta sånt?
Vad jag gör är ställer frågor och se om du uppfyller deras kriterier om missbruk eller inte.

Du är väl medveten om att dina mat, sex, shopping och cannabis besvär.
Är en symtom från att du inte mår psykiskt bra från början.
Om du vill ha framgång med dina problem med mat, sex, shopping och cannabis.
Så borde du fokusera på att lösa att du inte mår bra psykiskt, givetvis med hjälp av sjukvården.

Vad du vill med tråden i stort är ju glasklart, du vill lösa dina problem.
Och propagera för cannabis, hur inbillar du dig att jag tror du vill detta?
Du har ju inte skrivit nått om cannabis alls nästan, så förstår inte riktigt hur du hitta den.
Visserligen sa du att du var jävligt irriterad och sur, men du överdrev lite i detta inlägg.
Men det är lugnt jag förlåter dig och har empati för din situation.
Och hoppas du får bollen i rullning så du kan börja bocka av dina problem en efter en.

Det låter som en väldigt jobbig situation.

Jag kan relatera väldigt mycket till att vara i sammanhang där man upplever att man inte platsar. För mig har det dock varit under korta perioder, och jag har lyckats tackla det genom att helt enkelt känna mig lite bättre än människorna runt mig. Det fungerar såklart inte i längden.

Känner du dig ensam? Tror du att du kan få kontakt med andra människor som du har något gemensamt med? Det behöver ju inte vara sex droger och shopping (det är ju snarare en dålig idé om du vill sluta upp med sånt) men åtminstone människor du kan prata om det med.

Har du andra intressen som driver dig, som du kan ägna dig åt - kanske tillsammans med likasinnade? Eller andra saker du kan tänka dig att prova på, för att slippa känna dig så isolerad.

Frappa, du verkar vara en överlägsen och mästrande typ. Jättejobbig. The sea, jag kan inte prata med dem på jobbet och känner inte att jag vill det heller. Jag har pratat med vårdcentralen och väntar på kallelse till psykolog och jag har mailat med NA och kanske går på ett möte på fredag. Har inga vänner i byn och det är ju bra på så sätt att jag inte har en langare här och ingen som lockar. Men samtidigt ensamt. När jag lär känna någon närmare kanske jag kan öppna mig och vara ärlig. Jag skulle vilja för jag är trött på att ljuga.

Vänligen beskriv vad jag har mästra dig i.
Förstår inte vad denna vaneföreställning kommer ifrån.
Kanske det är från samma ställe du trodde att jag trodde du propagerade för cannabis, som jag är väldigt förvånad du kunde hitta.

Jag ställt tuffa frågor till dig, det verkar som du inte är redo för tuffa frågor.
men ska du lösa dina problem, så måste de tuffa frågorna ha svar.
Du behöver inte svara mig, för det är inte nödvändigt för ditt tillfrisknande.
Och är helt okey med detta, dock ska du ställa dom till dig själv och svara på dom.

Jag gick aldrig på mötet. Men jag har inte rökt på en vecka och helvete vad sugen jag är nu! Det är riktigt jobbigt nu.